Grattis min kära.
På fömiddagen skulle Henke och jag gå en promenad och jag skulle fota lite. Det slutade dock med att vi gick i antikaffärer i flera timmar och tittade, inspirerades och handlade. Sen gick vi vår promenad och vädret var jättefint och vårigt. Hoppas på att några av bilderna ska kunna komma upp på bloggen i veckan.
Vi fick plättar till lunch när vi kom hem, tog en liten vila, bytte kläder och sedan bar det av igen.
Den här gången gick vi och bowlade. Jag tycker det är väldigt roligt att bowla men jag är inte särskilt bra på det så jag räknade med att bli sist ungefär. Men kors i taket gick det bättre än jag trodde och jag hamnade precis i mitten av oss 5 spelare.
Vi fortsatte sedan till vårt förbokade bord på restaurang Toscana där vi åt riktigt god mat. Då vi kom hem fick vi tårta och sedan satte vi oss framför OS där jag självklart somnade. Det var en såndär dag då man gör mycket men aldrig blir stressad.
Vilken lyxig helg vi har haft.
Nu väntar en djävulsvecka med 2 inskolningar som jag ska hålla i.
SJ=spänning.
Kl 18 skulle jag åka ifrån Linköping och mitt tåg anlände kl 18.05 vilket är imponerande punktligt. Dock så ville jag inte att det skulle bli mer försenat eftersom jag bara hade 9 minuters byte i Alvesta, vilket i dessa tider är alldeles för lite.
Jag blev därför föga förvånad när det efter ett tag ropas ut att vi är en kvart sena och därefter en stund senare ropar ut att anslutningen kommer att missas och att jag kommer att få ta ett tåg kl 20 istället för 19.33. I vanliga fall hade jag tyckt att det var lugnt, bara 30 minuters extra väntan är väl inget men nu började jag nästan tjuta. Anledningen till det var att Henke skulle hoppa på mitt tåg i Växjö och vi skulle åka tillsammans till Emmaboda för att byta där och åka vidare mot Karlskrona som var slutdestinationen. Nu såg jag hur allt skulle röra till sig maximalt, hur jag skulle få sitta i timmar i Emmaboda och glo, själv.
Döm då om min förvåning när jag kliver av tåget och där står en snubbe och pekar och ropar "resande mot Växjö Kalmar, häråt, tåget väntar in". Jag småsprang fram till tåget och hoppade på själaglad. Det finns en SJ gud i alla fall!
I Växjö kliver Henke på. Vi pratar och äter mina goda morotsmuffins när vi plötsligt hör ett dunk och tåget kränger till. Inte bra. Vid nästa station blir vi stående och det ropas ut att vi krockat med två älgar och nu saknar tåget drivkraft. I nästa stund slocknar hälften av lamporna och några sekunder senare alla lampor. Vi sitter nu i ett kolsvart tåg. Åter igen börjar fantasin måla upp vyer om förseningar i timtal. Dock så kändes det inte så bittert den här gången eftersom vi ändå var två. Henke ringer till sin mamma för att förklara att här kommer det att bli rejält försenat.
Dock så verkar vi ha haft en duktig lokförare för när vi stått där en stund tänds lamporna och tåget börjar rulla. Det ropas ut i högtalarna att vår anslutande buss i Emmaboda kommer att vänta in, skönt. Henke ringer sin mamma igen. Vid nästa station blir det dock stopp igen, vi väntar på mötande tåg och blir stående en kvart. Nu ropas det ut att anslutande buss inte kommer att vänta in och att vi kommer att få vänta en timma i Emmaboda. Henke får ringa sin mamma igen.
När vi rullar in på stationen i Emmaboda mer eller mindre försenade så får jag dock syn på en buss med texten Karlskrona på sidan. Och i samma stund ropas det ut att bussen visst har väntat in. Vi hoppar på bussen och Henke får ringa sin mamma, igen.
Då bussen tillslut anländer till Karlskrona så är vi faktiskt bara 20 minuter sena. Då har vi pendlat mellan hopp och förtvivlan mer än en gång. SJ, det är spänning det.
Ensammast i hela världen.
Nej, jag fick en såndär ni vet, den där "jag är ensammast i hela världen" känsla. Fast att man vet att det inte alls är sant. Men jag känner mig ändå ensammast i hela världen.
Damma fram inspiration och tänk.
Därför ligger kameran mest och samlar damm just nu, men imorrn kommer Tobias hit så då ska kameran dammas av. I nästa vecka börjar även steg två av fotokursen så då är det dags att plocka fram sitt fototänk igen. Här kommer dock en bild som jag knäppte i måndags morse då en underbar soluppgång visade sig i bara några minuter.
Grym kojbyggare.
-Han har pratat om dig hela helgen, sa pappan när han lämnade av lilla S igår morse. Det lilla S hade upprepat gång på gång under helgen var orden:
-Stina koja!
S älskar kojor och ber ofta om att vi ska bygga just kojor, och då behöver han sällan be två gånger när det gäller mig. Jag är nämligen världsbäst på att bygga just kojor!
När jag var liten byggde vi ofta kojor under skrivbordet med hjälp av stolar och filtar. Där kunde jag sedan sitta en hel dag och lyssna på band, läsa bok, rita och tjata på min mamma eller pappa att de skulle komma in. Det mesta som man kan göra "ute i verkliga världen" kan man också göra i en koja, allt beroende på hur kojan är designad.
Min fashination för kojor har sedan dess hållit i sig, antagligen för att jag är en sådan där person som gillar att ha det ombonat och mysigt omkring mig. För charmen med en koja är ju just det att det blir så mysigt där inne. Man har sin egen lilla värld i det där lite halvdunkla och ombonade.
Så i fredags när de andra barnen sov byggde S och jag en koja av modell väldigt grym. För att en koja ska kunna räknas till grym måste den uppfylla några av följande krav. En grym koja ska vara:
-Rymlig så att fröknar också får plats, men ska ändå behålla sin mysighet.
-Lätt att bygga upp men ska ändå vara stabil och ska inte rasa så fort man rör sig.
-Mörk och mysig men ändå tillräckligt ljus för att man ska kunna läsa där inne.
-Bekväm att sitta i och bra att ta sig in och ur.
Så efter att jag designat en koja som uppfyllde alla dessa krav avgudade S mig.
Det jag nu går och funderar på är hur jag ska kunna ta det här kojbyggandet till en högre nivå.
-Kan man ta upp det som lönehöjande faktor på sitt medarbetarsamtal?
-Är det något man kan impa med på fest?
-Funkar det bra som raggningsreplik? "Vill du följa med hem till min koja?"/ "Jag är grym på att bygga kojor, vill du följa med och se?"
-Kan man bygga upp någon sorts företag kring det här? Barnkalas? "Jag bygger kojor efter dina önskemål"?
Oavsett så är jag en grym kojbyggare. En bra kojbyggare får respekt. Fråga lilla S.
Här är min kära i en koja som jag byggde under köksbordet när jag bodde i Växjö.
Här låg vi en halv dag och läste och åt kanelgifflar.
Göra ingenting eller ingenting?
Efter att ha följt henne till stationen idag och sedan handlat mat har jag haft hela eftermiddagen för mig själv utan planer. Helt underbart.
Jag har pusslat pusslet jag fick av söta Mira och lyssnat/tittat på gårdagens grymma skidlopp. Nu sitter jag och funderar på om jag ska ta tag i och göra något speciellt eller om jag bara ska ta och se en film. Det känns som lyxproblem och det lutar mot att jag inte tänker göra något nyttigt alls. Det låter kanske lite konstigt men jag är stolt över att jag blivit så mycket bättre på att inte göra någonting alls. Att kunna sitta i godan ro och inte lida av tanken på att jag kunde ha gjort något nyttigare.
Min dator jobbar idag stenhårt på att gräva sin egen grav å håller bara på å dummar sig. Så i nästnästa (jag hinner inte i nästa) vecka ska jag gå och börja leta seriöst efter en ny dator innan den här bestämmer sig för att lämna in helt och innan jag får ett psykbryt på den. Kanske man skulle ta tiden i akt idag och sätta sig och föra över saker till sin portabla hårddisk men det är så tråkigt så nej, det får bli när nästa dator anländer.
Nu ska jag klura över vilket softa ingenting jag ska göra, se på film, läsa en bok eller ta en dusch?
Det värmer i hjärtat.
"Hej Stina, Stina hej! Stina! Stina, kom, Stina, kom! Stina!"
Barnen har lärt sig mitt namn.
De har kunnat det ganska länge, men nu har de lärt sig säga det. Hitan och ditan hela veckan har det varit Stina hit och Stina dit. Det kan vara fruktansvärt enerverande. När de bara tjatar och tjatar och vill ha min uppmärksamhet.
Men allra mest så värmer det i hjärtat.
Det värmer i hjärtat att det är mig de vill något. Det värmer i hjärtat jag betyder så mycket för dem att det är mig de vill visa något eller berätta något för. Och det värmer allra mest när de skuttar in i hallen på morgonen, ger mig världens största leende och ropar Hej Stina! När de kryper upp i mitt knä och bara är och man känner att den här ungen litar på mig till 110%.
Då känns mitt jobb så jädra viktigt. Det är då man påminns om varför man har valt det jobb man har och inte jobbar vid ett löpande band som man skulle önska de där dagarna när det bara är fördjävligt.
Annat som värmer i hjärtat just nu är kvällens afterwork med kollegorna. Sitta, prata, äta, dricka vin, ha det trevligt.
De dyra chokladbitarna jag köpte på hemvägen värmde min själ.
Söta Madde kommer att värma mitt hjärta imorgon och på fredag har jag tagit semester så då ska Henke få värma mitt hjärta i flera dagar.
Mira värmde mitt hjärta väldigt mycket i veckan då jag fick världens finaste alla hjärtans dagkort och present, jag blev nästan tårögd. Josse värmde hjärtat med sitt samtal häromdagen och min familj värmer alltid mitt hjärta var jag än är.
Krax.
Mina förkylningar brukar aldrig sätta sig på stämbanden men den här gången har det lustigt nog gjort det. Dock så klagar jag inte särskilt mycket för jag mår bra, det är bara den sexiga whiskeyrösten som avslöjar min förkylning (plus några små snytningar, nysningar och hostningar...)
En söt person jag känner fyller år i nästa vecka och jag skulle bara gå och kolla in lite presenter idag, men det slutade med att jag handlade klart dem. Så nu ligger det så fint inslaget här i paket som är riktigt tjusigt om jag får säga det själv. Har haft en riktigt lugn kväll i övrigt också, tvättat, sett på tv och pratat i telefon.
Imorgon är det redan fredag, jag kan inte fatta det! Ser fram emot en riktigt skön och mysig helg!
Mitt hår är för övrigt rött igen och min kära mamma suckar igen. Jag lovar mamma, nästa gång blir det ljusare.
Lugnet sänker sig över fröken Stinas lägenhet i samma takt som snön utanför.
OS.
Alla har vi våra fel och brister.
Mina är exempelvis att jag kan vara alldeles för envis, vill ha saker gjorda på mitt sätt och kan vara ganska tjurig och bossig när jag sätter den sidan till.
En av min kära pojkväns brister är hans tankspriddhet. Sönderbrända saker på plattan, bortglömda viktiga papper och allmän förvirring är bevis på det.
Nu när det dessutom är OS på tv och han är i himmelriket så blir han både tankspridd och okontaktbar. Igår kunde jag exempelvis inte prata med honom utan att han var tvungen att referera Ferrys lopp hela tiden. Idag ska visst han och de andra små pojkarna se på hockeyn inatt och då måste man ses redan tidigt på kvällen, inte kan man missa en enda viktig OS minut!!!
Jag smsade honom tidigare ikväll att "vi hörs när OS är slut för i år". Svaret jag fick var "Nu tycker jag att du inte ska vara sån. Var afterworken trevlig?"
Jag har inte varit på någon afterwork idag. Dit ska jag på fredag.
Som sagt, vi hörs när OS är slut.
Med lite fantasi...
"Först satte de upp något svart tyg på väggen och sedan släckte de i taket. De tände lite mattare ljus och sedan var det någon halvnaken tjej som la sig på golvet medan en kille sprang runt med någon slags kamera i alla möjliga och omöjliga vinklar. När de hållit på ett tag gick killen ut genom skynket och kom tillbaka med en rulle hushållspapper i högsta hugg."
Välkommen till Hejdegårdens porrproduktion!?
Klaga på snön.
Snö, snö, snö.
Jag är lite trött på all snö, men framförallt är jag trött på allt prat om och all klagan på snön. Något jag inte gillar är när man håller på och klagar på saker som man inte kan göra något åt. Som snön. Inte blir det mindre snö för att man klagar på den.
Dessutom så ser jag ännu mindre fram emot perioden när all snö ska smälta bort. Jag ser högvis med gallonbyxor, genomsura vantar, blöta strumpor och kalla tjutande barn framför mig. Så med tanke på det så får snön allt ligga kvar ett tag till för att sedan vips! försvinna på en vecka sådär...
För visst vill jag ha vår, det vill jag. Men inte försvinner snön snabbare för att folk klagar på den.
Dessutom finns det lite bra saker med snön också!
Soft.
Skön kommande vecka.
Och så var det söndagskväll igen. Jag har haft en jätteskön helg, vilket gör att man ännu mindre vill att det ska bli måndag. Tyvärr kan man inte trolla och måndag är det imorgon även om jag skulle vilja något annat. Men den kommande veckan blir en skön vecka.
Hårfix, lite shopping, kvalitetsdag, träning, afterwork, inget farande i helgen och en date med söta Madeleine för att nämna några saker.
Ännu en bild från Tobias som jag gillar trots att den är lite oskarp. Det är liksom lite meningen att den ska vara det tycker jag.
Inte mycket.
Bara för det har vi inte gjort mycket idag. Nästan ingenting faktiskt, och det är helt underbart skönt.
Vi låg i sängen till 10 imorse, åt en lång och seg frukost. Fixade lite och skulle sedan gå ut på en promenad. Men när vi kom ut så var vädret så jädra trist å kallt så vi struntade i den långa planerade promenaden. Istället gick vi bara och handlade och hyrde en film. När vi kom hem åt vi yoghurt till lunch och slog oss ner framför filmen och när den var slut tog vi oss en tupplur i soffan. Sedan dess har vi bara ätit riktigt god mat som Henke har lagat och nu tittar vi på OS. Henke är i himmelriket när de visar så mycket sport på tv och vi väntar nu på att det ska bli skidskytte kl 22. För min del har jag inget emot sporten, det handlar mer om att jag ska lyckas hålla mig vaken. Skidskytte gillar jag nämligen starkt att titta på, men en liten Stina är inte skapt för att sitta uppe på nätterna så nu gäller det att hålla sig sysselsatt tills det börjar.
I vanliga fall brukar jag bli tokigt rastlös av att inte göra något på dagarna men idag har jag bara njutit i fulla drag. Såsat runt, gäspat, legat i soffan och gjort absolut ingenting.
Nu har vi bokat hotellet för höstens resmål!!! Underbart skönt när snön yr utanför fönstret att drömma om sol och lata dagar. Nu ska vi bara se att det funkar med Henkes schema innan vi bokar flyget.
Vad jag har gjort idag? Inte mycket.
Mycket.
Jag kan inte klaga för det är jag själv som har orsakat det.
Matlagning, bjudningar, fotografering och träning som aldrig förr. Idag jobbar jag till kl 17, vilket jag är mindre sugen på. Känner mig ganska trött idag också, igår var jag inte alls på topp utan rent utsagt skittrött. Det medför att jag inte orkar och blir sur å grinig.
Efter jobbet bär det av ner till stationen för mitt tåg mot Växjö går kl 18 så jag får åka direkt efter jobbet. Det ska ju bli mysigt att komma till Växjö men blotta tanken på tågresan gör mig matt. Numera räknar jag med en mer eller mindre saftig försening och jag känner inte alls för att sitta på någon tågstation mitt ute i ingenstans och bara glo och vänta. Ikväll hade jag bara velat strosa hem i godan ro, köpa med mig en god wok eller pizza på hemvägen, sjunka ner i soffan och se en film i min ensamhet. Men det kan inte alltid bli som man vill och jag vet ju vad som väntar när jag kommer fram. Mys.
Nu ska jag bara ta mig igenom dagen också.
Vad sägs?
Jag är grymt imponerad över några av gårdagens bilder.
Är det verkligen jag? I mitt vardagsrum?
Han är duktig Tobias!
Jag tar åt mig en liten procent av äran för några bra ideér
och själva poserande som inte alltid är så lätt som det ser ut.
Här kommer några smakprov. 
När tiden försvinner.
Det var meningen att vi skulle fota varandra, men tiden går fort när man har roligt och plötsligt hade det gått flera timmar. Så vi hann inte mer än att han fick fota mig och så har vi bokat in en ny tid för mig att fota honom. Några av bilderna blev sådär riktigt bra att man inte vet hur man ska hitta rätt kraftuttryck.
Riktigt jävla bra helt enkelt.
Och riktigt roligt har vi haft när vi har tejpat upp tyg, rättat till hår, flyttat lampor, klättrat på stegar, pratat skit och tramsat. Bara det att klockan är 22.36 och jag inte är förbi av trötthet är väl bevis om något på att det har varit roligt. Men nu stundar sängen för imorgon är det jobbet som gäller igen och en liten Stina behöver sömn för att fungera.
God natt!
Geléhjärtan.
Man ska påminna sig själv ibland om hur bra man har det och det har jag ikväll.
Jag har det väldigt bra på jobbet.
Imorgon slipper jag dessutom att öppna och ska tillbringa dagen i lugn och ro på kurs i tecken som stöd, underbart. På eftermiddagen ska jag träna och sedan kommer Tobias.
Ett stort grattis till goa Mira som har fått jobb!
Jag tar mig ett geléhjärta till och njuter av att jag faktiskt har "sovmorgon" imorrn och behöver mig inte lägga mig okristligt tidigt för ovanlighetens skull.
Tar ännu ett geléhjärta, vad bra jag har det!
Skottspole.
(En skottspole är en pinne med halvtäckt hölje av trä. På pinnen (spolen) lindas tråd för att sedan tillsammans med höljet föras mellan trådarna i en vävstol.Termer kan även användas i bildlig betydelse: "Att fara som en skottspole" - att åka fram och tillbaka. Wikipedia)
Jobbade mellan 7-17, var och handlade på min rast så jag skulle slippa det när jag kom hem.
Fick skjuts hem av snälla kollegan.
Hem, byta om, ut och jogga.
Joggade upp till blomstertorget för att köpa två nya blommor.
Jogga hem igen, duscha, fixa mat.
Diska, dammsuga och städa toaletten.
Laga efterrätt, diska mer, se på Familjen annorlunda samtidigt som jag strök.
I pauserna dukades bordet och disk plockades undan.
Dammtorka lite, fixa till bordet i vardagsrummet, plocka undan kläder.
Hade tänkt lägga över bilder på datorn idag, men nej. Det blir istället till att försöka få in lite snygga bilder på digitala fotoramen för morgondagens gäster att titta på. Sen blir det rakt isäng. Imorgon stundar jobb mellan 8.30-17, innan dess ska det simmas och kl 18.15 kommer kollegorna på middag. Och jag som klagade häromdagen på att jag inte gör något...
Bara ett halvår.
På bloggar, fotosidor, tidningar, böcker och vad jag kan komma över. Igår satt jag och tittade i mammas tidning Drömhem&trädgård. I den är det väldigt fina foton och jag satt och granskade var skärpan var lagd på varje bild. På vilket ställe i bilden skärpan låg och hur stort skärpedjupet var. Det är riktigt intressant och lärorikt att sitta och titta på andras bilder och analysera dem, men det har en baksida.
Ju mer jag tittar desto mer inser jag hur låååångt jag har för att bli en riktigt duktig fotograf. Jag ligger på en så jäkla grundlig nivå att mina bilder ibland känns som det var en sjuåring som fotat dem om man jämför med andras. Det borde vara en sporre för att bli ännu bättre, men ibland känns det lite knäckande.
Men men, det är bara att träna. Träna, träna, träna och träna. Läsa ännu fler böcker, titta på ännu fler bilder och i mars börjar steg två på fotokursen. Jag antar att en del av den knäckande känslan kommer från min otåliga sida. Jag vill bli bra nu! Det är då man får sätta sig ner och tänka efter. Det är faktiskt bara ett drygt halvår sedan jag köpte kameran. Och hur otroligt mycket har jag inte lärt mig på det halvåret?!
Mutor.
Inte är jag förvånad över att det skulle behövas mutor för att få ett blogginlägg tillägnat sig. Men trots mutor och trots att det nästan låter fjäskigt med "hon blivit himla duktig på att fotografera" (jag menar, bullar är väl inte det svåraste man kan ta sig an) så blir jag väldigt glad ändå. Alltid trevligt med lite uppskattning för det man gör, med eller utan mutor.
Trevlig helg!
Trevlig helg kära läsare!
Tel(ia)efon.
Idag tog jag dock tag i det och ringde igen. Höll på att sätta i halsen när det visade sig att jag hade plats 42 i kön och det skulle ta 35 minuter!!!
Men det här är ett hyllningsinlägg till Telia som annars får så mycket skit. De hade nämligen det brillianta systemet att om man inte ville sitta i telefonkön så kunde man slå in sitt nummer och så ringde de upp när det blev ens tur! Mer sådant åt folket! Killen i luren frågade mig lite om sladdar och skickade en uppdatering till min lilla silvriga box. Efter en omstart av den och pillande med lite sladdar så fungerar nu min hemtelfon utmärkt igen! (Om det var uppdateringen eller sladdarnas förtjänst har jag ingen aning om och jag skiter i vilket så länge den fungerar! Och fungerar gör den, jag har ringt mig själv flera gånger redan...)
Så nu mina vänner är det bara att ringa! (det är en uppmaning!)
Träna.
Förut har jag varit lite anti mot att träna på kvällar då jag har tyckt att jag vill göra andra saker när jag kommer hem från jobbet. Men just nu kan jag faktiskt inte komma på vad de sakerna kan tänkas vara? Jag vet att det kommer att komma dagar då jag bara vill sitta och uggla och var sak har sin tid. Just nu är jag dock mer peppad än jag varit på riktigt länge med träningen och då gäller det att passa på. Dessutom har jag fått resultatet som ett brev på posten på sistone vad som händer om jag bär ungar mer än jag ska och tränar mindre än jag ska: bultande spänningshuvudvärk. Jag vet att det enda som hjälper är träning och målet nu är att träningskortet ska utnyttjas tre gånger i veckan. Utöver det ska jag gärna ut och springa lite också.
Idag fick jag på köpet en extra träningsvän, en gratis månad träning och en vattenflaska, inte illa!
Gosig inneboende.
Min lilla inneboende för helgen åkte hem igår kväll. Det har varit väldigt mysigt att ha henne här, men jag har konstaterat att jag inte vill ha någon katt. Jag gillar katter men det är ju som att ha ett barn! Dessutom bor jag för litet och är hemma alldeles för sällan, dvs är bortrest för mycket helger, för att det skulle vara praktiskt genomförbart.
Tindra har dock hunnit med en del i helgen. Hon väckte mig kl 7 igår morse genom att ligga på min hals, bita mig i örat och sätta klorna i håret. Hon har dessutom tagit sig ett dopp i min toalett och tagit en tupplur i min brödkorg. Hon har också stängt av min dator flera gånger genom att lägga sig på den.
Men hon är välkommen hit fler gånger för hon är otroligt gosig.
Här har ni sötnosen.
