Det går som ett virus, en löpeld som nässlar sig in bland oss allihopa och som medför att vi beklagar oss och vrider oss i frustration.
Igår var nog kulmen, vi sitter fyra tjejer i en säng och bara längtar.
Pratar om de och blir ännu mer frustrerade ju mer vi pratar....
De där jäkla armarna.
Och längtan efter en säng som inte är tom.
Det är nog verkligen dags för den där kramkudden nu...