Det är konstigt det här med hur två exakt likadana händelser kan kännas så olika beroende på vad man är på för humör den dagen.
Saker som en bra dag kan kännas lite som att det småjäklas med en håller på att ta kål på en dålig dag, "hela världen är ju emot en".
Här kommer några exempel på sådana saker:

Häromdagen när jag hade en bra dag tappade jag saltpaketet på golvet så det rann ut salt "Hoppsan, ja jag ska ju ändå städa imorgon" sade jag då. Hade jag haft en dålig dag hade man kastat saltpaketet i väggen och givit ifrån sig 18 mindre vackra ord.

I förrgår, en bra dag, råkade jag måla fel på tavlan jag håller på med "ojdå, äh det går att fixa till sen" tänkte jag då. Igår när jag hade en dålig dag och målade fel stönade jag högt,svor för mig själv och la ner målandet för den dagen.

För några dagar sen tappade jag bort min scarf, jag letade lite men konstaterade sen att "äh, den kommer väl fram tillslut". Några dagar senare när jag tappade bort en tröja höll jag på att få ett vansinnesutbrott "för att allt försvinner ju hela tiden".

En bra dag tänker man att anledningen till att familjen inte ringt på några dagar är att de varit väldigt upptagna eller försökt ringa när jag inte var hemma. En dålig dag så har det hänt dem något förfärligt eller så bryr de sig inte om en längre.

När pojkvännen retas med en och säger att man är jobbig så svarar man på en bra dag "haha, ja men det är ju en del av min charm". På en dålig dag svarar man surt "du e inte alltid så jävla rolig du heller".



En bra dag när något går sönder tänker man "äh, den där gamla grejen", en dålig dag börjar man gråta.