och jag springer efter med andan i halsen...
"och jag springer efter med andan i halsen".
Så känns mitt liv de här veckorna, mitt liv springer före och jag springer efter med andan i halsen.
Kurser, möten, inskolningar, besök och tusen saker som ska göras.
Då är min tidiga dag en stor välsignelse kan jag säga.
Struntar i att träna, idag ska jag bara hinna ifatt.
Städa, tvätta, handla, laga mat och göra såna där småsaker som man inte tar sig tid till annars.
Men jag ska göra det i godan ro, orkar inte stressa, det har jag gjort tillräckligt.
Hoppas jag ska komma upp i rygg med mitt liv idag iaf....
Om du undrade...
Han hatar mig inte.
Vem är jag i andras ögon?
När Madde och jag spelade "Sanning och konsekvens" för ett tag sedan fick jag frågan hur jag tror att folk skulle beskriva mig.
Det var en riktigt svår fråga.
Mina vänner skulle nog säga:Glad, påhittig,envis, omtänksam och kreativ eller något liknande, hoppas jag.
Fast mina arbetskamrater kanske inte alls skulle svara detsamma? När jag bara varit på jobbet i några månader så fick våra arbetslagsledare i uppgift av sina utbildare att skriva ett ord om varje person i arbetslaget som de tyckte symboliserade den personen. Det var ju väldigt intressant från min sida att se vad de skulle skriva eftersom de då inte kände mig speciellt väl. Ordet de valde att ge mig var: Vetgirig.
Man kan ju då tycka att det till stor del kan bero på att jag då var inne i en fas då jag var ny och var tvungen att fråga om både det ena och det tredje. Men å andra sidan tycker jag att det är ett ord som passar väldigt bra in på mig. Jag är vetgirig. Jag hatar att inte veta vad ord betyder så jag måste slå upp dem, jag gillar att läsa böcker och jag är ganska frågvis. Jag vill veta saker.Den där lappen sitter på baksidan av min kalender så jag kan titta på den med jämna mellanrum och faktiskt se det lite som ett mantra, jag vill vara vetgirig!
Men åter till hur jag tror att kollegorna på jobbet skulle beskriva mig. Jag tror att de skulle använda orden: Ambitiös, ordningsam, positiv och påhittig. De skulle nog inte använda ordet "glad" på samma sätt, för jag är inte alltid glad på det sättet på jobbet. Sen tror jag inte heller att de ser så mycket av min kreativa ådra, även om de nog skulle se mig som påhittig.
Sådana tankar leder mig in på hur jag vill uppfattas av folk? Efter en diskussion i helgen fick jag mig en liten tankeställare kring just det faktumet. Kanske beter jag mig inte alltid på det sätt jag skulle vilja. Kanske har folk uppfattningar om mig som förvisso stämmer, men som jag kanske inte vill att de ska stämma? Det tål att funderas på...
Egypten here we come!
Det kostar pengar och det kostar ledighet, men vad ska man med sina pengar och sin ledighet till om inte sådana saker?
Vi har fått höra tusen negativa saker om Egypten som resmål. Men det väljer jag att bortse från, varför oroa sig för sådant i förhand? Japp, de försöker kanske köpa mig för 8 kameler, pengarna är kanske väldigt smittspridande, det är kanske jättelätt att få magsjuka och de går kanske runt med vapen överallt. Bra, då vet vi det, då kan vi väl akta oss extra noga för just det då.
Det ska ändå bli helt underbart att komma iväg till solen och värmen. Gullet och jag som knappt ses på en månad ibland ska nu spendera en hel vecka ihop. Vi ska snorkla och vi ska titta på pyramiderna, sola, bada och ha det lugnt och skönt. En perfekt uppladdning för den stundande våren.
Nu är det en hel del fix som väntar, sprutor, apoteket, inhandling av ny bikini och packlistor som ska skrivas. Men satan va gött det ska bli!
"En semla och ett blowjob tack!"
Jag ääääälskar semlor, så gott det var! Riktigt trevligt med just semlor, tända ljus och mycket fnitter.
Diskussionen uppstod kring varför det heter "blowjob" när man egentligen inte blåser?
Otroligt hur många olika situationer man kan använda ordet "blowjob" i, haha!
Tisdagstema: Vardagsliv
Änglar finns.
Man ropade ut i högtalarna: Alvesta nästa. Vi passagerare som skulle av där klädde på oss, baxade fram väskorna och ställde oss och väntade på att tåget skulle komma fram till stationen. Jag hann lagom tänka tanken att det var skönt att vi inte skulle bli försenade, så tog det stopp. Ett ställverk har brakat ihop i Alvesta och ingen vet hur lång tid det kommer att ta.
Där blev vi sittande i två timmars tid, medan jag nästan kunde se Alvesta genom fönstret. Efter tusen om och men kommer vi äntligen fram till Alvesta, nu gäller det bara att ta sig till Växjö. Lyckligtvis står det ett tåg där och bara väntar som ska gå mot Kalmar, perfekt, folk kastar sig på.
Sedan händer ingenting.
Tills man ropar ut igen, växlarna norr om Alvesta är ur funktion och inget vet hur lång tid det kommer att ta. Vid det laget var jag så trött på skiten att jag bara ringde till Henke att han kunde avboka det jävla restaurangbordet för jag kommer aldrig att hinna i tid.
Då kliver han fram, ängeln.
En man som suttit på samma två stoppade tåg som jag kliver fram och frågar om jag ska till Växjö. Jo det ska jag ju, jo för det ska han också och han har ringt sin son som ska komma och hämta honom och jag får gärna åka med om jag ville. I mina ögon bara glänste glorian över hans huvud, ja tack!!!
Sedan visade det sig att jag inte behövde åka med honom för det kom lagom en buss då vi skulle gå ut till sonen. Men bara det att han erbjöd sig.
Jag har återfunnit tron på mänskligheten.
Kommande veckan.
Husmöte,
personalmöte,
socmöte,
språkpilotmöte.
Boxpass,
simning,
styrketräning.
Matlagning,
kusinfika,
och gärna något mer än äta, jobba, träna, sova.
Läsa?
Pyssla?
En ledig kväll på hela veckan.
Besök fredag- söndag,
fest,
bakfylla och underhålla gäster.
Sen är det måndag igen.
Jag har sagt det förut och säger det igen, hur har folk tid med familj?
Den rosa bubblan.
En rosa bubbla fylld med goda middagar, läckra bakelser, cupcakes, tårta och semla. Diskussioner, mys i soffan, skratt, promenader och passionerade stunder. Närhet och någon att vakna upp bredvid. Fikor med några av mina sötaste och fina hemgjorda alster och presenter.
När jag klev av tåget i ett blött Linköping så sprack dock bubblan, som en såpbubbla.
Plopp.
Komma hem till en tom, mörk och tyst lägenhet utan någon att krama får ögonen att tåras.
Men på golvet väntar 4 födelsedagskort, på bordet värmer nu den gula lilla blomman upp min vardag. Jag tänder ljus, sätter på klassisk musik och äter Skagenröra direkt ur burken. Trots det fortsätter tårarna att rinna. Dels för att jag hatar att sakna, men också av tacksamhet för det jag har att sakna.
Jag är så tacksam för de här helgerna i rosa bubblor, för även om det gör ont när de brister så ligger ett ljust rosa skimmer kvar över den stundande helvetesveckan.
grattis till mig
Så har man kommit till den där dagen, som jag fruktat lite, men idag har jag ingen ångest utan njuter bara. Gav mig själv finfrukost med ciabatta med skagenröra och juice imorse, inte kan man äta havregrynsgröt på sin födelsedag. Jag har redan fått 2 kort och tre 3 sms och flaggan är utsatt på huset på jobbet som alltid när någon fyller år. Sedan har jag fått grattiskramar från kollegorna som alla konstaterar att det var länge sedan de fyllde 25, men att det fortfarande minns det. Får en att känna sig mindre gammal iaf, skönt! =) I eftermiddag bär det av till Växjö och ikväll blir det middag på Akropolis med gullet. Imorrn ska jag träffa Stina och på söndag Josse och Mira. En skön helg blir det och idag ska jag njuta. Det är ganska kul att fylla år ändå!
Grattis till mig själv, och en liten påminnelse till de som läser detta, jag älskar prinsesstårta! ;)
Gräv eller kyck, vad är skillnaden?
-Kyckling!
Varsel
Kusinen är varslad, expojkvännen har fått sparken och kompisens kille ligger å gungar på sträcket till att få detsamma. Då känns det lönt med alla de där åren jag pluggade.
Jag som klagar över min usla lön för så långt plugg är ganska nöjd med att jag valde ett yrke där det just nu är brist på folk och som är lite beroende av kronans upp eller nedgång... Just nu iaf.
Så gött det känns att veta att jag inte kommer att bli varslad imorrn. Men man borde kanske gå med i a-kassan iaf....
Då var man tillbaka på jobbet.
Det är konstigt, man klagar på att man måste gå upp på morgnarna och när helgen är slut så längtar man till nästa. För att inte tala om vad man längtar till längre ledigheter!
Men när man legat hemma ett par dagar börjar man faktiskt längta dit. Jag blev faktiskt glad igår när jag fick veta att jag var välkommen till jobbet idag. Dels var det väl för att det är ganska dyrt att ligga hemma, man känner hur lönen tickar iväg. Är man riktigt sjuk så bryr man sig ju inte så mycket om det, man har ju inget annat alternativ än att vara hemma. Annat är det när man börjar känna sig frisk, hade jag fått vara hemma idag också hade rastlösheten börjat komma krypande. Men det är inte bara lönen, det är också till stor del för att jag tycker om att vara på jobbet. Man saknar barnen och mitt jobb är faktiskt givande för mig som person (även om jag ibland tvivlar när man får sjunga "Gubben i lådan" 88 gånger eller får stå i 40 minuter och göra fart på gungan). Dessutom saknar man arbetskamraterna.
Jag har nog valt rätt yrke ändå.
Jag tar mig tid till träning...
Avundsjuka och inspiration.
Jag vill också kunna ta så grymma bilder!
Jag vill också kunna redigera dem så att de blir sådär grymt snygga.
Jag vet egentligen att det enda som kan bidra till det är träning. Träning på att fota i alla vinklar och vrår jag kan komma på. Träning på att photoshopa, photoshopa och photoshopa i timmar för att få till grymma bilder.
Träning, och motivation, är allt som krävs.
Och så kanske tid, men tid har man om man har motivationen anser jag.
Jag tror jag ska be Madde ställa upp som modell och börja göra lite sessions med henne, det är sådana bilder jag saknar att kunna ta. Landskap och närbilder har jag redan i tusental. Idag måste jag sitta hemma hela dagen utan att kunna göra så mycket. Det finns nog inte någon dag som passar bättre än denna att påbörja träningen med photoshopandet....
Tisdagstema: Skyltar.
Fan ta distansförhållanden.
Fyra tecken på att Stina är sjuk.
Kan ligga timma efter timma i soffan å glo på meningslösa tvprogram utan ens en liten tendens till rastlöshet.
Inte ens funderar på att bära varken linser eller bh.
Får tvinga sig själv ut på promenad och tycker att en kvarts promenad är evighetslång. Dessutom blir hon sjukt andfådd av att bara gå upp från källaren.
Äter två chokladbitar, tycker inte ens att de smakar speciellt gott och vill inte ha fler!!! (det är nog det tydligaste tecknet...)
Jag skulle inte ha varit så kaxig.
I fredags tyckte jag att jag nästan kände mig frisk, men så enkelt var det inte. Igår kände jag mig jäkligt krasslig från och till och låg mer eller mindre utslagen mellan 12-16. Under de perioder jag kände mig friskare så passade jag på att städa och tvätta så nu börjar det kännas väldigt fräscht här inne, det är ju gött iaf! Idag tycker jag att det känns bättre igen, men jag tänker inte ta ut något i förskott den här gången. Ska ta det lugnt å känner jag framåt dagen att det är bättre ska jag ta mig en sväng till Ikea bara för att hitta på något å inte bara sitta hemma och uggla. Men jag ser positivt på det ändå. Nu låg jag hemma i helgen så jag slapp karrensdag, och jag hade inget alls planerat för helgen. Så nu kommer jag att ha frisknat till tills nästa helg då jag fyller år och ska ner till Växjö. Så om sjukan nu skulle komma, jag har bara väntat på den, så valde den en väldigt bra tidpunkt att göra det. En riktigt slö helg har det blivit med andra ord.
Mina krigare är hjältar.
Mina immunförsvarskrigare är ena riktiga hjältar, de slåss så bra att det som jag varit nu är det sjukaste jag har varit på väldigt länge. Ikväll är det mys med Sara som gäller, vi ska äta tacos, dricka vin och se på film, en alldels lagom kväll. Resten av helgen får bli väldigt lugn, läsa böcker och kanske ta en secondhandrunda är mina enda planer. Hosta får jag nog göra några dagar till så det blir ingen träning, men mina krigare är hjältar.
