Klåda igen.
Jag vill att något ska hända.
Jag vill skaffa barn, villa, vovve och Saab (inte Volvo för då har jag inte lika stor fördel av min brors jobb...) samtidigt som jag bara vill ta tjänstledigt och sticka ett halvår till Afrika.
En av våra modersmålstränare ska åka tillbaka till Pakistan nu och bjöd in alla som vill till Islamabad. Ja, det är en muslimsk diktatur, men jag tycker ändå att det skulle vara skitfränt att åka dit. Speciellt till någon som kan landet, då blir man inte alls turist på samma sätt.
Det har inte gått många veckor sedan semestern tog slut och jag har redan panik.
Panik över att jag å ena sidan inte gör något vettigt, och panik för att jag å andra sidan inte hinner med hälften av allt jag vill göra.
Jag trivs på mitt jobb men håller på att bli tokig på alla jävla besparingar. De kommer att föra mycket elände med sig, det kan jag garantera med mitt älskade blonda hårsvall som insats, och de drar just nu ner stämningen.
Gör något då, säger Henke. Annars kommer det inte att hända nåt.
Jag vet, men va f*n ska jag göra?
Köksgardinerna är redan utbytta och det är duschdraperiet, kuddarna, tavlan och utsmyckningen i köket också.
Förbannade klåda.
Ta fram boken du fick av Josse, slumpa fram en sida eller välj ut ngt lite lagom...kan kanske hjälpa lite=)
Bestämde ni ngn helg? Stor Kram
du är rastlös av natur, vill ständigt se vad som finns bakom nästa hörn. inget fel i det.
Pakistan är säkert ett trevligt land, men jag vidhåller att man bör undvika länder som indirekt befinner sig i inbördeskrig.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4980979.ab
Jag kan känna exakt så! Ibland (ofta) är jag jävligt nöjd med mitt liv men andra gånger längtar jag överallt förutom där jag är i livet och dessa tankar går inte ihop.
Jag är övertygad om att om man åker till Pakistan längtar man efter stadga och stadgar man sig längar man efter äventyr. Det man ska leta efter är ro inom sig... men det är inte lätt... och kanske t.o.m. skulle vara lite tråkigt :)
Kram
