Jag älskar att få brev.
Inte de där vanliga tråkiga räkningarna och bla bla bla du har nu tecknat din försäkring hos oss, bla bla bla. Nej jag älskar såna brev med handskriven adress (dock får det inte vara någon logga från Mah eller nåt liknande) Såna brev som man vet att någon lagt ner energi på, bara till mej, som man vet kommer att vara en trevlig läsning.
För en vecka sedan när jag skulle åka tåg hem så blev det ju väldigt försenat. Med andra ord skrev jag ett brev till Klt för att begära ersättning, la det i ett kruvert och klistrade igen. Sedan la jag det framför dörren för att jag skulle minnas att ta med det till postlådan. På morgonen bestämde jag mig dock för att posta det senare på eftermiddagen när jag ändå skulle åka till gymmet. Med andra ord blev det liggande kvar på golvet.
Varje dag när jag kommer hem öppnar jag dörren och tittar jag först på dörrmattan med spänning, har det trillat in något kul brev genom brevinkastet idag?
Och så häromdagen så öppnade jag dörren, och där ligger ett brev, med handskriven adress, woho! Men glädjen blev kort då jag strax insåg att det var mitt eget brev till Klt som låg där. Antar det är sådant som kallas självbedrägeri...