De sista veckorna har jag gått och blivit lite rastlös i själen. Inte rastlös som i att inte ha något att göra, utan rastlös som i att man vill att något nytt ska hända. Jag tror det är den jädra Max fel. Vi pratade häromdagen om att säsonga, något han är lite av en expert på. Då frågade han om jag inte kunde tänka mig det, jo det skulle jag väl kunna om det var på nåt varmt och skönt ställe. Sedan dess har det legat i bakhuvudet och grott.
Ibland känner jag mig så jädra präktigt tråkig!
Visst, jag var iväg ett år till Oslo men jag kan väl inte kalla det så himla äventyrligt. Sen har jag liksom inte gjort något mer. Och nu sitter jag där med mitt fasta jobb och där veckorna ser i stort sett likadana ut.
Ibland kan jag få känslan av att jag bara vill ringa till jobbet så snart chefen är där och säga upp mig med omedelbar verkan. Sen ska jag packa en väska med bara lite småsaker å sen bara dra iväg någonstans.
Inte för att jag inte trivs med mitt jobb, utan för att det redan börjar klia i mig. Borde det inte hända något nu? Det är ju nu man ska göra något, innan man skaffar man, hus, barn och hund, då är det ju liksom försent.
Å andra sidan vet jag att jag aldrig skulle genomföra de där sakerna som jag sitter och drömmer om ibland. Och det stör mig ännu mer. Är jag såhär tråkig?