Jobba på.
Mys.
Förberedd.
Matlistan för veckan är skriven.
Likaså inhandlingslistan till maten som ska betas av på morgondagens rast på jobbet.
Kalendern ligger uppslagen på matbordet bredvid de båda med sina fulltecknade sidor.
Försöker förbereda mig upp till tänderna på de kommande två veckorna som kommer att bli häktiska, minst sagt.
Träning, fika, fotouppdrag, jobb, och det ena med det tredje.
Jag försöker intala mig själv att det inte är så stressigt som det ser ut, för mycket av det är ju roliga saker.
Men om min kalender skulle försvinna nu skulle jag gråta.
Helgen som varit.
Försökt att inte tänka så mycket på jobb och skolarbeten som kommer i veckan.
Nu är dock helgen slut.
Henke har gått mot stationen och sitt tåg, jag ska vara kvar här ett par timmar till tills Sara och Erik kommer och hämtar mig för hemfärd mot Linköping.
Här ser ni Henkes fina fynd för 25 kr(!) som vi släpande hem hit till hans föräldrar. Det finns dock ett litet litet problem, han har inte plats för det någonstans, haha.
3 år!
För 3 år sedan idag var det grisfest på campus i Växjö.
För 3 år sedan idag hade vi båda tänkt att det får vara nu eller aldrig.
För 3 år sedan idag blev Henke och jag tillsammans!
Herre gud vad tiden går!
Om några timmar åker jag ner till Karlskrona där Henke och jag ska umgås ända till på söndag, oerhört lyxigt känns det!
Bella i rörelse.
Befogat skäll.
Jag fick skäll av Tobias idag för att jag lagt upp alldeles för lite foton på sistone.
Jag vet.
Tycker själv att bloggen varit ganska trist och gnällig på sistone.
Så det gäller att rycka upp sig lite och hitta lite inspiration till fotandet.
Tar kameran i handen och traskar bort till Bella nu så får vi se vad det kan resultera i....
Uppdrag.
Inom den närmsta tiden har jag nu 3 fotouppdrag! Det känns riktigt roligt!
En dopbild, en gravidfotografering och en balfotografering.
Alla de stora händelserna i livet, haha.
Det känns som att jag måste packa ner Scott Kelby i väskan till Karlskrona så att när Henke pluggar till c-uppsatsen så får jag plugga lite poseringstips och planera mina fotograferingar lite.
Plugg som inte känns allt för betungande kan erkännas...
10 insikter under helgen.
Det är nu 10 år sedan Tessan, Jenny, Madde och jag började i samma klass. 10 år!!! Kära nån. Det är också 7 år sedan vi tog studenten och har fortfarande kontakt, riktigt bra gjort av oss må jag säga!
När man var universitetsstudent visste man bara inte hur bra man hade det. Gräset är inte grönare på "jobbsidan" det kan jag berätta för er!
Jag saknar camupslivet. Närheten, spontaniteten, festerna och vännerna.
Vi var helt klart äldst på gårdagens fest. Är alla väldigt unga eller börjar vi bli gamla? Och är de gapande munnarna när man berättar hur gammal man är en komplimang?
Jag är glad att jag inte är pälsdjursallergiker. Stackars Jenny.
De har slutat sälja persikolikör på systemet. När hände det?
Det är riktigt trevligt att träffa lite nya människor ibland.
Säga vad man vill men "gamla goa låtar" är oslagbara.
När det är kärlek vid första ögonkastet så är det. Nu måste jag bara hitta väskan i Linköping...
Gammal vänskap rostar aldrig.
När allt klaffar.
Efter en skön dag på stan med shopping och lunch softade vi hemma till en film, åt godis och glass, färgade Tessans hår och gjorde oss partyfina. Sen gick vi bort på förfest till Tessans klasskompisar.
Trevligt folk på förfesten.
Lagom med alkohol.
Skitbra musik på utestället.
Riktigt mycket dans.
Man hittade alltid någon att umgås med.
Hela kvällen bara klaffade!
När vi kom hem var vi helt exalterade, det var den roligaste kvällen på mycket länge för oss allihopa. En sådan dag/kväll som ger en massa energi till den kommande veckan.
Att det skulle ta oss så förbaskat lång tid att få till en sånhär träff, men bättre sent än aldrig och nu blev det ju jäkligt lyckat.
Om någon timma beräknar vi att vi ska kunna ge oss av hemåt mot Norrköping där vi släpper av Madde, Jenny fortsätter mot Västervik och jag tar tåget till Linköping. Väl hemma är det joggingtur och en tur till lilla Bella som är planen.
Så var helgen över och imorrn är det måndag igen, men det gör för en gång skull ingenting alls. För den här kommande arbetsveckan är endast 3 dagar lång.
Pannkaksfrukost.
Riktigt mysigt har vi!
Han som vet hur man gör.
I eftermiddag hade jag en stund av mitt mest ovärdiga humör.
Det där jag-är-så-jävla-trött-men-måste-ändå-jogga-men-jogginrundan-gick-skit-och-jag-är-sur-och-grinig-och-trött-och-ledsen-och-tjock-och-ingenting-är-kul-jag-vill-bara-gråta-och-det-är-mest-synd-om-mig-i-hela-välden humöret.
Nu känns det dock lite bättre igen. Jag har tagit en lång och lyxig dusch men framförallt har jag pratat med Henke. Efter våra snart 3 år tillsammans har han lärt sig hur man ska hantera en bitter Stina. Vara lite sådär lagom tycka synd om, peppa och trösta på samma gång.
Hur skulle jag klara mig utan honom?
99.50 kr tack!
Men det är inte vad det här inlägget ska handla om, utan om en fråga jag funderat på ett tag nu:
Ska jag börja ta lite skäligt betalt för mina fotouppdrag?
Jag vill inte ta betalt för min "konstnärlighet", alltså inte ta betalt för det faktum att jag tar bilden. Jag vill inte ha betalt för att jag åker dit och trycker på avtryckaren. Det jag funderar över är om jag skulle börja ta lite betalt för min tid.
Får jag ett uppdrag att fota någon/något är det nämligen efterarbetet som tar enormt mycket tid!
Det ska rensas bilder, ofta i flera omgångar. Sen ska man välja ut de bästa bilderna. Dessa ska sedan antagligen photoshopas om än så lite så i alla fall något. Och om så bara slutprodukten sedan är 5 bilder så har detta antagligen tagit flera timmar i anspråk.
Det finns ju alternativet att bara knäppa bilderna, ge minnet till personen som ville ha bilderna och så får denne själv fixa till dem. Men det är egentligen inget alternativ då jag hatar att lämna ifrån mig saker jag inte är nöjd eller färdig med. Själva bearbetningen av bilderna är halva jobbet och skapandet. Skapande tar tid.
Och inte skulle väl någon ta för givet att jag la den tiden gratis om det handlade om att klippa någons gräsmatta eller komma dit och diska deras disk?
Det handlar inte om att ta betalt för de "uppdrag" som jag själv skapar mig, dvs. när jag tar med mig kameran och frågar min väninna om jag kan få träna på att fota skuggor på henne.
Det handlar om de uppdrag då någon kommer till mig och säger: "Stina, kan inte du fota detta och detta åt mig".
Det handlar inte heller om några stora summor alls utan kanske om en hundralapp eller två beroende på uppdrag och antal bilder som ska bearbetas.
Det finns dock en hake.
Är man beredd att betala en amatörfotograf för att få sina bilder tagna?
Skulle jag uppfattas som en snål jävel och så skulle mina uppdrag försvinna?
Vad säger ni kära läsare. Skulle ni kunna betala för en bild tagen av mig?
På riktigt alltså...
Schema.
jag är väldigt motiverad och jag har ett träningsschema.
Jag gillar verkligen det här med att ha just ett träningsschema. Egentligen kan man väl säga att jag haft det tidigare också då jag satt mig ner varje söndag och räknat ut vilka dagar som skulle passa bäst för träning. Men nu har Henke hjälpt mig att lägga upp ett 4 veckors schema och på så sätt är man säkrare på att träningen blir varierad men framförallt att jag får mina vilodagar. Jag är nämligen en såndär som får lite dåligt samvete av att inte träna när jag egentligen har tid till det.
Men nu kan jag sitta där med gott samvete, det är planerad vilodag idag, jag ska inte träna. Därmed inte sagt att jag inte får göra någon fysisk aktivitet. Idag är det vilodag och jag har nyss kommit hem från min morgonpromenad, väldigt skönt med tanke på att jag ska sitta stilla på kurs hela dagen.
Annars flyter tillvaron på med trevlig middag hos Helena igår, ikväll kommer Marie och Sandra hit på rabarberscones, imorrn är det träning och packning och på fredag bär det av mot Örebro.
Salam! Sho be?
Lilla M: Salam! Sho be? (Hej! Hur mår du? på persiska)
Jag ropar salam tillbaka och vi sitter och skojar.
J blir lite avundsjuk att han inte kan vara med i skojet och ropar plötsligt: Salam! han också.
Jag frågar J om han vet vad det betyder, men det vet han ju inte riktigt.
Jag: Salam betyder hej på på M:s språk.
Lilla J: Det gör det på mitt språk också!
Anledningen till att man orkar med jobbet vissa dagar.
-Jag tycker om dej Stina!
Om han bara visste vad det kan värma i ett trött och irriterat frökenhjärta.
Det vi andra kallar lila?
Lilla J: Jag köpte också nya skor igår. De var blåsa!
Innan storleken spelar roll.
Jag har precis haft två av barnen på varsin potta bredvid varandra. De har suttit där och fnittrat och sett så söta ut, aldrig är det så roligt att gå på toaletten som när man är 2.5 år gammal. När byxorna är uppdragna på barn nummer ett tittar han på mig och säger glatt:
-Här är min gamla snopp!
Jag: Jasså är den?
-Ja, här nere vid magen!
Han sträcker fram handen och vickar illustrerande med lillfingret.
-Den är liten!
Idag är det fredag.
I min värld är det fredag!
Det har jag firat med en chokladbit och plockat ner mina sista saker.
Om en stund sticker jag till stationen och tar bussen till Gamleby där snälla pappa/mamma hämtar upp mig. Nu väntar en långhelg hemma i skogen.
Kameran, löparskorna och alkoholen är nedpackad.
Favorit i repris.
Jag skulle kunna göra en massa nyttiga saker.
Men det gör jag inte.
Istället har jag tänt upp ljus i hela lägenheten. Hällt upp mig ett glas vin och youtubar låtar inför fredagens party!
Det kallar jag en gó onsdagskväll.
Här kommer en favorit i repris.
