Idag har det varit en hektisk dag, milt sagt.
Alla tolv barnen var där, två av dem håller på att skolas in så det är två föräldrar med som man ska ta hänsyn till och så ska man speciellt rikta sin uppmärksamhet på det barn man ska skola in. Bara att få plats vid matbordet var ett projekt idag!
12 ungar ska förses med mat, kläs på, bytas blöjor på, ska sitta ner i samlingen och så ska de helst inte mörda varandra heller. Vissa dagar undrar man vad man håller på med, vad har jag valt för yrke?
Men när en trött unge gosar in sitt ansikte i halsgropen och slår armarna om en,
när en unge är så intresserad av den där borrmaskinen men samtidigt lite rädd och står och håller om ens ben som den största trösten i världen,
när en unge lyser upp som en sol när hon kommer in genom ytterdörren och får syn på en,
när en unge kommer och tar tag i ens hand och vill visa en något,
när en unge ropar ens namn för att säga något,
när en unge sitter och flirtar med en tvärs över rummet,
när en unge kommer springande in i ens famn och ger en jordens kram,
då undrar man inte längre.