När våren är i antåg så händer något med mig.
Det börjar klia i mina fingrar och i min hjärna efter att få ta hand om och titta på saker som växer.
Jag älskar verkligen blommor.
Formerna, färgerna och allt med dem får min själ att blomstra. Idag när jag gick igenom stan så gick jag förbi en blomsteraffär som hade en av mina allra käraste favoritblommor utanför. Ranunkel. Bara namnet är så fint. Dessutom är formen och färgerna makalösa. Jag vill bara köpa dem på studs. Men jag vet att det inte är någon idé, inte innan jag kommit hem och inte innan påsk. Men efter det, då! Då ska jag unna mej färgsprakande blommor i långa banor, om jag så ska svälta på kuppen.