Hon är en drömmare.

Jag tror att jag uppfattas som en jordnära person, med fötterna på jorden och som har bra koll på saker.
Men jag är en drömmare.
En drömmare identifieras av min uppslagsbok som "en person som är främmande för verkligheten", men så behöver det inte vara.
Jag dagdrömmer en stor del av min vakna tid, utan att någon märker det.
Att kunna dagdrömma gör vardagen så mycket lättare att uthärda när man är trött eller när tristessen hotar. Cykla till jobbet utan musik, byta blöjor på jobbet, resa flera timmar i sträck, sitta på tråkigt personalmöte, inga problem, jag dagdrömmer bort tiden. När jobbiga malande tankar kryper på en skjuter jag undan dem med några favoriter till dagdrömmar.
Det finns lite olika katergorier av dagdrömmar:
-Drömmen som är helt verklighetsfrämmande.
-Drömmen om saker som skulle kunna hända som inte är särskilt trevliga men som man funderar ut en strategi för om de skulle råka inträffa.
-Drömmen om saker som är verklighetstrogna.
-Drömmen som sällan är särskilt verklighetstrogen men som bara är så bra hela vägen.

Min favorit är helt klart den sista. Men vad jag drömmer om berättar jag inte för en människa, då skulle drömmen liksom bli lite förstörd. Man vill egentligen inte riktigt heller att drömmen ska gå i uppfyllelse, den ska bara vara sådär underbart bra som bara en dröm kan vara.


"Reverie is not a mind vacuum.
It is rather the gift of an hour which knows the plenitude of the soul."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0