Det finns en ungdomsserie som är skriven av John Marsden som är så jädra bra! Den kan jag verkligen rekommendera, grymt spännande är den och inte alls töntig trots att det är en ungdomsbok. Jag kom att tänka på den härom dagen och att jag nog skulle ta och plocka ner de där böckerna från vinden igen. Sagt och gjort, idag klättrade jag upp för stegen och rotade fram dem. Jag visste att jag saknade några böcker i serien och konstaterade idag att det var första och tredje delen av sju som jag inte hade. Därför gick jag in på nätet och kollade vad de kunde kosta för jag skulle gärna kunna beställa hela serien inbunden, för det är en sådan serie som jag vill ha fin och komplett. De var inte så dyra, 76 kr boken kan jag lätt betala för inbundna böcker. Det var dock då problemet uppdagades, en bok i serien går inte att hitta!  Varken på Adlibris, Bokus eller Bokia eller någon annanstans jag kan hitta så finns den. Det står att den är slut hos förlaget och har utgått ur sortimentet. Gissa vilken av böckerna som inte finns? Den första! Hur kan den första delen i en sju böcker lång serie utgå ur sortimentet??? Jag blir så arg så jag kokar!

Här är boken, som inte finns....

Nu har lösnaglarna åkt av. Lite drygt ett dygn fick de sitta kvar. Men det berodde faktiskt mest på att de hade börjat lossna, jag hade börjat vänja mig vid att ha dem. Konstaterade under gårdagen att det både finns nackdelar och fördelar med lösnaglarna, så här kommer två listor.

Nackdelar:
Att öppna ögonskuggan var skitsvårt, Tessan fick hjälpa mig innan jag kom på "knixen".
Ta ur linserna var ännu svårare, ett under att jag inte klämde sönder dem.
Knyta upp knutarna på Tessans axelband på klänningen var inte värt ett försök ens en gång, tur att Daniel och Christian så snällt kunde hjälpa henne med det. (Som Christian sa: Ja men knyta upp och ta av är mina specialiteter".)
Största nackdelen av allt, jag fastnade i håret, hela hela tiden!

Fördelar:
Man behövde inget att skrapa trisslotten med, det gick med nageln.
Att klia folk på ryggen och i håret är de superbra till, och klia på sig själv också för den delen.
Och självklart den bästa fördelen av allt, man ser grymt flådig ut och jag fick komplimanger för mina snygga naglar!

Summan av kardemumman blir att trots att nackdelslistan blev längre än fördelslistan tror jag nog faktiskt att jag kommer använda lösnaglar fler gånger, jag blev lite biten av det. Men då ska det inte vara självhäftande, för de var inte särskilt bra, då vet man det. Jag kände mig så snygg i mina snygga naglar.

Jag är inte bra på att vara snofsig.
Mina naglar har kommit in i en period när man bara vill gråta över dem, sorgkantade nagelband och varannan nagel har blivit fläkt. Därför tänkte jag snofsa till mig lite såhär till utgången ikväll och köpte lösnaglar dagen till ära. Jag har aldrig använt lösnaglar innan och köpte därför sådana som redan är förklistrade, vill inte göra det svårare för mig än jag måste första gången. Nu har jag lagt på dem på första handen och konstaterat att jag verkligen inte är bra på att vara snofsig. Jag vet inte om jag fick på dem ordentligt och och trots att jag tog den korta modellen känns de jättelånga och lustiga. Det kommer bli en hel drös med saker som kommer att bli svårare att göra idag. Jag är alldeles för bekväm av mig för sådana saker. Imorrn åker de antagligen av...
Jag är inte bra på att vara snofsig.

Så var julafton förbi. Några få paket med bara bra saker, precis som jag vill ha det. Mysiga stunder med mostrar, fastrar, morbröder, farbröder, mormor, farmor, mamma, pappa, syskon och kusiner. Julafton handlar mest om att träffas, umgås och uppdatera. Äta gott och njuta, ta det lugnt och vara harmonisk. Det är min julafton det. Idag är det juldagen och ikväll är det party som gäller.

Idag är det sista dagen att posta sina julkort med julfrimärken om man vill att de ska hinna fram innan jul. Så om några dagar kommer det kanske att dimpa ner ett kort eller två i min låda, vi får väl se. Kommer det inte något i din låda ifrån mig ska du inte känna dig sviken. Ingen får julkort av mig i år heller. Anledning? Jag har tröttnat.
Varför ska man skicka kort till jul varje år till folk man knappt pratar med? Jag har aldrig förstått vitsen. Pratar jag aldrig med personen i fråga så behöver den inte heller få något julkort av mig. Och de jag pratar med och som förtjänar julkort är sådana personer som jag ändå skickar små saker till ibland.
Dessutom är det väl roligare att få något när man inte förväntar sig det, bara sådär för att jag ville skicka något till den personen, inte för att man ska skicka julkort. Dessutom tycker jag att för tryckta julkort med orden: God jul och Gott nytt år önskar: och så får man skriva dit sitt eget namn är totalt skittråkiga. Ska man ändå skicka ett kan man väl bemöda sig med att skriva ett par rader till, annars kan det vara. Så, mina vänner. Ni får inte några julkort från mig i år heller, men man vet aldrig, det kan dyka upp något i brevlådan bara för jag kände att skicka något.