Imorse när jag kom ut till cykeln kl 5.30 var jag tvungen att bara stanna upp och lyssna. Fåglarnas kvitter var så underbart fint sådär på morgonen när det var lite halvmörkt, småkyligt och i övrigt tyst. När jag cyklat en bit kom det en hel hög med gula vägverketfordon på vägen med saftblandare på taket. De höll på med att sopa upp allt grus på vägarna innan all trafik kommer igång för dagen.
Våren är verkligen på seriöst intåg.
Jag längtar efter att få börja använda min nya fina röda vårjacka.
Dessutom ska det bli underbart skönt när vi slipper dra på barnen overall, vantar, mössa, halsduk, galonisar och vinterkängor, när det räcker med jacka, galonisar och stövlar.
Jag har sått basilika i en kruka hemma och känner mig som en gammal pensionär som pratar med sina pelargoner när jag kommer hem och ställer mig och tittar på de små skotten varje dag. Vattnar dem omsorgsfullt , vänder krukan för att de inte ska växa snett och pysslar om dem. Jag älskar att se saker gro och växa, det är verkligen vårigt för mig.
 Nu bara längtar jag efter att få komma hem till skogen och hitta blåsippr, eller ännu hellre när haven av vitsippor kommer fram. Här kommer en liten dikt av Mamma Mu som jag tycker beskriver hela det här med våren på  precis det sätt som jag känner.