Lovade mig själv jag skulle börja träna tre gånger i veckan och hittills har jag klarat av två, väldigt bra måste jag säga. Dock så killar det så dant i halsen (hade varit trevligare med killar i halsen, men men) och det känns som att jag är påväg mot förkylningshållet... Men det märks ju, jag har trott jag skulle bli förkyld massor med gånger under hösten men sen hände inte ett smack ändå.
Annars flyter veckan ganska obemärkt förbi. Få barn på dagis eftersom alla är sjuka i diverse åkommor, inga större saker planerade annat än att Sara och jag ska på afterwork på fredag vilket ska bli väldigt trevligt. Jag småplanerar en fest om några helger, inget stort, det blir vad det blir. Tågbiljetterna till Växjö på min födelsedag är bokade, då blir det middag med gullet.
Ska gå någon sorts kurs genom jobbet nu, som handlar om IT och media. Där kommer vi att få diverse uppgifter som vi får göra hemma om vi vill och sedan skicka in till läraren. För det får vi 40 timmars komp! Så j-vla gött! Jag vill inte ta ut något i förskott, men det känns som lättförtjänta komptimmar, nice!
Fick en komplimang av en förälder idag som inte var menat som en komplimang men som kändes bra att höra. Jag sa att vi inte haft någon skadegörelse sedan jag började på förskolan, då undrade hon hur länge jag jobbat där. När jag sa att det var från augusti så trodde hon inte det, hon trodde jag varit där mycket längre för jag verkade "vara så inne i det". Det känns väldigt kul att uppfattas så av föräldrar som inte ens har sitt barn på min avdelning!
Visst finns det alltid orosmoln på himlen, mer eller mindre stora. Men i det stora hela känns det väldigt bra just nu. Det liksom flyter och jag känner mig peppad. Min 25årskris har börjat lugna ner sig lite, även om den ligger och gnager lite ibland. Men sånt är livet. Som jag sa till Madde häromdagen: Om det aldrig går ner så kan det heller inte gå upp.

En riktigt bra helg!
Norrköping!
Middag, goda drinkar och massa prat med gullungen Madde.
Ut på Pallace och träffa söta bror och grabbarna grus.
Gladfylla och massa dans.
Somna sent, vakna tidigt.
Hemma vid 12, softa resten av dagen.
Det är en riktigt bra helg det!

Solen lös väldigt starkt ute idag så när man skulle äta frukt släppte man ner persiennerna så barnen skulle slippa bli bländade. När barnen väl sitter i skugga säger lilla S. :
-Nej gör inte så! Nu blir ju solen ledsen...

(Som tur var kunde den lysa in som den ville i fönstret i rummet intill, alla glada och nöjda.)

Några av pojkarna i 4-5årsåldern på syskonavdelningen springer runt på gården och sparkar en fotboll till varandra. Deras fröken kommer ut på gården och säger:
-Åh, spelar ni fotboll!?
Barnen svarar:
- Näe, vi spelar Fifa!

Borde man bli orolig?

Dagens negativa.
Igår var Z. på dagis (ja man får säga dagis, man måste inte alls säga "förskolan") hela dagen. Jag bytte blöja på honom, gav honom mellanmål och lekte med honom. Idag ringde hans mamma, Z. har kräkts hela natten. Gaahhh! Jag vill inte ha någon kräksjuka. Har inte haft någon på många år. Men nu har jag på känn att jag kommer att åka dit, får jag den inte nu så är jag nog immun, som man faktiskt kan vara. Blä för kräksjuka, oavsett sort.

Dagens positiva.
Min träningsvän håller nog på att utvecklas till en vän även utanför träningen. Idag pratade vi förhållanden och ganska seriösa saker under vår simning. Nästa fredag har vi bokat in en after work då vi ska dricka vin och prata skit, man gör sådant alldeles för sällan. Det känns väldigt bra.
Ett tillägg till dagens positiva är min kväll. Laga god mat bara till mig själv, till tonerna från Winnerbäck. Till efterrätt blir det att prova en ny smoothie med smak av ananas och kokos, helt i min smak. (Blir den god ska jag bjuda dig på den när du kommer Josse!) Resten av kvällen blir läsning i min bok som nu blivit tokspännande, naturgodis och let´s dance. Någon rastlöshet existerar inte idag och inga funderingar heller. Ibland är livet bra gött att leva.

Minns ni blogginlägget om att första delen i en serie med sju böcker inte gick att få tag i? Minns ni att jag var så förbaskat arg för att Imorgon när kriget kom inte fanns att köpa? Idag kom den på posten, i ett vadderat kuvert. Nu står den uppställd i min bokhylla. Jag köpte den på nätet av en privatperson. Vad gjorde man innan internet fanns?

Idag satt jag i soffan efter att jag ätit,slökollade på tv, funderade på vad jag skulle hitta på. Dessutom så frös jag så nedrans om fötterna, ni vet sådär så att man fryser i hela kroppen bara för fötterna är så kalla. Funderade på om jag skulle ta mig en dusch, men jag blir så himla torr på vintern och då är det inte bra att duscha hela tiden.
Då kom jag på det, jag skulle använda min darr.
När jag var liten hade min farmor ett fotbad som darrade, jag tyckte det var väldigt festligt och kallade det för "darren". Tycker fortfarande att det är ett väldigt talande och bra namn. Nu föll det sig så att jag fick en likadan darr, fast i modernare version, av min bror i julklapp. Inget jag önskat mig direkt men det kan väl komma till nytta någon gång tänkte jag. Så nu plockade jag fram den, fyllde med varmt vatten, satte mig i min puff med en bok i handen som just nu är väldigt spännande, sänkte ner mina fötter i darren och satte på darret. Där satt jag sedan och njöt ett bra tag tills jag kom på att jag läst att man inte fick ha den på i mer än 20 minuter i sträck.
Så skönt det var!
Det här ska jag göra till en vana, fötterna blir så fräscha när man får fila och smörja dem lite med, och jag blev varm å gó i hela kroppen.
Darren, en underskattad julklapp!

Jag brukar sällan bry mig om min ålder. Födelsedagar brukar passera ganska obemärkta och jag är inte någon storfirare. Ett år mer eller mindre brukar jag tänka. Brukar. Men inte den här gången.
Jag har en sån sjuk 25årskris!!!
Är det innan dess man ska ha gjort allt det där man ska göra innan man ska "binda sig"?  Det har inte jag gjort! Och är det inte nu man ska börja planera för man, barn och hus? Då måste jag alltså säkert veta att Henke är den person jag vill ska bli pappa till mina barn... Men om jag har svårt att föreställa mig det då? Måste man göra slut då?
När mamma var 25 fick hon mig! Jag är så milslångt bort från det!
Det känns liksom som att 25 är gränsen för att "nu är du vuxen, nu ska du göra en massa vuxna saker".
Jag vet inte om jag vill bli vuxen och göra vuxna saker.
"Man är inte äldre än man gör sig" ekar samtidigt i mitt huvud.
Kanske jag bara skulle ta och gömma mig under täcket, sjukskriva mig och sova bort hela min födelsedag. Då passar de kanske bra att fira sen i maj, då kanske jag har vant mig vid tanken på att bli vuxen...

Jag går fortfarande runt och funderar, och plötsligt känns Stacie Orricos sång More to life så talande.
Precis så känner jag nu.

I've got it all, but I feel so deprived
I go up, I come down and I'm emptier inside
Tell me what is this thing that I feel like I'm missing
And why can't I let it go
There's gotta be more to life...
Than chasing down every temporary high to satisfy me
Cause the more that I'm...
Trippin' out thinkin' there must be more to life
Well it's life, but I'm sure... There's gotta be more
I've got the time and I'm wasting it slowly
Here in this moment I'm half-way out the door
Onto the next thing, I'm searching for something that's missing
I'm wanting more
I'm always waiting on something other than this
Why am I feelin' like there's something I missed....
Always... Always...
More to life
There's gotta be more to life
There's gotta be more to life
More to my life

Det där med kommunens budgetar är något som jag aldrig kommer att förstå mig på.
För några månader sedan gick jag till chefen och frågade om vi kunde få 200 kr till att måla om en vägg i matrummet på vår avdelning, men nej. Något sådant fanns det givetvis inte några pengar till. Så vi skramlade fram pengarna själva och målade vår vägg läckert röd som lyfte hela rummet.
Men nu precis innan jul så kom ju de som bestämmer på att de inte skulle behöva använda sin reservbudget som de har ifall något oväntat skulle hända. Så där satt man på en massa pengar som skulle brinna inne vid nyår om ingen gjorde av med dem. Så det beställdes några nya trehjuliga cyklar till barnen, varje avdelning fick en digital fotoram och så fick man önska om man ville ha något speciellt till sin avdelning. Vår avdelning har länge velat ha nya möbler till vårt "dockis", ni vet små spisar och sånt, för våra var så gamla och fula. Jovisst, det kunde vi få beställa om vi bestämde oss snabbt. Vi frågade givetvis vad vi hade för budget, vad fick vi beställa för? Inget tak var svaret vi fick, vi fick beställa för vad vi ville! Ni anar inte hur fruktansvärt dyra såna saker är att beställa från de ställen som vi har avtal med, och eftersom vi fick beställa vad vi ville tog vi till i överkant och beställde för 8000 kr! 8000 för lite dockismöbler!
Låt mig alltså klargöra: För ett par månader sedan kunde vi inte få 200 kr, och nu beställde vi för 8000.... Det blir så jädra snedvridet! Visserligen kommer vi inte att tro på att vi får dem förrän se står ihopmonterade på vår avdelning, men de ska tydligen komma i nästa vecka.
Inte nog med det. Innan jul kom chefen in en sväng på avdelningen, vilket är mycket sällsynt kan jag berätta. Hon kom lagom till lunch och vi gick in och satte oss med barnen, hon flöt mest omkring men följde ju med. Då kommer den oslagbara kommentaren: Oh, er röda vägg är ju så fin!
Det är då man önskar att det inte var ens chef så att man kunde säga rakt ut vad man egentligen tänkte: Ja den är ju inte tack vare dig, kärring.

Här gott folk kommer en liten påminnelse om hur lätt man kan förändra en bild med hjälp av photoshop. Och det här har jag gjort, en glad amatör. Tänk då vad proffs kan göra! Något att tänka på nästa gång du ser nya foton på blondinbella, reklamen för nya skönhetskrämen eller utviksbruden i Slitz...

Jag kan inte låta bli att undra om nyårskrönikor bara är ett sätt att bevisa för sig själv att man har gjort något vettigt under det gångna året? Ibland undrar man ju var all tiden tar vägen! En liten miniversion av en nyårskrönika slog det mig idag att jag kanske ändå skulle ha. Så här kommer den, Årskrönikan över 2008.

2008 var ett sådant år då det hände väldigt mycket i mitt liv och mycket förändrades.
Året inleddes med att spendera mycket tid på tåg.
Jag pendlade ner till Malmö minst ett par dagar i veckan för att äntligen göra min sista termin på lärarutbildningen på Mah. Resten av tiden gick åt till att skriva min c-uppsats och det blandat med praktik och att hinna träffa Henke var ganska häktiskt ett tag. Vi tog oss ändå tid till att åka till Cypern en vecka och även om både flickorna och jag var upptagna så blev det en del morgonpromenader och fikor.
Framåt sommaren blev det många arbetsintervjuer och efter att ha nobbat några jobb stod jag plötsligt där i maj och hade tackat ja till ett jobb i Linköping.
I juni tog jag examen som förskollärare och lärare för tidigare år.
Sommaren innebar sommarjobb inom äldrevården som vanligt och det var en ganska intetsägande sommar. Mycket jobb men vi hann ändå en liten sväng till Öland och jag försökte träffa Henke ibland. Värst den sommaren var att lämna mitt kära Växjö, lägenheten 20:023 på Stallvägen blev utflyttad och städad med hjälp av mina käraste. Den regniga sommaren tog dock snabbt slut och den 1 augusti flyttade jag in i min nya lägenhet i Linköping och den 3 augusti började jag på mitt nya jobb.
Tillvaron förändrades ganska drastiskt och man försökte anpassa sig till den. Vänner och pojkvän långt borta, få vänner i nya staden och nytt jobb kan vara påfrestande. Vissa stunder skitjobbigt. Men sakta men säkert började man vänja sig. Sedan försvann hela hösten i ett nafs. Jobb, träning, farande fram och tillbaka mellan Växjö, Linköping och hemhemma tog mycket tid. Plötsligt var det december och 2008 var slut.
2009 känns väldigt öppet och inte många planer finns för det nya året. Jag fyller 25 och ska ha fest i maj. För första gången på många år ska jag ha en riktig sommarsemester. Resten vet jag inget om, den som lever får se...

Idag när jag duschat å skulle ta mig strumporna fick jag se två svartblå märken på min ena fot. Vad i hela fridens namn är det där tänkte jag och undersökte dem. Då kom jag på det. Jag brukar nästan alltid ha stövlar på mig på krogen, men på juldagen invigde jag mina nya "klackskor" som alltså är öppna uppe på foten. Tror ni inte att jag blev trampad på högra foten minst fyra om inte fem gånger. Ena gången gjorde det så jävla ont så jag hade lust å bara drämma till tjejen som tydligen inte alls hade märkt att det var något annat än golv hon trampade på. Jag har förståelse för att man trampar folk på fötterna på ett trångt dansgolv, jag gjorde detsamma, men då kan man väl ändå be om ursäkt! Stillettklackar borde vara förbjudna i en lokal med mer än 50 pers med dansgolv. Så det så.

Ikväll ska jag fika och gå på bio med två av kusinerna och deras brors flickvän. Vi skulle tydligen se en film som heter Australia. Jag har aldrig hört talas om den, men det blir säkert bra, verkar vara någon sorts kärlekshistoria om jag fattat rätt och sådana gillar jag! (Om de slutar lyckligt, Henke vet hur förtvivlad jag blir om de inte gör det. Jag är en äkta romantiker...) Ska bli trevligt att hitta på något efter att ha gått och ugglat och nästan frått ryck av rastlöshet här hemma. Dessutom älskar jag att gå på bio, man gör det alldeles för sällan. Imorrn blir det stan igen, å fika och stan med mina flickor, det ska bli så mysigt så!

Starta en myrfarm, raka av mig håret, bli Heffners nya Playboykanin, bli sumobrottare, utbilda mig till lönnmördare, åka till Afrika som volontär, bestiga Mount Everest, lära mig prata flytande kinesiska och latin, bli buddhist, lära mig backhoppning, öppna ett zoo, bli synsk, gå ut i vildmarken med endast en kniv och bli överlevnadsexpert, bli nästa Miss Universum, tatuera hela kroppen inklusive näsa och tunga, flyga jorden runt i en luftballong, sluka eld, operera tuttarna till storlek H, bli militant vegan, stjäla tavlan Mona Lisa, ha offentligt sex på Himmelska fridens torg (kräver dock en "medarbetare"), bli mormon, arrangera Sveriges största raveparty, bli nunna (Gud hör bön ni vet...), skriva en bok, hitta botemedlet mot cancer, bli asgrym på trombon, bli femte medlemmen i gänget i Sex and the city, bli Sveriges nästa Blondinbella..

Jag tror jag håller på antingen hitta botemedlet mot cancer (många skulle bli glada och man skulle bli maffigt rik!) eller bli Playboybrud det borde va rätt fränt ett tag i alla fall...

Idag råkade jag bara slå på tvn och det visade sig vara filmen Stolthet och fördom. I brist på annat tänkte jag att jag kunde väl titta på den en liten stund då. En liten stund blev hela filmen, jag kunde inte slita mig. I vissa avseenden skulle jag verkligen vilja leva på den tid som det utspelar sig! Bara titta på husen, klänningarna (vilka vackra dekolletage!) och frisyrerna! Ah, på de punkterna skulle det passa mig utmärkt att leva på den tiden! Sen är det ju kanske inte lika kul att man som kvinna måste be sin pappa om lov för att få gifta sig, man får inte bete sig hur man vill och helst ska man bara sitta stilla hela dagarna och brodera, måla och spela piano. Liten risk för att det skulle medföra en viss raslöshet hos fröken Stina. Men ändå, ah så vackert. Sen är ju filmen så romantisk och slutar så lyckligt att man inte kan låta bli att fälla en liten tår. Jag tror jag ska byta tidsålder.