"Du är envis som en gammal get Lotta" säger Lotta på Bråkmakargatans pappa. Det är ett uttryck som stämmer bra även på lilla mig, jag är envis som en gammal get!
Envishet behöver inte vara en smickrande sida alls, jag vet med mig om att jag kan bli dum å hålla på mitt bara för jag har så svårt att ge med mig. Men när man har ett arbete som jag så är envishet en alldeles lysande egenskap.
Igår tyckte inte lilla M. att han skulle sova. Han har klurat ut att om man skriker i högan sky så slipper man ligga i "sovrummet" med de andra barnen och får kanske göra något kul istället.
Men icke. Den tron bestämde sig Stina igår för att ta ur honom. Han var envis, men jag var envisare. Så ungen skrek och skrek, och jag höll och höll. Ignorering är ett av de allra bästa verktygen. Efter en timmas skrik, läsande i bok och ålande som en mask så somnade lilla M. i mina armar. Skam den som ger sig! Idag var det dags för samma procedur, och hör och hämpnad gick det så mycket lättare idag. Allt tack vare min envishet igår.

"Du är envis som en gammal get Stina". Tack, det tar jag som en komplimang.