Ensamhet

Jag har funderat en del kring ensamhet nu i veckan.
Vilken enorm skilland det är på vilket behov/ vilken skräck olika människor har för det ordet.
En del måste göra något hela tiden, alltid träffa någon, aldrig sitta hemma ensam i "tristessen".
Själv värderar jag min ensamhet sjukt högt, utan ensamhet blir jag knäpp!
Eftersom jag inte fått mycket av den varan under praktiken tar jag tillfället i akt nu när jag kommer hem. Jag förstår om en del av mina vänner tycker jag är tråkig, jag tvekar att se på tv ihop för att få gå hemma och städa....
Men jag måste få vara ensam, ensam med mina tankar och ensam och få göra sådant som får mig att må bra.
Gå och plocka och bara vara.
Självklart ska det ju dock vara i en väl avvägd balans med att kunna göra saker och umgås när jag vill, jag vill ju inte alltid vara själv. Den balansen känner jag emellertid att jag har, jag känner mig trygg i de vänner jag har, det liv jag lever.
Därför har jag inga somhelts problem att gå och fika ensam som jag gjorde i veckan. Jag satt där på cafeét med en stor kopp varm choklad med grädde och marsmallows i och lektionsplanerade.
För en del är det en skräck, för mej är det en vardagslyx.

image519

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0