Min brevlåda är tråkig.
För det första är utsidan tråkig, grå och smal.Men man kan nog inte begära en underbart kul och vacker sådan när alla är placerade i rader efter rader i trapphuset.
Nej det tråkigaste med min brevlåda är innehållet.
Det var evigheters evigheter sen jag fick något roligt i den!
Idag fick jag exempelvis ett papper från trygg hansa om att börja jobba extra, inte aktuellt. Jag fick en brev från lärarförbundet, de har bombarderat mig med sådan på sista tiden. Till sist fick jag lärarnas tidning som jag tycker kommer så ofta att jag inte tar mig tid att läsa den.
Inget kul finns där!
När jag var yngre, i tonåren sådär, så brevväxlade jag flitigt, stundtals med flera personer samtidigt. Det resulterade i färgglada kuvert med handskriven adress i brevlådan med jämna mellanrum.
Numera får jag bara urtråkiga saker.
Därför ska jag kanske börja bli bättre på att skicka saker till andra. Inte behöver det vara nåt speciellt, bara en liten hälsning sådär. För då kanske jag får något tillbaka.
Nu är det därför dags att skicka kort, för en roligare brevlåda!

Efter gårdagens röjande här hemma känner jag inte alls för att bara sitta hemma idag.
Men frågan är vad jag ska göra idag?
Jag måste kolla upp min sammanfattning, jag har en känsla av att den inte är riktigt korrekt skriven...
Sen hoppas jag verkligen på att min handledare mailar mig idag om hur jag ska göra med min bilaga och sina åsikter om det sista jag har skrivit. Annars är det det enda som är kvar, faktiskt, känns lustigt.
Därför kan jag med gott samvete göra annat idag, men vad var ju frågan?
Träna känner jag inte för idag, det får bli imorrn bitti.
Det får nog bli e sväng runt sjön, handla lite middag på tillbakavägen och sen går en sväng inom streetbasketen som står på schemat för allkår idag. En soft dag med andra ord, gött!

Jag har haft städnoja idag.
Papper har satts in, lådor har rensats, ting har slängts och saker lagts iordning.
I flera timmar har jag hållit på. Trots det är jag ändå rastlös nu.
Av någon dum anledning sa jag till Henke att han kunde kolla på Champions Leage finalen här på min tv, så nu står det på i 90 min framöver...
Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra....
Godissuget och rastlösheten kryper i benen på mig...

Nu har jag tackat nej till ett jobb....
Det känns lite konstigt och man känner sig lite knäpp!
Här letar och letar man jobb, och så tackar jag nej till ett jag får!
Men det kändes inte rätt, framförallt för att förskolans lokaler inte skulle vara klara för inflytt förrän om ett år! Alltså skulle jag få inleda mitt första år som förskollärare som någon jädra hoppjerka!
Nej, det vill jag inte.
Jag hoppas på att få fler erbjudanden och det ser inte helt mörkt ut.... Intervjun jag var på igår verkade väldigt bra, och jag hoppas på att de ska börja ringa från Linköping i nästa vecka.
Efter en del funderingar har jag nämligen kommit på att Linköping skulle vara ett minst lika bra alternativ som Malmö om inte bättre!
Det tar lika långt från Växjö till Linköping som det tar från Växjö  till Malmö, till å med kortare tid.
Jag känner redan lite folk i Linköping, bland annat har jag en av mina allra käraste kusiner där.
Det är mycket närmare hem från Linköping än ifrån Malmö.
Jag har Jenny i Norrköping (ett halvår till iaf) och Madde ska också flytta dit. 
Fördelarna är många.
Det enda dåliga är att det kostar dubbelt så mycket att åka tåg till Linköping än vad det kostar till Malmö...
Men men, jag kommer ju tjäna mer pengar då så jag får väl lägga en del på resor helt enkelt.
Varför kom jag inte på det med Linköping tidigare? Aja, bättre sent än aldrig.

Den här resan ner till Malmö skulle bli så enkel:  åka ner, gå på intervju å sen till frissan igår. Idag skulle jag på handledning och sen på intervju å sedan hem. Så blev det inte.
Det började som det skulle, jag gick på intervjun å allt gick bra.
Sedan skulle jag till frissan. Jag brukar tala mig varm om en frisörskola i Malmö som jag har gått till flera gånger, men nu vet jag inte hur varm jag vill tala mig. När jag kommer dit finns jag nämligen inte med i datan, det finns alltså ingen tid bokad till mig, trots att jag är helt säker på att jag bokat en just idag.
Extra störigt med tankte på att jag knölat med intervjutiden för att jag skulle hinna till frissan. Alltså har de inte tid med att slinga mitt hår, men jag blev erbjuden en gratis klippning som modell. Eftersom jag ändå hade skyndat mig dit så tog jag chansen. Därmed blev jag klippt av en gayig kille som va ganska rolig och som faktiskt klippte mitt hår så jag blev sjukt nöjd, dessutom gratis! Så jag inte är blondare som planerat men jag överlever.
Sedan hade jag ju både tid och pengar över så jag tog mig en sväng på stan och shoppade mer än jag hade planerat, bara bra saker dock! Två koftor, en scarf, ett linne och en klänning blev det, till samma pris som jag skulle fått betala för klipp å sling, jag är nöjd.
I provrummet på Gina ringde mobilen, det var hon som hållit i intervjun tidigare på dagen. "Vi vill ha dig" sa hon. Hon hade pratat med sin chef, min referens och så hade jag ju kme utbilning vilket var precis vad de ville ha! "Vi vill jättegärna att du ska komma och jobba på vår förskola". Jag stod där helt stum och visste inte vad jag skulle säga, hade aldrig räknat med att hon skulle höra av sig så fort. Efter en del grunnande har jag dock bestämt mig för att tacka nej pga olika anledningar. Men det känns ju jäkligt trevligt att ha blivit erbjuden....
När jag kom hem tid jag brukar sova här nere i Malmö så gick jag och Lena som jag bor hos på en promenad, då ringde mobilen igen. Det var min handledare som ringde och sa att hon va sjuk.... Alltså ställdes anledningen till att jag ens skulle ner till Malmö in. Hade det inte varit för att jag hade haft intervjuerna hade jag blivit jäkligt sur. Men men, alla kan bli sjuka.
Resan blev som sagt inte alls som planerat, men det gick ju inte åt skogen för det. Jag är en gratis hårklippning, några fina klädesplagg och ett jobberbjudande rikare....Vem vet vad som hinner ändra sig mer innan jag sitter på tåget tillbaka till Växjö igen...

I fredags ringde kvinnan som intervjuade mig senast jag var nere i Malmö: "jag tänkte bara höra om det fortfarande är aktuellt för dig att flytta till Malmö".
Jag visste inte vad jag skulle svara.
Senare på eftermiddagen började jag och flickorna prata om när de ska komma och hälsa på mig hemma i skogen. Jag visste inte vad jag kunde lova.
Idag skickade jag iväg sex ansökningar om jobb i Linköping.
Imorrn ska jag på en anställningsintervju och på tisdag ytterligare en, båda i Malmö.
Just nu vet jag ingenting.
För en person som jag med ett stort behov av planering är det jobbigt som faaaan!

Jag skulle städa men hamnade framför datorn...
Det var roligare att photoshopa istället!
Så här kommer en av bilderna från igår när vi bakade chokladkaka.
Visst ser ni Josses njutning....

Jag vill bo i Växjö, Malmö, Linköping och varför inte London.
Jag vill bo kvar, bli sambo och flytta.
Jag vill va singel och leva stabilt familjeliv.
Jag vill jobba, resa, bli oberoende miljonär och volontär.
Jag vill göra allt samtidigt.
Jag vill veta vad jag vill.
Jag vill inse att jag har det skitbra i livet och borde vara mer tacksam för vad jag har....

Idag var jag nöjd om jag bara hade fått någon sida skriven eftersom jag var så jädra trött imorse.
Men, sen när jag väl satte mig så började det bara flöda ur fingrarna!
Jag skrev fyra sidor på två timmar! Jädrar vad jag var nöjd med mig själv sen. Nu har jag i stort sett bara sammanfattningen att skriva, sen är det bara småpill kvar.
Ikväll har jag sett klart på "I am Sam" och tårarna rann, sedan har jag stämplat lite med mina kära stämplar som jag nästan är besatt av, haha. Vi får väl se vad kvällen med för med sig, jag går hemma och myser av att inte behöva göra något. En soft men ändå ganska kreativ dag kan man säga!

Idag är jag trött. Skittrött. Och jäkligt omotiverad.
Men, jag SKA börja idag, behöver inte skriva så mycket, bara jag har börjat på slutsatsen.
Dessutom bestämde jag och Josse nyss att vi ska mysa imorrn. Det är bra, då får jag motivationen till att skriva bra idag för att kunna softa imorrn.
Kom igen nu Stina, skriv....

Jag beundrar mina flickor,Josse och Mira.
De har alltid en massa saker för sig med sitt jobbande i Västkustens nation och i Nationskansliet, eller Nationskollegiet eller vad det nu kallas, det kvittar. Oavsett så brukar de gå på möten hitan å ditan å jobba en massa på Sivans å greja.
Just nu är det extra mycket eftersom de är några av de ansvariga för Allnations som drar igång nästa vecka.
För dej som inte vet vad det är så är det en "festival" som håller på från tisdag till söndag med en massa aktiviteter och konserter och sådant.
Så om de brukar göra mycket annars så jobbar extra mycket just nu.
Det är växelpengar hit, jobbartröjor dit, kassaapparater hitan å kontainrar, el, tält, bandbokningar, sångval, ölkranar och en massa stökande ditan.
Jag får bara en liten inblick i allt de gör efter de diskussioner som äger rum då jag är med, och jag kan säga att jag inte tror att folk fattar ens en gnutta hur mycket arbete de lägger ner.
Nästa vecka kommer man inte se en skymt av dem, möjligen mer än sittande instängda i ett bås med ansvar för sjukt mycket pengar, eller springade förbi med en Walkitalki i handen påväg för att styra upp något.
Visst är det tråkigt för mig eftersom man inte har så mycket tid att träffa de nuförtiden, men då jag är flexibel av mig i mitt skrivande nu så går det att ordna, jag överlever.
Jag måste bara säga att jag beundrar det arbete de lägger ner, nästan ett heltidsjobb kan man tycka ibland, till nästan ingen ersättning alls. Allt detta för att vi andra studenter ska få en trevlig festival. Jag får nästa dåligt samvete när jag tänker på hur lite jag gör, men jag har lovat att rycka in om det skulle krisa någonstans, alltid något.
Hur eller hur så beundrar jag dem, Josse å lilla ArbetsMira

Kollade precis min skolmail för att se om jag fått något svar från min praktikmentor så att hon fått min handledares bedömning. Det hade hon och svaret jag fick var:
Bra Stina!
Jag har redan betygsatt dig. Du får VG i betyg. Det har varit kul att se dig utvecklas genom utbildingen!
Sköt om dig!

What!? VG! Fasen va gött!!! Det hade jag verkligen inte räknat med! Visst har det gått oerhört bra den här praktiken och det har verkligen känts bra. Men att få VG, det brukar kännas som att sikta i stjärnorna efter det. Faan va nice! Vad glad jag blev, det förgyllde min dag!

Arbetet med examensarbetet har nu gått ner på någon sorts halvfart. Allt går nu vääääldigt långsamt. Men det finns en anledning till det, jag börjar att se ljuset i tunneln!
Det jag har kvar att skriva nu är en liten del i metoden, sammanfattningen och slutsatsen, thats it! Men slutsatsen är ju också det som är svårast, vad har jag egentligen kommit fram till liksom? Formulerade mina frågeställningar igår, får se om jag håller mig till dem eller hittar på nya, att skriva bara en visade sig vara en omöjlighet.
Jag känner mig faktiskt stolt över att det har gått så bra som det har gjort, hittills. Man ska inte ropa hej innan man haft 90% seminariet, men just nu känns det helt okej. Jag väljer att släppa oron om att min handledare tycker det är okej men att min examinator kommer att såga mig. Skulle fallet vara så så märker jag väl det då, inget jag behöver oroa mig för. Tanken är nu att jag ska bestämma mig för att vara nöjd, sen får jag ta de kompletteringar som jag vet kommer att dyka upp vid 90% oavsett hur nöjd jag känner mig.
Skönt är det också att jag har jobbat så disciplinerat tidigare att jag har "råd" att softa i slutet. Arbetet ska skickas in på fredag nästa vecka, så det är gott om tid att pilla med det som är kvar.
Dags att börja lite med arbetet för idag iaf, även om det inte blir mycket gjort per dag på halvfart...