Igår firade jag jubileum.
Jag jubilerade att jag exakt på dagen varit ett helt år på mitt jobb. Det är konstig känsla,för jag kan inte bestämma mig för om det känns länge eller kort. Å ena sidan så känns det som att "shit, redan ett helt år", å andra sidan "va, har det inte gått längre,det känns så mycket längre!"
Ett som är säkert är att det är ett år där det hänt väldigt mycket.
Mot min vilja har jag vant mig vid att vara särbo, med fördelar(?) och nackdelar som det har.
Detsamma gäller för mina käraste vänner, jag har på något sätt vant mig vid att vara utan dem.
Å andra sidan har jag lärt känna personer som nu betyder väldigt mycket för mig.
En av de allra största fördelarna har varit att jag kunnat vara hemma i skogen med min familj så mycket mer än tidigare. Det har också inneburit att jag och brorsan kommit närmare varandra, och även hans kompisar känner jag bättre nu.
Jag har visat för mig själv att jag kan klara ett arbete bra, och att det här är ett yrke som jag trivs med.
Mer än någonsin har jag insett att en uppväxt som min är inte att ta förgiven och jag kommit att älska min lilla vän kanske mer än jag borde.
Jag har lärt känna Linköping som min hemstad och trivs nu väldigt bra här.
Jag har kämpat, jag har gråtit, jag har velat gräva ner mig, jag har varit stressad som aldrig förr och jag har velat åka tillbaka till mitt gamla liv.  
Ett nytt arbete, ny stad, ny lägenhet och ett nytt liv. Jag har bevisat för mig själv att klarade jag det här så klarar jag det mesta.