Jag klagar på att han inte minns saker och glömmer sedan att han skulle spela fotboll imorgon och datumet för vår årsdag.
Jag får mindre utbrott på att han inte har någon citronpeppar hemma och han springer och köper.
Jag gör klart att jag förväntar mig städat, på riktigt, nästa gång och han städar som sjutton.
Jag kommer med beska kommentarer, kittlar honom, är sur och svarar "det är inget" när han frågar vad problemet, jag pikar honom, jag förväntar mig att han ska skämma bort mig med att hämta saker och ge mig massage.
Ibland undrar jag hur och varför han står ut. Speciellt nu när vi ses så sällan, då får han ju inte ens regelbunden sex för mödan.
Jag tar den där pojken alldeles för mycket förgivet.
Tack älskling.