Att äta ute på restaurang utan någon speciell anledning mer än att man vill umgås en vanlig vardag är enormt underskattat. Jag, Helena och Sara gjorde det för ett par veckor sedan och ikväll gjorde vi det igen, bara valde ut ett ställe och gick dit.
Man sitter där, pratar strunt, beklagar sig över pojkvänner svärföräldar och jobb, släpper jobbet, bara är, skrattar och har trevligt. Dessutom slipper man laga mat den kvällen vilket verkligen inte ska underskattas. Det är så värt pengarna och nu har vi bestämt oss för att det här är något vi måste införa och göra minst en gång i månaden. Att man till på köpet får prova lite nya ställen och får uppslag till var man ska gå någon annan gång är lysande.
Ikväll blev det wokade nudlar med kyckling, biff och räkor för min del, jättegott!

Idag har det varit en enormt slitig dag på jobbet. Tror faktiskt aldrig att det har varit så kaotiskt innan någon gång. Men det är bara att bita ihop och välja mellan att skratta eller gråta när man har 4 gråtande barn på en gång och bara två armar och ett knä att sitta i. Bäst blir det att skratta åt eländet och intala sig att man måste nå botten innan man kan klättra uppåt. Dessutom har jag hela dagen gått och intalat mig mantrat "När den här dagen är slut har du redan gjort halva veckan, på onsdag går du kort dag och på torsdag har ni planering. Sen åker du och på fredag kommer du att ha en alldeles underbar semesterdag. Bit ihop."
Kvällens middag blev en suverän belöning för dagens slit.