Killen i slemmigt backslick (jag hatar backslick, bläsch!) som stått och dansat brevid oss en stund lägger plötsligt handen på min axel och ropar i mitt öra:
-Är du frisör?
-Näe, svarar jag lite förvånat.
-Inte jag heller, svarar han då, sen sa han inget mer.
Det kan man kalla en ganska värdelös raggningsreplik och jag ångrar så in i bängen att jag inte kom mig för att svara det som Madde sedan kom på.

-Är du frisör?
-Näe...
-Inte jag heller.
-Det syns!