Jag såg aldrig på sista avsnittet av Klass 9 A igår. Så jag bestämde mig för att titta på det ikväll.
När jag sa det till mamma sa hon: Plocka fram näsdukarna, pappa och jag satt och snörvlade här igår.
Och näsdukarna behövdes för tårarna bara rann, rann och rann.
Säga vad man vill om programmet, att det är klippt i en viss vinkel för att verka bra, att lärarna bara har en klass så då ska det väl inte vara så svårt, osv osv.
Men när i stort sett alla i programmet gråter, både lärare och elever, då anser jag att man kan se att något har hänt.
Serien Klass 9 A är en omskakare i skoldebatten och en motivationshöjare, så är det bara, säga vad man vill.