Äntligen skulle vi gå på boxpass, vi som inte fått till någon dag på evigheter hade nu hittat en måndag då båda kunde och passet var bokat. Men vad händer då? Jo, Emma får migrän. Så sur jag blev!
Inte på Emma för det kan hon ju verkligen inte rå för, nej jag blev sur på migränen och det faktum att jag var sjukt taggad på boxpass. Eftersom jag var så inställd på att röra på mig kunde jag inte bara softa resten av kvällen, nej jag var tvungen att ge mig ut. Så efter en del dividerande med Henke och mig själv så bestämde jag mig för att jogga en runda. Till saken hör att jag inte är så van joggare och anser mig inte så bra på det, jag blir trött fort, ger upp lätt och sedan går jag resten. Men idag, hör och häpnad, så gick det helt suveränt! Jag joggade i 30 minuter utan att stanna en enda gång och utan att lida av andnöd i slutet. Tvärtom hade jag en bra andning och pulsen rusade inte. Det var till och med kul och peppande! Det är riktigt bra för att vara jag. Kors i taket! Vad har hänt? Kanske de där 40 minuterna cykling, 5 dagar i veckan i 3 månader har gjort nytta för min grundkondition? Eller var det bara det att jag var så taggad? Jag som tycker jag varit så dålig på att träna på sistone.... Måste nog ut och springa snart igen, bara för att se om det var ett sammanträffande....