Sitter trevligheten i kilona?

Jag var så himla duktig och motiverad med mitt "nyttiga liv" ett tag. Men nu ligger det närmare minus med nyttigheten, vilket också har medfört att jag gått upp en del igen.
Jag får skylla mig själv.
Diskuterade det hela med Henke när vi var påväg till stationen idag.
"Jag måste börja ta tag i mig själv igen" suckade jag.
"Ja gör det", sa Henke "du är mycket trevligare då".
En anledning lika bra som någon annan....

Hur underbar pojkvän har inte jag?

I tisdags hade vi lite avslutning med barnen eftersom de börjar att droppa av för semester nu. Vi gick iväg och lekte utomhus och grillade korv hela förmiddagen. Jättemysigt var det! Efter korvgrillningen samlade vi ihop de barn som skulle sova och traskade hemåt så de skulle komma isäng så snart som möjligt. När vi kom fram till avdelningen och började göra iordning barnen så kom vår kokerska in. Först berättade hon att chefen ställt in mötet som jag skulle på på eftermiddagen. "Sen har du fått någonting" sa hon. Fått någonting? Via internposten eller vad?tänkte jag. "Det ligger här i köket" sa hon igen och såg lite pillimarisk ut. Så jag gick ut i köket, och där låg något som såg ut att vara en stor inslagen blombukett. Till mig? Jo visst var den till mig.
Henke hade skickat en stor rosa bukett med blomsterbud till mig!!!
Snacka om att jag blev överraskad, och glad! Det hade jag verkligen inte förväntat mig. Och vem har inte drömt om att någon gång få en bukett med blomsterbud? Lite lite synd att jag inte kunde ta emot den själv, men det gör inget, jag blev så himla glad ändå! Dessutom plockade han jäkligt många pluspoäng hos mina kollegor eftersom de tog emot buketten. Jag blev utfrågade halva dagen sen vem det var ifrån och varför.
Så nu står den här, min fina bukett och blommar för fullt. Den är så vacker och jag går förbi den då och då och bara tittar.
Hur underbar pojkvän har inte jag?

  
 

Aldrig mer sms!

Idag väntade ett brev från skatteverket på golvet när jag kom hem. Yes, tänkte jag, nu skriver de att jag fått min utbetalning! Men så var det inte. Tvärtom.
Påminnelse att lämna Inkomstdeklaration 1. Såvitt vi kan se har vi inte fått någon inkomstdeklaration från dig.
Va?! Jag är ju 110% säker på att jag skickat in en på sms. Men då kommer jag på. Jag mitt nöt såg ju inte till att få något bekräftelsesms. Med andra ord blev det aldrig deklarerat!
Så vad är då straffet för att man inte deklarerar i tid? 1000 kr i böter! Det kan man kalla sura pengar för ett sms som kommer bort....
Men jag orkar inte vara bitter, vad gör det om hundra år?. Jag får helt enkelt skylla mig själv och jag har lärt mig en läxa, aldrig mer deklaration på sms!

Lotta och jag.

Vad gör man när det inte finns något bra på tv och man har tänkt stå och stryka?
Jo, man tittar på Lotta på Bråkmakargatan såklart!
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen, Lotta äger!
Anledningen till att jag tycker att Lotta är så bra är nog för att jag identifierar mig med henne.
Lotta är egensinnig, skadeglad och envis som en gammal get.
En ypperlig beskrivning även på mig...


Pippis hus.



Den här tavlan hänger i vårt matrum på dagis.
Tror att den kommer från något barn som gått på avdelningen vars pappa är konstnär. Jag har aldrig gillat den speciellt mycket eftersom den är lite för suspekt för min smak,men den har hängt på en liten vägg som vi inte använder till något bättre, så den har fått hänga.
För ett tag sedan var några barn från grannavdelningen inne hos oss och åt när vi hade få barn och de hade många.
Lilla M hamnade på platsen som innebär att om man tittar rakt fram över rummet så hänger tavlan där.
Efter en stund in i måltiden utbrister hon: Pippis hus!
Va? Vad menar du frågar vi.
Pippis hus, säger hon och pekar på tavlan, det är Pippis hus!
Och ta mig sjutton, när hon säger det så känns det så självklart.
Visst ser det ut som Pippi Långstrumps hus!
Nu tycker jag inte lika illa om tavlan längre.

Tisdagstema:Ljus


Till mina trogna läsare.

Jag har en liten trogen skara läsare.
Visst skulle det vara kul med tusentals, eller åtminstone hundratals, men jag har inte motivationen som krävs för att skaffa mig det. Då måste man promota, läsa, kommentera och verkligen jobba för det. Jag skriver mest för mitt eget nöjes skull, och för att min lilla trogna skara blir besviken om jag inte gör det, haha.
Något jag dock förundrats lite över är vilket "genomslag" den har, jag påminns om ibland att man faktiskt läser om mitt liv. Här kommer några konkreta bevis på det:

När jag var nere i Växjö senast träffade jag på Sara som var med i vår förra (RIP) drinkklubb. Vi hälsar glatt och sedan säger hon, "jag behöver ju inte fråga hur det är med dig, jag har ju läst på bloggen att det är bra".

På 25årsfesten har jag på mig min finfina rosa klänning och min kusin Petra säger: "vilken fin klänning du har!" tack, svarar ju jag. Då fortsätter hon: "ja den är mycket finare än vad jag trodde, jag såg ju den andra på bloggen men den var ju inte så fin, den var mycket finare på". Jag hade ju lagt upp en bild av min klänning på bloggen, men i en annan färg.

En av presenterna jag fick av Josse var en bok som hette Uppdraget med en massa konstiga uppdrag i för att förändra livet lite när det börjar kännas tradigt. "Du som tyckte att livet var enformigt". Jag skrev ju om att jag tycker dagarna flyter ihop och att jag bara vill skrika åt det ibland.


Jag vet att när jag under stressiga perioder eller när jag inte haft någon inspiration och inte har skrivit på ett tag, så har folk börjat klaga. "Varför har du inte uppdaterat bloggen?" "Om du inte skriver, hur ska jag då veta vad som händer i ditt liv?


Så tack till mina kära läsare. Utan er skulle ju inte bloggen ha särskilt mycket liv. En liten pik är väl att ni skulle kunna kommentera lite mer.... Men jag klagar inte, jag bara konstaterar!
Nu kan jag även passa på att göra en liten liten liten marknadsundersökning. Vad gillar du bäst att läsa om på bloggen? Är det något jag borde ha mer/mindre av?  "Kåserier", egna foton, dagens outfit, utmaningar, boktips, hiss och diss, listor, jobbprat?


Söndag kväll

Tända ljus, Mozart, akvarellådan och blocket. Penseln leker och tankarna flyger.

Betnér, igen!

Ni som följer min blogg vet om att jag är väldigt förtjust i Magnus Betnér. Jag tycker han är så jävla grym och ingen kan vara sarkastisk som honom. Henke och jag har varit och sett honom live två gånger och det har varit så värt pengarna. Och så satt jag på jobbet och läste tidningen i fredags, och ser en annons.
Betnér kommer till Linköping 23 juni!
Jag sprang och ringde Henke direkt, hur jobbar du? Vilken tajming det blev. Han jobbar morgon den dagen och hinner där med upp till Linköping till kl 21, och sedan är han ledig i två dagar efter det, vilket innebär att han kan vara kvar ett par dagar. Biljetterna bokades en timma senare och idag har jag hämtat ut dem.
Så den 23 juni ska vi se Betnér och två komiker som heter Agneta Wallin och Erik Bören, känner inte till vilka de är men det blir nog bra.
Inte blev det särskilt dyrt trots att jag ska bjuda Henke. Det är sådant som man borde unna sig oftare, något att längta efter.
Vardagslyx!



Trams och fördelen med min rosa cykel.

Klockan är 17.20 en fredagseftermiddag i Sveriges femte största stad.
Vid den här tiden ringlar sig köerna genom staden, vilket sällan bekymrar mig eftersom jag lätt och ledigt kan susa förbi dem på min rosa cykel.
Men igår stod det plötsligt en polisbil rakt över ena körfältet i en av de större korsningarna på hemvägen och en polis som dirigerade om trafiken. Konstigt tänkte jag, har det hänt någon olycka? Fortsatte nedåt stan och fick då se vad anledningen var. Mitt i en av de största och mest trafikerade korsningarna i stan, mitt i "rusningstid" en fredagseftermiddag står det demostranter och blockerar åt alla håll med sina banderoller. Banderoller med budskapen "Det finns inga miljöbilar" "tuta för miljön" och "staden är till för människorna". Med andra ord, miljöaktivister. Mitt i korsningen sitter sedan några och skriver slagord med gatukritor (ni vet såna stora "tavelkritor" man kan rita med på gatan, som vi har till barnen på dagis)
Så vad gör då polisen? Nej inte försöker de få undan demonstranterna, nej de står och dirigerar om trafiken! Bara för att några alternativt klädda dreadlocksmänniskor (fördomar så det skriker, jag vet men det stämde på många av dem) känner för att demonstrera så får polisen vinka om trafiken!? Då tycker jag att yttrandefriheten gått för långt. Har polisen så liten befogenhet? Det är väl för helsike bara att släpa bort dem? Hade jag varit en av dem i bilarna som fick ta en omväg hade jag blivit skitförbannad! Och vad vinner demonstranterna på detta? Resornerar de så att all publicitet är bra publicitet? För folk bli ju enbart förbannad på dem.
Jävla trams säger jag och är glad att jag bara kan susa förbi dem på min rosa cykel.
Här kan du läsa correns artikel om det hela...

Slott, jordfelsbrytare och fredag.

Det blev Ekenäs slott!
Jag suger verkligen på historia, det är nästan pinsamt. Men, jag älskar ju gamla fina saker, så ett slott är lite av en dröm att vandra runt i. Guiden var jättebra och det var väldigt intressant. Fick veta en massa historier, men också varför toaletten kallas för hemlighuset, eller varför man säger att man ska gå "ut i köket" man säger ju aldrig "ut i sovrummet". Skulle vilja åka dit med mamma i sommar, det tror jag hon skulle tycka var mysigt med. Där var väldigt fint! Tog en hög bilder, men kameran blev kvar i Maddes bil, så bilderna kommer imorrn. Riktigt trevligt, jag vill gärna åka dit på julmarknaden i vinter.
När jag skulle laga min gröt idag på morgonen och vred på plattan slog jordfelsbrytaren av. Tre gånger. Den funkar helt enkelt inte! Vi får se om den fixat till sig tills jag kommer hem ikväll, annars har jag ju en alldeles lysande anledning till att äta ute hela helgen, jag kan ju helt enkelt inte laga mat!
Nu är det dags att fixa till sig det sista för en dag på jobbet, ända till kl 17 idag, men det känns inte särskilt tungt faktiskt, det kommer att vara lugna gatan. Ikväll är det mys med Sara som gäller.
Fredag!


Här är slottet!

Sommarfest.

Håret är blåst och "finkläderna" är på, kunde inte ta klänning eftersom vädret är bedrövligt. Ska strax iväg på sommarfest med jobbet. Det är alltid en hemlighet var vi ska, så det blir en surprise. Trevligt att träffa kollegorna utöver "hur många barn har ni idag-vi är en personal borta idag kan ni ta några av våra barn-ahmeds pappa ringde ahmed är sjuk-ska vi gå ut eller vara inne-har du bytt på john" diskussionerna. Bara vara, inte vara pedagoger. Imorrn kommer uppdatering på var vi hamnade.


Din plikt.

Idag har jag gjort min medborgeliga plikt. Jag har varit och röstat i euvalet.
Jag är så dåligt insatt att jag skäms, jag borde verkligen sätta mig in i såna saker mer, det är faktiskt ganska viktigt. Till riksdagsvalet ska jag verkligen anstränga mig, det är ett löfte. Så anledningen till att jag röstar är alltså inte alls att jag är engagerad i euvalet, men det finns en stor anledning till att gå och rösta även om du inte kan särkilt mycket om det. Anledningen är den att om du inte röstar så kommer de små partierna att få platser och det innebär att partier som jag inte vill ha med i ett euparlament kommer att komma in. Jag går och röstar av den enkla anledningen att jag inte vill ha sverigedemokraterna i euparlamentet. Så enkelt är det. Med min lilla röst som tog några ynka minuter att lägga kan jag förhindra att partier som jag anser inte borde få finnas kanske åtminstone inte får några platser i eu. Så gör din plikt, gå och rösta!


Plötsligt händer det.

Jag hade gärna skrivit att jag vunnit 1 miljon på triss, men tyvärr, det väntar fortfarande på mig.
Men en annan sak som är kors i taket gånger 85 är att Sara är tillbaka i stan, hon är ledig hela helgen och jag ska vara kvar i stan hela helgen utan planer. Att allt det sammanfaller händer ungefär lika ofta som att jag vinner på triss! Så nu har vi åtminstone bokat in fredags kväll för bio/middag/fika, allt beroende på vädret. Ska bli kul att träffa skitungen som varit ute och rest så mycket nu (nej jag är inte alls avundsjuk, jag vill inte alls åka på solsemester först och sedan till Rom). Plötsligt händer det som sagt.

En kärrings reflektioner kring jeans.

Väl medveten om att jag låter som en gammal kärring så måste jag få klaga lite, på jeansmodet.
Herre min ge vad är det för jeansmode nu? Det går ju inte att hitta ett normalt par jeans till ett överkomligt pris!
Nej, jag vill inte ha jeansleggings, jag tycker inte de är snygga och det är verkligen inte min stil.
Nej, jag vill inte ha jeans som består lika mycket av hål som det är tyg. Jag kan göra hål i mina jeans själv om jag nu mot förmodan skulle vilja ha det, tack så mycket.
Nej, jag vill inte ha jeans som sitter som ett andra skinn, det vore liksom trevligt om jag kunde få igenom foten genom byxbenen.
Nej, jag vill inte ha någon hög konstig midja där det är meningen att man ska stoppa ner sin käcka body (jag hatar bodys).
Nej, jag vill inte ha någon konstig ful slitning eller blekning a´la 80talet.
Nej, jag vill inte betala 1300 för mina jeans.
Jag vill ha ett par vanliga jeans, med lagom slitning/blekning, som inte har vida ben men som inte heller som ett ormskinn, som sitter lagom högt i midjan och som inte kostar skjortan! Det finns visst inte.
Ett par hittade jag, de satt inte snyggt.
Hur svårt ska det va?



Usch, fy och nej!

Måste bara lägga upp en bild jag hittade när jag gogglade på jeans med, haha.
Där har ni en sak till som jag förövrigt har väldigt svårt för, shorts. Vore ju himla praktiskt om jag lärde mig gilla dem eftersom de vore perfekta på jobbet i sommar.... Jag köpte iaf ett par idag, jag ska träna....


Tisdagstema: Sliten


Helt kanon!

I förra veckan svor jag över mig själv.
Jag var trött och svor över att jag alltid ska vara så jävla överambitiös med det jag gör. Varför bestämde jag mig för att baka pajerna själv? Varför skulle jag stämpla alla namnen som placeringskort, varför kan jag inte bara nöja mig med att skriva dem med penna som alla andra?
Men in lördags svor jag inte. För allt arbete var så värt det.
Det blev så jäkla bra!
Jag är så kanonnöjd med hela helgen, kunde knappt ha blivit bättre!
Vädret var ju helt suveränt, jag tajmade in den finaste helgen på flera månader.
Trots att det var väldigt blandat folk så var det bra stämning redan från början.
Lekarna funkade jättebra och folk hängde på och hade roligt.
Ingen slog sig.
Ingen blev ledsen.
Inget tjafs blev det.
Inget gick sönder.
Ingen blev för full.
Folk verkade ha väldigt roligt.
Jag fick bara jättebra presenter.

Dessutom hade vi väldigt mysigt utöver festen.(Mira, Josse och Henke tyckte det kändes som kollo)
Vi sköt lerduvor med kära bror och kusin, softade, gick promenad, plockade rabarber, solade och tittade på bedårande hundvalpar.

Nu låter jag bilderna tala, men först, tusen tack till alla er som gjorde helgen så bra!

(Bilderna är klickbara för större format)


   
Flickorna och Henke skjuter lerduvor.



Jag sätter gästerna i arbete...

Sötaste flickorna!

  
(Vinnar)laget grön, blåa laget och röda laget.

  

Tokspring i tävlingen att leta snörstumpar och knyta ihop. På nästa bild hämtar folk vatten i en tunna, och krockar mysigt på tillbakavägen. I nästa lek ska de föra en boll på ringar med snören runt en hinderbana...

  
En tjusig present från gossarna. Nu har jag dricka för ett bra tag! Riktigt tuffa flamingos som kommer att bli så bra på min balkong! (Lena har matat dem med jordnötsringar framåt kvällen...) Nästa är en av de finaste presenter jag någonsin fått, från mina älskade Växjötöser. Dessutom fick jag presentkort på Mique och Lilla huset, och pengar till en kamera, allt detta precis som jag önskat mig!


Vi dansar till klockan 3 på natten... eller säger man morgonen?

   
Behöver jag säga annat än bedårande?

Bit ihop.

Jag är trött som en gnu.
Mina ögon känns som grustag och näsan rinner.
Det regnar ute och jag ska cykla till jobbet.
De har hittat en mördad kvinna i Linköping och om ett par timmar ska jag ha utvecklingssamtal på engelska. Sen ska jag göra klart en jäkla kvalitetsredovisnig.
Oh happy day.
Det är sista arbetsdagen Stina, bit ihop...

Cider, tatueringar och egenhet.

När jag pratade en snabbis med Henke i eftermiddags (han hinner inte prata ikväll eftersom han först har fotbollsträning och sedan är det ju den enormt jätteviktiga championsleaguefinalen) så sa jag ikväll har jag inte en massa åtaganden och känner mig avslappnad, jag ska nog till och med ta mig en cider. Svaret jag fick då minns jag inte ordagrant men det gick ut på att det trodde han inte jag skulle göra, chansen skulle vara större att jag tog ett glas saft.
Då blir jag förnärmad.
Inte direkt för att han tror att jag skulle dricka saft, jag gillar saft och står glatt för att jag hundra gånger hellre dricker det än kaffe.
Jag blir förnärmad av att han tror att han känner mig så väl att han vet allt om mig, att jag aldrig skulle ta en cider en vanlig onsdagskväll. Då får jag sådan klåda i kroppen efter att motbevisa honom och göra något han verkligen inte förväntar sig.
Aldrig kommer jag att glömma min expojkväns min när jag kom hem och visade upp min tatuering som jag gjort utan att berätta något för honom innan. Han var totalt chockad och var en stund helt övertygad om att den var fejk. Sedan började han re om att han skulle ringa mina föräldrar och berätta det (de visste inget heller). Då blev jag sur och sa åt honom att han kunde hålla tyst om han inte kunde komma på något positivt om det hela.
Han sa givetvis allt det där för att han var chockad, aldrig trodde han väl att jag skulle gå och tatuera mig! (det trodde nog inte jag heller egentligen och hade nog aldrig gjort det om inte Ullis dragit med mig)
Jag gillar inte det faktum tror att de vet allt om mig, inte ens min pojkvän som jag varit tillsamans med i två år och som faktiskt borde veta en hel del. Lite egen är jag, och vill så förbli.
Så nu ska jag ta mig en cider bara för att visa att jag visst kan ta en cider en onsdagskväll utan fest. Min tatuering har jag förövrig aldrig ångrat och jag får faktiskt fortfarande komplimanger för den (och ingen annan i hela världen har en likadan, där lyser min egenhet igenom igen).
Det är onsdagskväll, jag sitter med en cider i handen (strax), njuter av att inte mycket måste göras, att imorrn är det sista arbetsdagen denna veckan för mig, och på lördag är det fest!


Tack älskling.

Jag klagar på att han inte minns saker och glömmer sedan att han skulle spela fotboll imorgon och datumet för vår årsdag.
Jag får mindre utbrott på att han inte har någon citronpeppar hemma och han springer och köper.
Jag gör klart att jag förväntar mig städat, på riktigt, nästa gång och han städar som sjutton.
Jag kommer med beska kommentarer, kittlar honom, är sur och svarar "det är inget" när han frågar vad problemet, jag pikar honom, jag förväntar mig att han ska skämma bort mig med att hämta saker och ge mig massage.
Ibland undrar jag hur och varför han står ut. Speciellt nu när vi ses så sällan, då får han ju inte ens regelbunden sex för mödan.
Jag tar den där pojken alldeles för mycket förgivet.
Tack älskling.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0