Det där med kommunens budgetar är något som jag aldrig kommer att förstå mig på.
För några månader sedan gick jag till chefen och frågade om vi kunde få 200 kr till att måla om en vägg i matrummet på vår avdelning, men nej. Något sådant fanns det givetvis inte några pengar till. Så vi skramlade fram pengarna själva och målade vår vägg läckert röd som lyfte hela rummet.
Men nu precis innan jul så kom ju de som bestämmer på att de inte skulle behöva använda sin reservbudget som de har ifall något oväntat skulle hända. Så där satt man på en massa pengar som skulle brinna inne vid nyår om ingen gjorde av med dem. Så det beställdes några nya trehjuliga cyklar till barnen, varje avdelning fick en digital fotoram och så fick man önska om man ville ha något speciellt till sin avdelning. Vår avdelning har länge velat ha nya möbler till vårt "dockis", ni vet små spisar och sånt, för våra var så gamla och fula. Jovisst, det kunde vi få beställa om vi bestämde oss snabbt. Vi frågade givetvis vad vi hade för budget, vad fick vi beställa för? Inget tak var svaret vi fick, vi fick beställa för vad vi ville! Ni anar inte hur fruktansvärt dyra såna saker är att beställa från de ställen som vi har avtal med, och eftersom vi fick beställa vad vi ville tog vi till i överkant och beställde för 8000 kr! 8000 för lite dockismöbler!
Låt mig alltså klargöra: För ett par månader sedan kunde vi inte få 200 kr, och nu beställde vi för 8000.... Det blir så jädra snedvridet! Visserligen kommer vi inte att tro på att vi får dem förrän se står ihopmonterade på vår avdelning, men de ska tydligen komma i nästa vecka.
Inte nog med det. Innan jul kom chefen in en sväng på avdelningen, vilket är mycket sällsynt kan jag berätta. Hon kom lagom till lunch och vi gick in och satte oss med barnen, hon flöt mest omkring men följde ju med. Då kommer den oslagbara kommentaren: Oh, er röda vägg är ju så fin!
Det är då man önskar att det inte var ens chef så att man kunde säga rakt ut vad man egentligen tänkte: Ja den är ju inte tack vare dig, kärring.