I övermorgon åker jag äntligen till Växjö! Väskan står på glänt och har börjat fyllas med diverse saker och paket, (de dyra) biljetterna är bokade och uthämtade och jag har till och med tagit en timma ledigt från jobbet på fredag för att komma med ett tidigare tåg. Men det är med blandade känslor jag åker. Det ska bli underbart mysigt å träffa mina töser å gullet å alla andra man inte sett på ett tag. Ändå känns det lite jobbigt. Anledningen till det är som jag sa till Jonas: Nu har jag hunnit bo in mig lite här och jag börjar trivas riktigt bra. Jag har försökt bygga upp mitt nya liv istället för att sörja mitt gamla. På något sätt har jag lyckats skjuta Växjölivet långt bak i huvudet, skulle bli så jobbigt om man bara gick runt och tänkte på det hela tiden. Problemet är dock att den här resan kommer att medföra att allt bubblar upp igen och jag kommer att börja inse vad det är jag saknar. Det kommer i sin tur innebära att det kommer bli skitjobbigt att åka tillbaka hit på söndag. Så antagligen kommer den här helgen som jag ser så mycket fram emot att innebära att jag mår piss de kommande veckorna, det innebär sannerligen blandade känslor...