Första dagen på mitt riktiga jobb är avklarad!
Faktiskt, konstigt nog, så kändes det inte nervöst när jag åkte dit imorse. Lite spänd ska man väl vara annars är man ju dum, men det kändes bra att åka dit.
Jag har haft en väldigt lugn start idag, vi hade bara två barn som inte var där längre än till 12.30. Men det var väldigt skönt för då hade jag och Agneta chans att diskutera en massa och jag kunde ställa frågor. Dessutom är det bra att lära känna några barn i taget, idag har jag burit på en storgråtande Ferbonia (inte en blekaste om hur det stavas)  och lekt med ankor med Wiktor.
På det hela känns det bra. Jag har ju inte en aning om hur jag kommer att uppleva det sen, men just nu känns det liksom under kontroll. Det känns som att jag kommer att få den tid jag behöver för att komma in i arbetet ordentligt, Agneta verkar positiv till att jag är där och det funkar helt enkelt. Det kommer jag kanske inte säga när jag ska skola in minst två barn de kommande veckorna(ja har aldrig skolat in ett barn innan), eller när man tänker på att det är jag som "har huvudansvaret för det pedagogiska arbetet" eftersom jag är den enda förskolläraren som är anställd på avdelningen på heltid nu. Men jag väljer att inte stissa upp mig, jag tar det som det kommer. Jag vill ju lära mig nya saker, det kommer jag att få göra framöver. Man får väl se det som ett äventyr!