Helgen har varit underbar.
När man ses så sällan som Henke och jag gör så vill man självklart att allt ska vara frid och fröjd och gulligull varje gång man ses. Men sådant är inte genomförbart, ibland är man helt enkelt inte upplagd för att vara gullig på den nivån.
Den här helgen har dock varit precis så som man hoppas på. Massor med pussar, kramar å mys. Umgås, prata, skratta, göra saker och stunder av att bara vara i varandras närhet. En såndär helg då man verkligen påminns om hur mycket man tycker om den där pojken och varför man kämpar med distansen vecka in och vecka ut.
Visserligen känns det piss när man måste åka igen, men vi har bokat in nya helger att ses och man börjar på ett grymt sätt bli lite van nu.
Så när man sätter sig på bussen får man nästan en liten tår över att man måste lämna honom men samtidigt sitter man där med ett leende på läpparna över att helgen har varit så mysig och över den där underbare utanför fönstret är bara min.