Igår hade jag och en av mina käraste kusiner ett ganska långt telefonsamtal. Det kom att till stor del handla om en kompis till henne som har en ganska tråkig attityd till sin tillvaro just nu, vilket i sin tur går ut över min kusin. När jag sedan låg och skulle somna kom jag att tänka på ett ordspråk som jag försöker påminna mig själv om och leva efter. Den som sa det var en tant som suttit i koncentrationslägren och råkat ut för en massa hemska saker och när reportern frågade henne hur hon hade kunnat genomleva allt detta onda utan att bryta ihop psykiskt svarade hon:
"Det beror inte på hur man har det, det beror på hur man tar det. "
Jag tycker det citatet är så klockrent!
Jag vill verkligen kunna leva efter det.
Hur livet är beror ju så ofta på hur man ser på det, inte hur man egentligen har det. Man borde verkligen se på sitt liv så positivt som möjligt. Jag är den första att erkänna att jag vissa perioder kan vara ypperligt bitter på min tillvaro, men jag försöker verkligen jobba på att se det "från den ljusa sidan". För vem är det som förlorar på att jag går runt och är bitter, jo det är enbart jag själv!
Ett exempel på att jag blivit mycket bättre på att inte vara så bitter är senast jag åkte tåg och tåget stannade 1 min från Alvesta station där jag skulle av. Första reaktionen är ju att börja svära över det där förbannade sj som aldrig kan hålla tiderna. Nästa är att börja tänka på allt roligt man kunde gjort under den tiden man suttit fast i tåget. Men den här gången gjorde jag inte det. Visserligen svor jag lite, men jag bestämde mig snabbt för att inte vara bitter, för vem förlorar på det? Jag, jag förlorar på det eftersom ingen blir gladare av att jag är bitter, och tåget kommer inte fram snabbare för det heller.
Eller som idag, när jag kommer hem astrött från jobbet kl 17.30 och vet att nu väntar en datauppgift och dessutom ligger två böcker och väntar på att bli lästa. Det var väl det här man skulle slippa när man började jobba, att ha saker hängande över sig när man kom hem? Men, jag är så förbannat glad över att jag ens har ett jobb, och ett sådant som jag trivs så himla bra på till på köpet! Vad gör väl några uppgifter nu och då i sådana fall? Och jag får ju faktiskt betalt för att göra dem! Dessutom är det ju himla tråkigt att Henke bor så långt bort, det är skitjobbigt med distansförhållanden. Men, jag är så himla glad över att jag har en så underbart gó pojkvän! Och snart får vi en hel vecka i Egypten ihop. Att jag bara har min lägenhet i andra hand suger ju en del, vad skönt det skulle vara med ett riktigt kontrakt. Men, jag har ett hem, vissa bor i pappkartonger. Och dessutom trivs jag väldigt bra här, vad som händer sedan får man se.
Nu när datauppgiften är gjord ska jag gå och duscha, länge, och se och huvudvärken går över, sen blir det sängen tidigt. Jag har det bra!