Något jag förundrats över på sistone är hur man efter man fyllt 60 tydligen upptäcker att beige är den snyggaste färg som ett klädesplagg någonsin tillverkats i.
I lördags morse när jag var ute på morgonpromenad vid 8 var det jag, hundägarna och de beiga pensionärerna som var ute och gick. På min 40 minuters runda såg jag inte mindre än 5 beigeklädda pensionärer. Min kollega har också bekräftat tesen då hon för ett tag sedan bar en riktigt gräslig "dräkt" på en studiedag som var lite sådär "fuskmockaaktig", med fula knappar och i den mest missklädande formen av beige. Igår hade hon ett beige linne med beiga shorts, och det var inte samma beige! Det är om möjligt ännu fulare.
Så hur kommer det sig egentligen att färgen är så populär för tanter (och gubbar)? Den är ju inte speciellt praktisk eftersom den inte är så smutsvänlig, och inte kostar den mindre än en likadan tröja i rött skulle göra. Kanske är det så att när man blivit pensionär så känner man mer för att bli osynlig? För det är det enda den beiga färgen bidrar till.
Om ni inte förstått det tidigare så ogillar jag verkligen färgen beige. På en vägg, en kudde eller till och med ett par byxor kan det vara helt okej, till och med snyggt. Men beiga toppar går så bort eftersom endast 2% av den svenska befolkningen passar i den (om ens så många).
Här med skulle jag vilja skicka ut ett meddelande till alla pensionärer, och alla andra med för den delen:
Du passar inte i beige.


Ett exempel på att beige kan vara riktigt snyggt. Som motsats skulle jag vilja ha en bild på kollegans dräkt, men det har jag tyvärr inte.