Slog på tvn när jag kom hem från kvällens promenad,  det visade sig vara en dokumentär som jag sett förut. Den handlar om Cinna som drabbas av stroke vid 31 års ålder, jag var tvungen att se den igen.
Det var det bästa jag kunde ha sett idag.
Jag gråter några tårar och tänker till.
Vad gör det att jag börjar jobba imorgon?
Jag är frisk.
Vad gör det att de här veckorna kommer att bli skitjobbiga?
Jag har ett jobb, som jag dessutom trivs med!
Vad gör det att man väger 2 kilo mer än man önskar, att man inte hade råd med den där resan, eller att jag träffar Henke för sällan?
Jag mår bra, har ett jobb, en fin lägenhet, en underbar pojkvän, det bästa vännerna jag kan tänka mig, en familj som betyder massor för mig och jag har det så jäkla bra!
Så vad gör det att jag börjar jobba imorgon?
Ingenting, jag ska gå till jobbet med glädje. Glädje över att jag har ett jobb, och framförallt glädje över att jag är frisk nog att jobba!