En dag som inte blev så illa

Så var den dagen över...
Imorse ville jag inte alls gå upp utan ville bara dra täcket över huvudet och ligga kvar hela dan, gärna med nån trevlig person av det manliga könet brevid mej...
Men tyvärr, ingen man hade jag och jag var tvungen att gå till skolan, så det var bara att pallra sig upp och ta tag i sitt liv, trött och omotiverad till allt som skulle göra under dagen.
Redskap, humanbiologi, simningsexamination och grupparbete var det som stog på schemat och jag ville inte göra ett skit av det.
Men tänka sig, dagen blev helt okej.
Redskapslektionen när det kom barn till oss för att vi skulle lära oss att passa dem på redskapen var faktiskt himla gulliga. Och det var, tro det eller ej, det var ganska rolig. Stina kan erkänna att redskap är roligt.
På humanbiologin fattade man faktiskt vad läraren pratade om för ovanlighetens skull och lektionen kändes inte så outhärdligt lång.
Simningsexaminationen är något som har hängt över mig lite som ett orosmoln, uscha jag vill inte.
Men man måste. Det är det som är grejen. Ska man bli godkänd så måste man klara simningen, vilket innebär att man måste klara livräddningen, vilket innebär att simma bort 25 meter, plocka upp en docka från botten, lägga en livboj runt en kompis och bärga denna tillbaka. Det gick helt okej med tanke på att jag är helt medveten om att simning inte är min starka sida.
Men sedan var det ju den där sista delen, den när man ska dyka ner till botten 3.6 meter och ta upp ett föremål, upp till utan och släppa ner det igen och sedan ner och hämta det igen inom 15 sekunder som var orosmomentet nummer ett. Och jag var inte den enda som hade ångest för det momentet. Men det gick! Alla som försökte sig på det klarade det på första försöket. Tack och lov! Fasen va man kan känna sig stolt av att bara plocka upp en plastbit från vattnet...
På grupparbetet gjorde vi inte alls det som det var planerat att göra, men vi gjorde klart nästan en hel lektion som vi hade planerat å göra på måndag, så det gick också smärtfritt. Vi satt hemma hos mej och käkade upp mina vindruvor, helt okej faktiskt.
Efter det gick Stina och jag och käkade en pizza och pratade strunt innan jag gick hem och la mig på sängen och bara halvsov i en timma, bara för att jag hade tid till det.
Så, nej, dagen blev inte alls så illa som sagt, och bättre kan den bli! =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0