Strategin är att göra det praktiskt och logiskt.
Att tänka praktiskt och logiskt om i vilken kartong man ska lägga vad och hur man ska dela upp det för att det inte ska bli för tungt att bära.
Aldrig har det gått så fort för mig att packa, man stoppar i sak efter sak, utan att reflektera över vad det är.
För börjar man tänka efter börjar man gråta.
"Ja den här grejen hittade vi ju när vi var iväg på det, eller den här bilden tog vi ju när vi hittade på det där. Nu kommer det aldrig bli samma sak igen."
Att tänka att rummet bara är ett rum som inte betytt något utan bara ett ställe som jag haft mina saker i. Tänk så snabbt man kan förändra ett ställe, efter några timmars packning ser rummet, som Henke sa, dött ut.
Börjar man tänka på allt roligt man gjort där som man aldrig mer kommer att göra just där så trillar tårarna ner för kinderna.
Jag orkar inte gråta nu, jag kommer att gråta sen, så jag hejdar och torkar bort den lilla tår som letar sig ner för kinden och återgår till min strategi.
Jag packar ner mitt liv och tänker praktiskt och logiskt.