Jag har gjort ett desperat försök att få min nya blogg att sluta strula. Ett försök som misslyckades brutalt. Vet inte om den nya bloggen kommer att kunna komma tillbaka igen under samma adress, jag hoppas på att det ska gå imorgon. Annars blir det ny adress, igen, och ja jag vet, jag förlorar massor med läsare pga det här strulet...

Med förhoppning om att blogg.se har slutat strula så kan jag nu berätta vad jag har hållit på med idag.
Jag har flyttat.
Inte i den verkliga världen, utan i bloggvärlden.
Så nu hoppas jag att alla mina trogna läsare följer med mig till mitt nya fina hem, med en förhoppning att ni ska trivas även där.
Funkar inte sidan som den ska (blogg.se har som sagt stulat en del idag) så uppdatera webbläsaren ett par gånger så tror jag att det ska lösa sig.

Välkomna till http://enstinasliv.blogg.se!!!

Jag har unnat mig pizza idag för att istället ägna tid till ett av mina projekt, Stina utan projekt är ingen Stina. Mer kommer, men nu ska  jag diska.

Min blogg går inte att hitta står det när jag försöker kolla på den! Panik! Förhoppningsvis löser det sig. Och om ni kan läsa detta så har det redan löst sig...

Henke är här! Vi har inte setts sen vi kom hem från Kroatien, och den här gången ska han faktiskt stanna i en hel vecka. Ikväll blir det hemmagjord kebab som Henke är grym på att göra, och Se upp för dårarna som jag har bestämt att vi ska se. Nu ska jag knuffa på honom på sängen, jag skulle göra det efter 5 min och nu har det gått 8. Trevlig helg, det ska jag ha!

Jag har sedan valet gått runt och funderat på anhängarna till det parti som fick vågmästarrollen. Jag är inte arg på att det finns ett parti med sådana åsikter, det jag är arg på är anhängarna. Utan anhängarna kan inte partiet lyckas, och det jag just nu funderar på är om de här anhängarna vet vad de röstat på.
Det min tanke främst vilar på är frågan om de faktiskt känner någon invandrare?
Då menar jag inte " ja men de där ligisterna har man ju stött på nere på centrum" eller "ja men de kommer ju hit och tar våra bidrag och våra jobb".
Jag menar känner på riktigt.
De skulle så gärna få komma till mitt jobb, ställa sig öga mot öga med några av mina kollegor, med helt underbara föräldrar som berikat mig massor och öga mot öga med världens goaste barn och säga att de inte vill att de ska få vistas i vårt land.
Jag skulle vilja ha anhängarna öga mot öga med dessa människor och höra dem säga att de själva aldrig skulle vilja fly till ett annat land om det blev krig i Sverige. Att de inte skulle vilja ha en trygg tillvaro för sig själva och sin familj utan förtryck.
Om dessa anhängare skulle kunna göra det, och verkligen mena det, då skulle jag respektera deras åsikt. Innan dess är anhängarna och deras åsikt inte värd ett skit för mig.

Glad i hågen hämtade jag idag ut paketet innehållande min nya reflexskärm. Traskade hem, öppnade paketet, öppnade väskan som reflexskärmen ligger i och SWOF vecklade den ut sig så fint. Gick runt lite och testade både den guldiga och silvriga sidan på mig själv och på mina fina solrosor jag inhandlat idag, för att se om det gav något resultat. Jovisst syntes det skillnad, nu måste jag bara komma på hur jag ska kunna använda den när jag inte har någon assistent tänkte jag och skulle stoppa ner skärmen igen för att fixa något att äta.
Men icke.
Skärmen gick inte att fälla ihop igen så att den gick i väskan. Jag försökte, försökte och försökte tills det kändes som att jag skulle ta sönder den. Då gick jag in på företagets hemsida och tittade på en lite filmsnutt där en tjej visar upp skärmarnas storlekar och där hon fäller ihop den i slutet, men nej. Jag försökte och försökte, och så plötsligt, lyckades det! Äntligen tänkte jag och fällde ut den igen för att göra likadant på nytt. Då visste jag inte hur jag gjort första gången när jag faktiskt lyckats. Jag spolade filmen fram och tilllbaka flera gånger för att försöka se hur hon gjorde.
Snacka om att jag kände mig dum i huvudet.
Tillslut googlade jag "hur fälla ihop reflexskärm" och hittade tillsist en mycket pedagogisk sida. Då blev det lätt som en plätt och jag har fällt ihop den flera gånger bara för att veta att jag kan.
Men det var länge sen jag kände mig så korkad.

Det regnar ute, massor. Men jag har redan varit ute och sprungit, efter att jag kom hem från tandläkaren med min numera hela tand. Så nu sitter jag här med gott samvete och dricker te med honung, har tända ljus i lägenheten och farmors hemstickade raggsockor på fötterna.
Mys.

Svenska folket har gjort sitt val.
Har svenska folket i så fall fått hjärnsläpp undrar jag.
SD i vågmästarroll.
Hur fan kunde detta hända?

Håller på att stryka saker på min "att göra" lista för dagen:

Rösta
Vattna
Stryka
Planera träning
Skriva uppgift
Lämna tillbaka biblioteksbok
Boka hotell
Boka tågbiljetter
Boka träning
Ringa Fia
Planera mat
Handla mat
Städa
Betala räkning
Packa upp

Helgen har varit jättebra.
Allt gick bra att ta sig både dit och hem och jag hittade till både hotell och högskola.
På ett sätt kan jag väl fråga mig hur värt det är att sitta på tåg i 4 timmar, bo på hotell och vara ledig från jobbet för att sitta och måla med kritor? Men men, på ett sätt förstår jag, vi måste göra det för att kunna undervisa i det. Om vi inte känner till materialet och dess funktioner själva, hur ska vi då kunna veta vad som skulle passa våra barn?
Det som dock är mest givande är diskussionerna. Både de som förs på lektionerna, som de vi hade idag om en ateljeristas roll. Men också mycket de som förs utöver skoltiden. Jämförelser och tips från hur andra förskolor har löst de problem som vi alla brottas med. Det var väldigt trevligt att gå på middag tillsammans efter skolans slut igår kväll. Har redan klickat jättebra med Sarah som är i min ålder och i det hela är folk väldigt trevliga. Bara två personer som jag utvecklat lite allergi mot redan, men sådana finns det ju alltid.
Har världens söndagskänsla och då är det himla gött att det är söndag först imorgon!

Han som sitter där uppe tyckte väl att jag haft för mycket framgång och att jag har för mycket pengar. Därför gjorde han helt enkelt så att han såg till att jag bet av halva framtanden på kvällens majskolv. Jajjemen, roliga pengar detta kommer att bli. Och så är jag så fantastiskt snygg med en hel och en halv framtand. Lagom kul till helgen. Men, jag ska ju inte på bröllop eller något sådant de kommande dagarna, så det kunde ju kommit mycket mer olägligt. Dessutom hände det idag när jag var på så gott humör att jag orkade inte ens bli sur över det, shit happens. Om några dagar är jag en framtand rikare och åtskilliga tusenlappar fattigare, men vad gör väl det om hundra år? Jag har ju åtminstone en lön så jag har råd att betala.

Jag sprudlar.
Pratar med min jättetrevliga granne när jag kommer hem.
Sitter på balkongen med en kanelbulle och ett glas mjölk och tittar på det fina vädret. Springer upp och ner och tvättar. Bäddar rent och får små glädjespatt med jämna mellanrum.
Spontanbeställer en reflexskärm som jag tror jag kommer göra mitt fotande mycket roligare.
Firar helgens intåg med nygrillade revbensspjäll och kokt färsk majskolv.
Ler lite och ringer Henke bara för att säga hur glad jag är.
Packar omsorgsfullt.
Inte det minsta nervös.
Bara förväntansfull.
Och sprudlande glad.

Kvällen har spenderats i soffan framför Dr Åsa. Jag gillar hennes program och efter att jag råkat se ett på tv idag blev det två avsnitt på svtplay efter det.
Det räckte att jag sa ordet "träna" igår för att jag skulle vakna med ont i halsen igen imorse. Det gick över fort men jag vill inte chansa, jag ska bara inte må dåligt i helgen utan ska sprudla med energi, och jag tar därför inga risker. Känner mig inte ens lat utan tycker bara det är skönt att inte göra något. Dock har jag pluggat, fixat fler böcker, och framförallt bokat in en helg i oktober med mina käraste flickor under eftermiddagen och kvällen så helt sysslolös har jag väl inte varit. Nu blir det sängen, imorse var jag så trött att jag knappt visste mitt eget namn.
Natti natti gott folk.