Idag är det dags för fotografering på jobbet. Ni vet det där fotot man tog varje höst när man var liten. Synen på fotots vikt har förändrats lite sedan dess.
Jag minns när jag gick i typ femman, man hade bestämt i flera veckor i förväg vad man skulle ha på sig och på morgonen stod man i evigheter för att få till den där perfekta luggen. Ni minns den där "vågen" till lugg som var så populär ett tag. Man tränade leenden och valde halsband med omsorg, skolfotot var ju årets viktigaste händelse nästan.
Idag har jag stigit upp och går runt i träningskläder. Jag tänker sminka mig å fixa håret lite snabbt på jobbet för var tjänar det till att göra ifall det ändå regnar på vägen dit. Ännu har jag inte bestämt mig för vad jag ska ha på mig, känns som det kvittar lite. Jag kommer antagligen att sitta ner med en unge i knät och och ser man ändå inte vad man har på sig. Vet inte om vi ska ta enskilda småfoton, men i så fall så kommer man ju ändå bara att se någon decimeter av tröjan upptill. Räcker med att se till att det inte är en tröja med fläckar eller en färg som gör att jag ser ut som en gris.
Nu är det tandborstningsdags och snart är arbetsveckan slut...

UPDATE: Fy fan! Så jobbigt det var! Ungar som inte kom, ungar som tjöt, föräldrar som inte kan hålla sig undan, å en bild som blev jäkligt halvtaskig. Hata fotograferingar.