I helgen har jag, Jenny och Madde fått en insikt.
Vi har blivit gamla.
Vi har blivit klimakteriekossor.
Det var i fredags på festen som insikten kom till oss.
Tecknen på att vi är klimakteriekossor är följande:

Vi satt alla tre med blossande varma kinder och klagade över att visst är det väl himla varmt här inne? Och sedan när fönstren väl öppnades så klagade vi över att det drog kallt.

När Madde druckit sin andra drink uttrycker hon följande: "Näe, jag känner mig redan lite snurrig, nu blir det varannan vatten!" (och eftersom hon redan druckit två drinkar utan vatten emellan va hon tvungen att dricka två glas vatten i sträck innan nästa drink)

När klockan var 12 så började Jenny och jag att gäspa och tyckte att vi inte riktigt fick i oss mer vin. Var det inte dags att gå och lägga oss snart? (Vi förbjöd dock oss själva att gå hem innan kl 1, å sen kom vi isäng kl 2)

Jenny fick en förfrågan om hon inte skulle med ut och åka lite pulka under kvällen, men hennes svar var då:
"Nej usch man blir ju bara kall om rumpan, jag har inte så mycket att sitta på nuförtiden".

När vi nästa morgon gick ner för att äta frukost, pigga och utvilade och inte alls bakis, så konstaterade vi glatt att det ju var melodikrysset på radio. Så det var vi ju tvugna att lösa, en mycket trevlig lördagsunderhållning det där!

Ja ni gott folk, så är det att bli gamla och bli klimakteriekossor, haha!