Ikväll har jag legat nerbäddad i Henkes säng under en filt med tända ljus, godis och tittat på Bullerbyn i min ensamhet. En energikick för själen!
När jag tittar på Bullerbyn så får jag sådan ortrolig längtan efter sommar och efter att få komma hem till skogen.
För jag har faktiskt växt upp ganska likt den klassiska Bullerbymiljön, fast i en modernare version.
När de fiskar kräftor i filmen kan jag känna precis hur den kalla råa luften känns, hur man fryser och är lite spänd så man blir lite darrig. Jag hör hur vattnet plaskar om årorna när man ror och det speciella ljudet av kräftor som krälar omkring på varandra. Hur det känns som man är ensam i världen.
Jag känner precis hur det känns när de springer barfota på grusvägen och hur kallt vattnet är när de vadar i översvämningen. När det dammar av vagnarna i filmen så killar det i halsen på mig, och likaså gör det när de är på höskullen, jag känner hur höet doftar och hur det kliar som en tok. Jag fryser av tanken att sova på den där höskullen och njuter av känslan att springa runt som de gör i kvällssolen, sådär precis innan det blir kallt.
Jag längtar till min sommar hemhemma på landet. Tänk hur många som aldrig fått uppleva något av det på riktigt, min själ gråter en skvätt för deras skull, innan den fortsätter att vara harmonisk...