Idag har jag åkt Swebusexpress ifrån Växjö till Linköping, och förundrats.

Först och främst har jag förundrats över folks tro att bussbolagen på något sätt är skyldiga att fixa saker åt dem. För dig som inte känner till Swebusexpress system så går det ut på att man går in på deras hemsida, bokar en biljett och får då ett bokningsnummer som man visar upp för chauffören när man kliver på. Jag kräver på intet sätt att man automatiskt ska veta hur man gör, men planerar man att åka med  bussen kollar man väl upp vad det är som gäller? Jag hade heller inte sagt nåt om det vore några gamla tanter för det är inte lätt att vara gammal i dagens samhälle,men de det handlar om var i min ålder.
Bussen var sen redan när den kom,och redan smockfull. Då stod det massor med folk och väntade med mig i Växjö, jag förstod redan från början att det här inte skulle löpa smidigt och var snabb på buss nummer ett. När jag satt där spelades några av följade samtal upp.
En tjej kliver på bussen och vill köpa en biljett till Oslo (hon hade med andra ord inte förbokat). Vi får se om det finns någon sa busschauffören trött och stressad över att vi blev allt med försenade. Nej, det fanns ingen. Va? säger tjejen, varför inte? För du har ju inte bokat, förklarade chauffören tålmodigt, biljetterna tar ju slut ganska snabbt så bokar man inte så finns det inga. (Vad tror folk, att bussbolagen sparar platser till de som ev inte pallar förboka?) Nähe, då ville tjejen ha en biljett till Göteborg. Inte heller dit fanns det någon och chauffören förklarade med allt mindre tålamod att det enda han kunde erbjuda var en biljett till Jönköping. Tjejen fick köpa den och klev på.

Efter en stund dyker det upp en snubbe (som står ute, jag hör inte vad han säger, bara chaufförens svar) som också vill köpa en biljett. Det blir 540kr säger chauffören. Tydligen tycker killen att det är för dyrt, för chauffören svarar: Ja,men om du vill köpa biljetten här på bussen kostar det så, bokar du på nätet blir det billigare, men här kostar det 540 kronor. Killen säger nåt och chauffören får svara, något irriterad: Nej,vi tar inte kort, bara kontanter, och har du inte det så får du inte åka med! Killen får ta en senare buss.

En kvinna stiger på bussen: Är det här bussen jag ska åka med?
Chauffören: Har du biljett med Swebus?
Kvinnan: Näe, jag har för Svenska buss? Är det samma?
Chauffören: Nej, det är inte samma, Svenska buss står där, och pekar.
(Låt mig klargöra att Svenska buss bussen stod precis bredvid och på Swebusbussen står det Swebusexpress, stort!)

Nästa grej jag förundrats över är mobilpratarna. På resan fick jag veta att en tjej varit och hälsat på sin syster som ska ha barn som köpt en ny volvo, att hon ska hälsa på i veckan, att tjejens kille varit i Seattle i två veckor, att hon skulle på afterwork och teater och få besök på tisdag och att de skulle hälsa på en tjej i Uppsala. Killen bakom mig försökte felsöka varför hans flickvän inte fick igång ljudet på sin dator hemma. Hon fick trycka på knappar, dra i och ur förstärkaren och pilla på saker, men de fick inte igång den. Detta hörde jag inte för att jag tjuvlyssnade, utan för att det inte gick att undvika om man inte hade hög musik i öronen eller var döv.

Men finaste kommentaren kom då jag klivit av bussen i Linköping och mötte Alkisen. Han ångade fram över station med en öl i ena handen och mobilen i den andra där han fullkomligt skrek ut (läses på grov östgötska):
-Ja knullde på e kärrng inatt så de bare sprutede!
Då var man hemma i Östergötland igen.