Att kunna andas.

Då jag gillar den lilla förmånen att kunna andas välkomnar jag nu med öppna armar ett fenomen som jag förbannade i somras: Att byxor tänjer ut sig.
Då innebar det att de såg fula och säckiga ut. Nu medför det att jag kan klämma på mig långkalsonger under dem och ändå kunna få luft.
Inget ont som inte har något gott med sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0