Diskussionen kring definitíonen att "vara vuxen" fortsätter.
Igår var jag, mamma, moster och kusin Ullis på en liten minijulmarknad i en affär det kryllade av miljoner grejer. Jättemysig utflykt att göra en lördagsförmiddag. När vi satte oss och fikade kom vi in på diskussionen att vara vuxen igen. Moster hade hört en definition (en aning ironisk) som löd att man var vuxen när man diskade efter maten och inte innan maten (dvs att man inte behöver diska en tallrik innan maten för att överhuvudtaget ha något att äta på). Vi kom nog fram till att definitionen på att vara vuxen är när man kan ta egna beslut, utan att alltid vara tvungen att fråga sina föräldrar först. En ganska bra definition tycker jag.
Igår kände jag mig väldigt vuxen när jag var hos en av min brors kompisar som jag även räknar lite som min kompis. Han är ett år yngre än mig och blev pappa för ett halvår sedan. Det var en mycket oplanerad sak, men ändå, när jag fick se korten på väggen på hans lilla Elliott så börjar det "suga i äggstocken" som Elida sa en gång. Jag vill också ha en liten bäbis!
Sedan jag skjutsat bror och grabbarna till nästa fest åkte jag hem genom dimman och kl 22 en lördagskväll låg jag nedkrupen i sängen och läste i en bok av Khaled Hosseini. Jag är nog väldigt vuxen ändå. (eller kallas det enbart för att vara tråkig?)