På sistone har faktiskt solen tittat fram, om inte annat någon halvtimma åt gången. Jag anser mig inte så solberoende, men när solen väl tittar fram så tar min själ ett glädjeskutt och jag måste bara ut och gå i det!
Idag på morgonen kl 8.15  bestämde jag mig för att jag skulle äta frukost och sedan gå runt sjön, men så kommer det ett sms från Josse helt plötsligt när jag håller på med frukosten. "Tyckte det lyste inne hos dej? Du ska inte med och gå en promenad? Är precis utanför" Så hon kom in på en kopp te och sedan gick vi runt skogen, och solen lyste! Nu verkar dock solen vara borta så det var tur vi gick när vi gjorde. Vilken bra start på dagen!