När Madde och jag spelade "Sanning och konsekvens" för ett tag sedan fick jag frågan hur jag tror att folk skulle beskriva mig.
Det var en riktigt svår fråga.
Mina vänner skulle nog säga:Glad, påhittig,envis, omtänksam och kreativ eller något liknande, hoppas jag.
Fast mina arbetskamrater kanske inte alls skulle svara detsamma? När jag bara varit på jobbet i några månader så fick våra arbetslagsledare i uppgift av sina utbildare att skriva ett ord om varje person i arbetslaget som de tyckte symboliserade den personen. Det var ju väldigt intressant från min sida att se vad de skulle skriva eftersom de då inte kände mig speciellt väl. Ordet de valde att ge mig var: Vetgirig.
Man kan ju då tycka att det till stor del kan bero på att jag då var inne i en fas då jag var ny och var tvungen att fråga om både det ena och det tredje. Men å andra sidan tycker jag att det är ett ord som passar väldigt bra in på mig. Jag är vetgirig. Jag hatar att inte veta vad ord betyder så jag måste slå upp dem, jag gillar att läsa böcker och jag är ganska frågvis. Jag vill veta saker.Den där lappen sitter på baksidan av min kalender så jag kan titta på den med jämna mellanrum och faktiskt se det lite som ett mantra, jag vill vara vetgirig!
Men åter till hur jag tror att kollegorna på jobbet skulle beskriva mig. Jag tror att de skulle använda orden: Ambitiös, ordningsam, positiv och påhittig. De skulle nog inte använda ordet "glad" på samma sätt, för jag är inte alltid glad på det sättet på jobbet. Sen tror jag inte heller att de ser så mycket av min kreativa ådra, även om de nog skulle se mig som påhittig.
Sådana tankar leder mig in på hur jag vill uppfattas av folk? Efter en diskussion i helgen fick jag mig en liten tankeställare kring just det faktumet. Kanske beter jag mig inte alltid på det sätt jag skulle vilja. Kanske har folk uppfattningar om mig som förvisso stämmer, men som jag kanske inte vill att de ska stämma? Det tål att funderas på...