Jag brukar sällan bry mig om min ålder. Födelsedagar brukar passera ganska obemärkta och jag är inte någon storfirare. Ett år mer eller mindre brukar jag tänka. Brukar. Men inte den här gången.
Jag har en sån sjuk 25årskris!!!
Är det innan dess man ska ha gjort allt det där man ska göra innan man ska "binda sig"?  Det har inte jag gjort! Och är det inte nu man ska börja planera för man, barn och hus? Då måste jag alltså säkert veta att Henke är den person jag vill ska bli pappa till mina barn... Men om jag har svårt att föreställa mig det då? Måste man göra slut då?
När mamma var 25 fick hon mig! Jag är så milslångt bort från det!
Det känns liksom som att 25 är gränsen för att "nu är du vuxen, nu ska du göra en massa vuxna saker".
Jag vet inte om jag vill bli vuxen och göra vuxna saker.
"Man är inte äldre än man gör sig" ekar samtidigt i mitt huvud.
Kanske jag bara skulle ta och gömma mig under täcket, sjukskriva mig och sova bort hela min födelsedag. Då passar de kanske bra att fira sen i maj, då kanske jag har vant mig vid tanken på att bli vuxen...