Idag råkade jag bara slå på tvn och det visade sig vara filmen Stolthet och fördom. I brist på annat tänkte jag att jag kunde väl titta på den en liten stund då. En liten stund blev hela filmen, jag kunde inte slita mig. I vissa avseenden skulle jag verkligen vilja leva på den tid som det utspelar sig! Bara titta på husen, klänningarna (vilka vackra dekolletage!) och frisyrerna! Ah, på de punkterna skulle det passa mig utmärkt att leva på den tiden! Sen är det ju kanske inte lika kul att man som kvinna måste be sin pappa om lov för att få gifta sig, man får inte bete sig hur man vill och helst ska man bara sitta stilla hela dagarna och brodera, måla och spela piano. Liten risk för att det skulle medföra en viss raslöshet hos fröken Stina. Men ändå, ah så vackert. Sen är ju filmen så romantisk och slutar så lyckligt att man inte kan låta bli att fälla en liten tår. Jag tror jag ska byta tidsålder.