Upp som en sol, ner som en pannkaka, fast tvärtom.
Avundsjuk, jag är så avundsjuk...
Jag tycker det är hysteriskt roligt. De får säga vad sjutton de vill.
Vi vet att chefen inte är en minut längre hos oss än hos någon annan och skulle vi få något mer än något av de andra husen så beror det på att vi förtjänat det.
Vi har jobbat häcken av oss, tänkt till, engagerat oss och lyckats. För min del får det gärna sticka i andras ögon, för jag är stolt över vårt arbete.
Hon vill ha puuuls...
Ett år kvar.
Jag vet, det är ett år kvar. Men det känns liksom lite närmare i tid när man gör sånt här, och man kan ju inte vara allt för påläst...
Bröllopstårar.
Vi tittade på vigseln och en stund av båtfärden, en stund när de satte sig till middagen. Sen tyckte pappa att det kunde räcka för dagen och så blev det speedway istället.
Idag fick jag höra om Daniels fina tal till Viktoria och googlade nu ikväll.
Så vackert. Jag gråter som en tok. Titta på det om ni inte sett det!
Snorhelg.
Nu blir det soffläge och tidigt sänggående och kurerande till tusen för att bli frisk till nästa helg.
Dagens skratt.
Så var det idag, och helt plötsligt hade tiden gått väldigt fort och jag lunkade ut i badrummet för att borsta tänderna innan jag skulle sticka till jobbet, funderandes på vad jag skulle hitta på för mat till kvällen.
Går in i badrummet, plockar fram tandborsten och... sätter denna under tvålpumpen och trycker till!
Lagom som tvålen landade på borsten kom jag på vad jag höll på med.
Ett gott skratt förlänger livet säger de, och det är ju alltid trevligt att kunna glädja någon
-mig själv.
Inte. Det. Minsta. Bitter.
Näe, det gör det inte, för jag ska inte ha semester snart.
Jag har 4 hela veckor kvar att jobba, 4.5 om man räknar med denna. 4 veckor!!! Fy fan. Och när jag väl får den, den efterlängtade semestern som alla pratar om, då är den två veckor lång. Två veckor, det är ett piss i havet. Jag vet, jag har valt det själv, å ibland vill jag bara skjuta mig själv för det. Nejdå, jag är inte bitter.
Inte. Det. Minsta. Bitter.
Men vecka 34 och 35, då är det min revenge. Då. Då hoppas jag att alla utvilade kollegor sliter arslet av sig för då är det min tur å ha de gött.
Henke och jag. Två veckors semester. I Kroatien.
Dags att plocka fram katalogerna.
Känn pulsen.
Henke har hela tiden hävdat hur mycket bättre mitt träningsupplägg skulle kunna bli av att äga en. Jag har haft lite svårt att bestämma mig för om jag verkligen ville ha en. Behöver jag verkligen en pulsklocka?
Första anledningen till att jag inte ville ha en är att träning med pulsklocka innebär att man tränar inom olika pulszoner, dvs man ska hålla sig inom vissa procent av sin maxpuls för maximalt resultat. För att räkna ut sina pulszoner behöver man sin vilopuls, lätt fixat att ta på morgonen innan man gått upp. Men man behöver också sin maxpuls. Det är där jag tvärstannat. Jag vill inte räkna ut min maxpuls av den enkla anledningen att man för att göra det måste springa skiten ur sig rent utsagt för att uppnå högsta möjliga puls. Det känner jag väldigt lite sug efter såvida det inte handlar om min överlevnad. Men efter att Henke lovat mig att jag inte behövde göra något utan att vi kunde ta min teoretiska maxpuls så blev jag genast mer sugen.
Sedan dess har det mest handlat om lathet och snålhet, men i helgen fick jag fingrarna ur och beställde en.
Jag tror faktiskt att den kan hjälpa mig i min träning, man kan få resultatet av sin träning på ett mycket mer tydligt sätt. Dessutom är det ju alltid roligt med elektriska prylar! Har lyckats ställa in klocka och datum och bekantat mig med menyerna, så på torsdag när jag ska springa nästa gång kommer jag glo på armen konstant.
För övrigt är min puls just nu 87 för den som är intresserad...
Sus.
Så ikväll har cykeln fått pumpade däck, nysmord trampa, kejdan vackert inoljad i solrosolja och växeln justerad. Tog mig ett varv runt kvarteret och det gick så fint.
Imorgon, då ska ni få se på sus!
Då om aldrig annars.
Då, av alla dagar, på snart två år har det aldrig hänt påväg till jobbet, så hoppar cykelkedjan.
Då om aldrig annars.
Citat ur Murphys lag:
"Om något kan gå snett kommer det att gå snett, och vid sämsta möjliga tillfälle."
Dock så fick jag faktiskt på kedjan igen, tack vare lektionen jag fick av min kära bror för ett par veckor sedan. Kanske var det meningen, att jag skulle få kejdehopp just nu när jag faktiskt visste hur jag skulle fixa det?
Blomster.
Sara ringde ikväll och frågade om jag inte ville följa med på en promenad, hon behövde vakna till.
1.5 timma ute i duggregnet. Motion, frisk luft, lite kulturellt och framförallt att prata på i avslappnat sällskap.
Det får själen att blomstra.
Imorrn kommer Henke.
Blivande bonde?
Lilla H slår sakta upp ögonen, tittar på mig, smajlar stort, tar ur nappen ur munnen och säger:
-Traktor!
Fattigmanssyssla.
Nu när allt ligger så prydligt vikt på respektive plats på hyllorna så har jag konstaterat att det är en yppelig sysselsättning att städa garderoben om man känner sig lite fattig men ändå skulle vilja ha lite nya outfits.
Under städningen hittar man nämligen plagg efter plagg som hamnat underst längst in och som man knappt hade en aning om att man ägde. "Nämen titta här ligger ju det här linnet, det är ju snyggt. Det kan jag ju ha till de där byxorna jag köpte för ett tag sen" och vips är man en outfit rikare. Man inser att man faktist har massor med fler toppar än vad man trodde och att man inte behöver köpa några på ett bra tag.
När man håller på så inser man också att man faktiskt inte alls använder vissa av de där linnena som ligger i "snygg" högen. De är inte snygga, de var snygga. Därmed kan man göra lite mer plats för de där shortsen genom att göra sig av med en del gammalt som man bara får ångest av att man inte kommer i längre. Man lägger dem fint i en påse för att skänka till second hand nästa gång.
Win-win situation.
Ger man sig dessutom på att gå igenom sina väskor kan man förutom plåster, alvedon, tamponger, pennor och läpsyl också hitta sig lite pengar. 118 kr tjänade jag på det.
Jag tror jag ska börja städa garderoben oftare.
Vad vill du bli när du blir stor?
Henke:... Sitter på bussen i centrum nu. Det här med jobb är nog inte min grej.
Jag: Haha, lägg till ett par ungar på det där också som har skrikit eller trängts halva natten innan du ska upp. Då kan du klaga!
Henke: Jag ska bli hemmaman. Eller pokerproffs.
Från en kvällspromenad i förra veckan.
Nöjd med regn.
Gick en halvtimma tidigare från jobbet idag, det har jag jobbat av för länge sedan när jag suttit och korrläst på kvällstid och helger. Jag har varit så slö hela dagen, med lätt huvudvärk, trötthet och inget tålamod alls. Ville i stort sett gå och lägga mig lagom som jag gått upp.
Därför ska jag nu ha en underbart skön kväll.
Maten står och puttrar på spisen, en gryta som sköter sig själv nu tills det är klart. Jag har tänt upp ljus och ska nu slå mig ner med ett brev från Elida som kom idag, jag älskar att få brev. Efter maten ska jag krypa upp i soffan med min bok som jag köpte i lördags och som är riktigt riktigt bra. Ska bara pausa när jag ska ta mig lite hemmagjord rabarberkräm framåt kvällen.
Over and out.
Söndagsfördriv.
Opublicerat i maj, del 2.
Det har trillat in ett nytt beställningsarbete i min inkorg på facebook! Och jag blir alltid så glad när någon vill anlita mig! Vem det är som vill boka kan jag inte säga eftersom det faktiskt är lite av en hemlighet, jag älskar hemlisar!
Jag har efter mycket om och men lyckats lägga en ribba för vad jag ska ta för mina jobb just nu, lite beroende på hur många bilder det handlar om och om jag känner personen jag fotat. Timpenningen är väldigt låg, men det bryr jag mig inte om. För mig är det ovärderlig träning att folk vill boka mig, att jag dessutom får lite betalt är bara en bonus. Eftersom jag inte heller är van så kan jag inte lämna några garantier, därmed vill jag inte ta mycket betalt.
Alla pengar jag tjänar på fotandet går direkt tillbaka till kameran. Nu passade det utmärkt att jag fått en av de första betalningarna eftersom ett av mina batterier valde att gå och dö häromdagen. Tur jag hade två!!! Så nu är ett nytt batteri hemklickat från nätet (elektronikkedjan i stan skulle ha de dubbla för det, hutlöst!) och det har mina senaste fotojobb därmed betalat. Sen ska resten av pengarna som kommer in gå till ett zoomobjektiv som jag börjar bli kraftigt sugen på.
För att fira dagens beställningsjobb så publicerar jag lite opublicerat från i maj.
(Jag vet, det är inte någon ram runt de översta, blogg.se ger mig psykbryt ibland!)
Dagens ord.
-Fröken, jag vill också ha en såndär låtsasvattenkran!
Låtsasvattenkran?
En vattenkanna såklart!