Idag har jag inte varit på humör.
När jag kom till jobbet kände jag verkligen inte alls för att vara trevlig, påhittig eller lättsam och lekrolig. Sen på eftermiddagen blev jag lite irriterad på några av mina kollegor på ett möte. Ältade det på vägen hem, jag fick stresscykla till på köpet.
Men efter lite stress var jag äntligen där, på boxpasset. Passet som Sara och jag försökt få till så länge men misslyckats med.
Boxpass är terapi.
Passet var så jävla jobbigt, dels för att jag inte varit där på länge men han körde hårt med oss idag. Efter uppvärmningen undrade jag hur jag i hela fridens namn jag skulle orka i 50 minuter till. Och jobbigt var det, men satan så givande. När jag fått slå rejält på Sara och pressat mig igenom mängder med armhävningar, djupa hopp och andra konstiga övningar jag inte ens kan namnet på, så var all irritation som bortblåst. Man hade släppt allt  groll. Jag var bara behagligt trött i kroppen och kände mig jävligt bra som klarat det så bra som jag gjorde. Vi måste verkligen försöka få till det här oftare.
Boxpass är terapi.