Jag: Du är ju aldrig hemma så man kan prata länge med dig längre!
Henke: Ja men var glad för min skull!
Jag: Näe, jag är inte glad för din skull, jag är egoist.

Ibland blir jag så jädra trött på att jobba på en kvinnodominerad arbetsplats. Det ska kännas efter hela tiden och så ska det pratas så jädra mycket. Kan man inte bara få vara lite irriterad ibland, utan att man ska behöva prata om det?
- Ja jag är sur, skit i det du!

På morgnarna cyklar jag förbi en kyrkogård, och ibland blir jag så himla avundsjuk på vaktmästaren som jobbar där. Tänk att få strosa runt där såhär års, rensa lite ogräs, kratta lite gräs, klippa lite här, greja lite där. Inga jobbiga ungar och framförallt inga kollegor som måste prata om hur saker och ting känns för dem.
Utan gå där och sura om man vill och prata lite med döingarna om man känner för det, de måste ju i alla fall inte prata känslor.

När jag kom hem efter jobbet idag väntade det ett "kladdogram" på mig på golvet innanför brevinkastet. Ett kladdogram innebär helt enkelt att någon skickat en värdecheck på att gå och hämta ut en kladdkaka i närmsta affär!
Vem denna någon är vet jag inte eftersom denna skickat med några gulliga rader om att jag är en underbar vän som gillar choklad, men sedan inte undertecknat med namn. Har dock mina misstankar starkt riktade på vem denna någon kan tänkas vara... Tack gumman! Helt lysande ska det bli att gå och hämta ut den efter jobbet imorrn, ska ha en helg själv då jag ska njuta av att inte ha några större planer. En kladdkaka passar utmärkt in i detta.
Jag har underbara vänner.

Ikväll saknar jag någon att gå hand i hand med på min kvällspromenad i solen. Någon som väntar tålmodigt medan jag kryper ner i gräset för att fota en snigel. Någon att sitta på balkongen och ta en liten fika med och prata om dagen. Någon som tar disken medan jag bäddar rent. Någon som ligger bredvid mig i sängen, som ger mig en puss och önskar mig godnatt.
Denna någon är just nu ute i Växjö med sina kompisar och jag hoppas han har en riktigt bra kväll.
Själv lägger jag mig i min nybäddade säng, disken får stå kvar för den hann jag inte med.
Ett år känns som förbannat lång tid.

Efter att Hanna och jag mötts upp ikväll gick vi och köpte oss lite fika på Pressbyrån, sen traskade vi till trädgårdsföreningen och upp på kullen vid Belvederen. Sen satt vi där och tittade ut över stan, fikade, pratade och lyssnade på fågelkvittret. Solen bröt igenom molnen och gav Hanna en gyllene gloria, jag önskade att jag tagit med mig kameran. Tiden gick snabbt och på vägen hem var kvällen ljummen, fortfarande ljus och massor med folk var ute. Då fick jag en sådan sommarkänsla. Susade hem på cykeln barnsligt lycklig på något sätt med en känsla av att det är nu det vänder.

Jag fick ett sms av Henke på förmiddagen idag: "Gött med sovmorgon till halv tio en onsdag :)"
Varpå jag vackert fick skicka tillbaka: "Älskling, det är tisdag idag!"

Om vi får några gemensamma barn kommer de att komma till förskolan vissa dagar utan gummistövlar med sig, ingen frukt i väskan och ibland kommer personalen att ringa till oss och fråga "skulle de inte gå hem kl 15 idag?"
Sedan kommer personalen att säga "det var pappa som lämnade idag" eller "det var pappa som skulle hämta idag" och då kommer alla kollegorna nicka förstående.
För visst är han smart, snäll och omtänksam min kära pojkvän, men han har inte alltid koll på läget.

Jag lever. Har bara haft lite mycket i ett par dagar och när jag har haft tiden har jag inte haft inspirationen att skriva. Har i alla fall njutit av helgen i fulla drag, och imorrn är det måndag igen. Efter två hysteriska veckor har jag nu planerat in en mycket lugn vecka och till och med tackat nej till grejer just för att det inte ska bli för mycket. Så uppdatering kommer i veckan, det lovar jag. Men nu är det sovdags.

Stort grattis Lena och Jonas till lilla Viggo som valde att komma i söndags, en månad för tidigt!

Här har ni en annan liten skönhet som jag fotade i dopklänningen i veckan.

Jag läste en artikel i Corren idag som faschinerade mig. Den handlade om hur det som kallas "kollektiv sorg" kan påverka barnafödandet. Som exempel hade man sett en markant ökning av antalet missfall det året efter 11 september 2001 när terrorattacken ägde rum. Eller att det år som Palme mördades så föddes 21% fler barn som var underviktiga än vad normalsnittet ligger på. Jag är en sådan som tror mest på miljön i diskussionen kring om det är arv eller miljö som är mest påverkade på en människa.  Sådana fakta kan som sagt faschinera mig som bara den, tänk att den yttre miljön har en sådan påverkan på ett barn redan innan det kommit ut!

Jag har varit och fotat Elsa i sin dopklänning idag, hon växer så det knakar tösabiten!
Som betalning för fotandet fick jag ett underbart Mateusfat av Helena och Magnus. Jag älskar det redan!
Det står i fönstret nu och imorgon ska jag fylla det med fina citroner, tror det kan bli en häftig kontrast till det gammalrosa fatet. Så om du någon gång skulle känna för att köpa mig en present så rekommenderar jag varmt Mateus fina saker. Lyx som man sällan unnar sig själv. Jag gillar inte årets kollektion med fjärilar, men förutom dem kan en present därifrån inte bli fel.
Japp, jag är en materialist, men jag är riktigt lycklig över min rosa skönhet.

Här kommer ytterligare smakprov på bilder som har tagits i helgen, den här gången på min kära kusin som är gravid. Även här tycker jag att några bilder blev riktigt bra , så tror jag även att Petra tycker, och är kunden nöjd så är jag nöjd!

Här kommer smakprov på helgens balbilder. Några av dem är jag väldigt nöjd med!

 

"Vänta inte med att beundra körsbärsträdets blom,
en stormvind kan rycka bort dem över natten".

Njut mina vänner!

Ryktet om vår utställning har fortsatt att sprida sig. Idag har telefonen gått varm så utöver det redan inplanerade studiebesöket och träffen med tv har vi fått boka in två extra visningar bara idag. Dessutom kan det bli så att det blir utökade planer för vår bok, men det tror jag inte på innan jag ser det.
Vi har dessutom fått en massa komplimanger som att det verkligen märks att vi tänkt till vad det gäller miljön, att någon sett många förskolor men att den här helt klart var en av de bästa, och att någon inte fått så mycket inspiration sen de gick i skolan. Helt underbart!

Nu är dock arbetsveckan slut och solen lyser. Jag ska ta mig en sväng neråt stan för att gå gårdagens löpning ur kroppen och för att fixa några små ärenden. Sen kommer kära bror och hämtar upp mig i eftermiddag och så följer jag med honom hem till mamma och pappa ikväll. I helgen väntar två fotosessioner och slapp med min goda bok.
Livet är bra underbart ibland.

Vår vernissage har gjort succé!
Trots ihärdigt ösregn som startade ungefär samma minut som vernissagen öppnade hade vi i runda slängar 70 besökande igår och det var riktigt trevligt. Skön stämning och trevligt att träffa föräldrarna under lite mer avslappnade former.
Sedan dess har ryktet om vår utställning spridit sig.
Direkt när vi kom till studiedagen idag var det några som dök på oss och frågade om de inte kunde få komma och titta, och när vi sedan hade lite öppet hus idag dök det upp säkert 15 kollegor från området. Lagom när jag skulle gå hem ringde chefen, det var en grupp från grannområdet som ville komma och titta. Imorgon kommer ytterligare en grupp från ett annat grannområde, plus lokaltv och i nästa vecka kommer tidningen.
Boken kring projektet som jag och en kollega jobbat på har fått jättefin kritik och det är flera personer som velat köpa den.
Äntligen lite cred för allt slit!

Det här inlägget är till dig Tobias. Så inga långa uppsatser, bara ett par bilder och en förhoppning om att du märkt att jag försöker bättra mig vad det gäller bildpubliceringen?