Min torsdagseftermiddag.
När jag kliver in genom dörren efter jobbet möts jag av min lilla glasögonorm i randigt förkläde. På soffbordet står en bukett blommor. Maten står på spisen och jag diskar när han lagar mat. Mat som visar sig bli väldigt väldigt god. Jag slänger in en kladdkaka i ugnen och efter det tar vi en promenad. När vi kommer in frusna efter promenaden äter vi kladdkaka med grädde och ser på film.
Avundsjuk? Det borde du vara!
Avundsjuk? Det borde du vara!
Alla djur med horn är kor!
Vi försöker jobba en del med Tecken som stöd på avdelningen.
Tecken som stöd är som teckenspråk fast man använder bara tecken för de viktigaste orden, och man pratar samtidigt. Precis som man kan förstå av namnet på det så är det tecken som ska vara stöd för talet.
Roligt för alla barn och speciellt viktigt för vissa.
Tecknen är ofta väldigt logiska, men en del ord fastnar ju bättre än andra. Ett ord som vi jobbade mycket med i våras var ordet "ko".
Vi jobbade en hel del med kon eftersom en del barn aldrig sett en och tror att mjölken liksom trollar in sig själv i mjölkpaketen...
Tecknet ko är då att man sätter upp pekfingrarna på varsin sida uppe på huvudet, för att symbolisera hornen som kon har, och så säger man "ko". (Här kan du se tecknet, du får själv leta fram kon) Barnen blev efter ett tag väldigt duktiga på kon och visste det mesta man behöver veta om en ko.
Idag kom ett av barnen fram till mig med ett plastdjur som föreställde en älg med stora horn.
-Nämen titta, har du hittat älgen, sa jag.
Då tittar han på mig, skakar på huvudet, sätter upp fingrarna som horn och säger:
-Näe, ko!
Jag vet inte om jag ska tycka att vi lyckats eller misslyckats?!
Tecken som stöd är som teckenspråk fast man använder bara tecken för de viktigaste orden, och man pratar samtidigt. Precis som man kan förstå av namnet på det så är det tecken som ska vara stöd för talet.
Roligt för alla barn och speciellt viktigt för vissa.
Tecknen är ofta väldigt logiska, men en del ord fastnar ju bättre än andra. Ett ord som vi jobbade mycket med i våras var ordet "ko".
Vi jobbade en hel del med kon eftersom en del barn aldrig sett en och tror att mjölken liksom trollar in sig själv i mjölkpaketen...
Tecknet ko är då att man sätter upp pekfingrarna på varsin sida uppe på huvudet, för att symbolisera hornen som kon har, och så säger man "ko". (Här kan du se tecknet, du får själv leta fram kon) Barnen blev efter ett tag väldigt duktiga på kon och visste det mesta man behöver veta om en ko.
Idag kom ett av barnen fram till mig med ett plastdjur som föreställde en älg med stora horn.
-Nämen titta, har du hittat älgen, sa jag.
Då tittar han på mig, skakar på huvudet, sätter upp fingrarna som horn och säger:
-Näe, ko!
Jag vet inte om jag ska tycka att vi lyckats eller misslyckats?!
Bilderna, höstlöv.
Här kommer några av de bilder jag tog på söndagens promenad.
Tror knappast jag behöver säga att temat är höstlöv?
Bilderna är inte photoshopade på något sätt alls, även om några av dem skulle behövt det..
Tror knappast jag behöver säga att temat är höstlöv?
Bilderna är inte photoshopade på något sätt alls, även om några av dem skulle behövt det..
Tisdagstema: Självporträtt.
Bloggvärlden är allt bra liten när veckans tema på Fototriss är porträtt och temat på Tisdagstema är självporträtt, men men.
Ett självporträtt är ju en bild som man måste ha tagit på sig själv, tycker jag iaf, inte som någon annan tagit på en. Den första och bästa bilden jag hittar då är den här, även om jag hade den med i bloggen för inte allt för länge sedan. En favorit i repris då: Mitt självporträtt.
Ett självporträtt är ju en bild som man måste ha tagit på sig själv, tycker jag iaf, inte som någon annan tagit på en. Den första och bästa bilden jag hittar då är den här, även om jag hade den med i bloggen för inte allt för länge sedan. En favorit i repris då: Mitt självporträtt.
Tryck upp det i arslet.
Vissa dagar blir jag så jävla trött på att vara kommunanställd och har bara lust att be politikergubbarna att trycka upp sina beslut långt upp i sina arslen.
Idag är en sådan dag.
I finanskrisens spår fick vi i förskolan sparkrav på oss. Vi resonerade att så att det minst smärtsamma för oss skulle vara att ta in ett extra barn per barngrupp, sålänge vi inte behöver sparka någon. Dock hade vi sådan tur att vi med en hårsmån lyckades slippa undan det.
Men då kom nästa sparkrav: Vikariestopp.
Inte en vikare får tas, är folk sjuka måste vi "hjälpas åt i huset". Så det har vi gjort. Vi har slitit arslet av oss vissa dagar när många varit borta. Plockat om folk i huset, hjälpt varandra och ställt in ordinarie verksamhet för att få det att gå ihop.
Sen händer det som får mig att vilja kräkas.
Idag kommer chefen, klappar oss på axeln och säger: "Åh vad ni har varit duktiga på att inte ta några vikarier. Bara för att ni har varit så duktiga på det har vi fått pengar över, så nu kan ni få 25 000 kr per hus."
Ehhh, va? Skämtar du med mig???
Självklart är det trevligt att få pengar, det är inte något vi är bortskämda med. Men anledningen till att vi får dem får mig att vilja skratta och gråta samtidigt. Här har vi jobbat och slitit utan vikarier, för att vi inte fick ta några. Och nu får vi höra att vi varit duktiga som klarat oss utan!?
Säg mig kära beslutargubbar, hade inte de där 25 000 kronorna varit mer välinvesterade i vikarier så att vår verksamhet kunde hållit högre kvalitet?!
Var faan är barntänket!!!!????
Idag är en sådan dag.
I finanskrisens spår fick vi i förskolan sparkrav på oss. Vi resonerade att så att det minst smärtsamma för oss skulle vara att ta in ett extra barn per barngrupp, sålänge vi inte behöver sparka någon. Dock hade vi sådan tur att vi med en hårsmån lyckades slippa undan det.
Men då kom nästa sparkrav: Vikariestopp.
Inte en vikare får tas, är folk sjuka måste vi "hjälpas åt i huset". Så det har vi gjort. Vi har slitit arslet av oss vissa dagar när många varit borta. Plockat om folk i huset, hjälpt varandra och ställt in ordinarie verksamhet för att få det att gå ihop.
Sen händer det som får mig att vilja kräkas.
Idag kommer chefen, klappar oss på axeln och säger: "Åh vad ni har varit duktiga på att inte ta några vikarier. Bara för att ni har varit så duktiga på det har vi fått pengar över, så nu kan ni få 25 000 kr per hus."
Ehhh, va? Skämtar du med mig???
Självklart är det trevligt att få pengar, det är inte något vi är bortskämda med. Men anledningen till att vi får dem får mig att vilja skratta och gråta samtidigt. Här har vi jobbat och slitit utan vikarier, för att vi inte fick ta några. Och nu får vi höra att vi varit duktiga som klarat oss utan!?
Säg mig kära beslutargubbar, hade inte de där 25 000 kronorna varit mer välinvesterade i vikarier så att vår verksamhet kunde hållit högre kvalitet?!
Var faan är barntänket!!!!????
Trial and error.
När jag satt och åt igår slog jag på tvn och då var det något program om någon engelsk författare och konstnär. Jag fastnade framför det och kände mig som en pensionär, haha. Men anledningen till att jag fastnade var för han var så söt gubben och han sa så kloka saker.
En sak han sa var det att man måste träna på sitt skapande.
Man kan inte bara läsa om hur man spelar piano, man måste spela piano för att lära sig.
Så det har jag gjort idag.
Jag har inte spelat piano, men jag har har fotat, fotat och fotat. Jag gick ut vid 11 och kom in genom dörren igen kl 13.22, 197 bilder rikare.
Oj vad många bra bilder du måste ha tagit då, tänker någon, när du har tagit så många.
Men det är inte alls säkert.
Bara genom rensningen på kameran så har jag kastat över 130 bilder. Och när jag för över dem till datorn så kommer säkerligen hälften av de 60 bilder som är kvar att kastas de också, när man ser dem på riktigt i närbild. Har jag 15 bra bilder när jag är färdig så måste det räknas som ett bra resultat.
För det är Våga Vågra Auto som gäller.
Överexponeringar, större bländare, längre slutartider, rätt fokus, och så tvärtom.
Trial and error, helt enkelt.
Bilderna kommer i veckan.
En sak han sa var det att man måste träna på sitt skapande.
Man kan inte bara läsa om hur man spelar piano, man måste spela piano för att lära sig.
Så det har jag gjort idag.
Jag har inte spelat piano, men jag har har fotat, fotat och fotat. Jag gick ut vid 11 och kom in genom dörren igen kl 13.22, 197 bilder rikare.
Oj vad många bra bilder du måste ha tagit då, tänker någon, när du har tagit så många.
Men det är inte alls säkert.
Bara genom rensningen på kameran så har jag kastat över 130 bilder. Och när jag för över dem till datorn så kommer säkerligen hälften av de 60 bilder som är kvar att kastas de också, när man ser dem på riktigt i närbild. Har jag 15 bra bilder när jag är färdig så måste det räknas som ett bra resultat.
För det är Våga Vågra Auto som gäller.
Överexponeringar, större bländare, längre slutartider, rätt fokus, och så tvärtom.
Trial and error, helt enkelt.
Bilderna kommer i veckan.
En ensam söndag.
Satt och kollade igenom många av mina hundratals bilder igår eftersom jag bestämt mig för att göra ett fotoalbum. In real life, inte ett digitalt sådant.
Främsta anledningen till det är att jag tycker det är så tråkigt att alla de fina bilder man har tagit bara ligger på datorn och skräpar. Det är inte alls samma känsla att sätta sig vid datorn och titta på bilder med någon som att sätta sig i soffan med ett album i knät. Dessutom så ligger det ofta 8 andra bilder på samma motiv bredvid varandra på datorn, och så ska man hitta den bästa.
Nu blir det bara bra bilder, på ett ställe.
Ofta drar man sig för det för att det tar sådan tid och man tappar intresset på vägen. Men det ska inte behöva vara så komplicerat, jag ska inte göra för stort projekt av det helt enkelt, inte skriva en massa texter och grejer, bara fina bilder på svarta ark.
Då när jag satt där och bläddrade hittade jag den här bilden, och den känns liksom passande idag.
Känslan i bilden tycker jag är en känsla av ensamhet på något sätt, och det passar bra eftersom hela helgen har gått i ensamhetens tecken, helt självvalt. Dessutom ser vädret idag ut som vädret på bilden.
Idag är det söndag och jag ska göra en massa saker, samtidigt som jag ska ta det lugnt, det är en perfekt kombination.
Främsta anledningen till det är att jag tycker det är så tråkigt att alla de fina bilder man har tagit bara ligger på datorn och skräpar. Det är inte alls samma känsla att sätta sig vid datorn och titta på bilder med någon som att sätta sig i soffan med ett album i knät. Dessutom så ligger det ofta 8 andra bilder på samma motiv bredvid varandra på datorn, och så ska man hitta den bästa.
Nu blir det bara bra bilder, på ett ställe.
Ofta drar man sig för det för att det tar sådan tid och man tappar intresset på vägen. Men det ska inte behöva vara så komplicerat, jag ska inte göra för stort projekt av det helt enkelt, inte skriva en massa texter och grejer, bara fina bilder på svarta ark.
Då när jag satt där och bläddrade hittade jag den här bilden, och den känns liksom passande idag.
Känslan i bilden tycker jag är en känsla av ensamhet på något sätt, och det passar bra eftersom hela helgen har gått i ensamhetens tecken, helt självvalt. Dessutom ser vädret idag ut som vädret på bilden.
Idag är det söndag och jag ska göra en massa saker, samtidigt som jag ska ta det lugnt, det är en perfekt kombination.
Hon är en drömmare.
Jag tror att jag uppfattas som en jordnära person, med fötterna på jorden och som har bra koll på saker.
Men jag är en drömmare.
En drömmare identifieras av min uppslagsbok som "en person som är främmande för verkligheten", men så behöver det inte vara.
Jag dagdrömmer en stor del av min vakna tid, utan att någon märker det.
Att kunna dagdrömma gör vardagen så mycket lättare att uthärda när man är trött eller när tristessen hotar. Cykla till jobbet utan musik, byta blöjor på jobbet, resa flera timmar i sträck, sitta på tråkigt personalmöte, inga problem, jag dagdrömmer bort tiden. När jobbiga malande tankar kryper på en skjuter jag undan dem med några favoriter till dagdrömmar.
Det finns lite olika katergorier av dagdrömmar:
-Drömmen som är helt verklighetsfrämmande.
-Drömmen om saker som skulle kunna hända som inte är särskilt trevliga men som man funderar ut en strategi för om de skulle råka inträffa.
-Drömmen om saker som är verklighetstrogna.
-Drömmen som sällan är särskilt verklighetstrogen men som bara är så bra hela vägen.
Min favorit är helt klart den sista. Men vad jag drömmer om berättar jag inte för en människa, då skulle drömmen liksom bli lite förstörd. Man vill egentligen inte riktigt heller att drömmen ska gå i uppfyllelse, den ska bara vara sådär underbart bra som bara en dröm kan vara.
"Reverie is not a mind vacuum.
It is rather the gift of an hour which knows the plenitude of the soul."
Underbara lördag.
Vaknade tidigt imorse och låg och filosoferade i godan ro.
Var iväg och handlade lite, fixade till mig (min hårfärg har redan bleknat ganska rejält) och bakade scones.
Nu har mina föräldrar åkt, de svängde inom på en fika på vägen till Uppsala.
Så snart Helena ringer så ska vi ta oss en sväng ner på stan, hitta en farsdagspresent och sätta oss och fika, om Elsa vill. Efter det ska jag bara hem och slapppa,photoshopa och läsa, ikväll blir det filmen Coco Chanel som enligt säkra källor ska vara bra, och så popcorn till det.
Underbara lördag!
Min lilla vän.
Idag fick jag veta att min lilla vän inte kommer att få vara kvar hos oss.
Även om han inte går på min avdelning längre och trots att jag inte träffar honom så ofta nu så hugger det till i själen när jag får veta det.
Som vi har kämpat för den ungen och hans systrar.
Som den ungen har givit mig ångest, huvudbry och enorm glädje. Att han försvinner nu känns fördjävligt, främst för att då kommer man att tappa honom, inte få veta hur det går för honom.
Tårarna rinner av rent egoistiska skäl, förhoppningsvis kommer han få det mycket bättre nu.
Det kommer för alltid vara en plats i hjärtat för min lilla vän.
Jag skulle gärna visa er hans glada uppsyn, men det vore att begå grovt tjänstefel. Men här är han i alla fall, så mycket törs jag visa...
Även om han inte går på min avdelning längre och trots att jag inte träffar honom så ofta nu så hugger det till i själen när jag får veta det.
Som vi har kämpat för den ungen och hans systrar.
Som den ungen har givit mig ångest, huvudbry och enorm glädje. Att han försvinner nu känns fördjävligt, främst för att då kommer man att tappa honom, inte få veta hur det går för honom.
Tårarna rinner av rent egoistiska skäl, förhoppningsvis kommer han få det mycket bättre nu.
Det kommer för alltid vara en plats i hjärtat för min lilla vän.
Jag skulle gärna visa er hans glada uppsyn, men det vore att begå grovt tjänstefel. Men här är han i alla fall, så mycket törs jag visa...
Rödtopp.
När jag var riktigt liten så var jag inte blond som man kan tro, jag var faktiskt riktigt rödhårig.
Så efter 25 år (kanske är det en kris?) har jag alltså blivit rödhårig igen.
Hur rödhårig då? undrar du. Lägg ut en bild!
Jag har försökt, jag har försökt att ta en bild för att visa er, men inte lyckats ta en som gör hårfärgen rättvisa. På bilderna ser jag bara mörkare blond ut med några röda inslag. Så ser jag inte ut i verkligheten, i verkligheten är jag rödhårig (kopparröd) med inslag av blonda slingor.
Reaktionerna på min hårfärg idag har varit blandade. Allt ifrån "åh va fin du är i håret, jättesnyggt!" till "jasså du har färgat håret rött, varför då?".
Men det är ju ändå jag som ska bära den, och jag är nöjd. Jag har väl inte riktigt vant mig ännu, men jag är absolut inte missnöjd även om det blev rödare än jag tänkt mig från början. Ska väl bara vänja mig vid att det inte är ett blond huvud i spegeln, utan ett rödhårigt.
Nu har jag bara ett litet huvudbry.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att det röda "skär sig snyggt" till röda, rosa och korallfärgade kläder som frisören tyckte, eller om det bara skär sig så in i helskotta fult! Det lutar åt att jag ska bestämma mig för att det skär sig snyggt, annars minskar min garderobs omfång markant...
Tre fakta om rött hår, sammanställd av mig själv på 1 minut:
Ett annat käckt uttryck för att vara rödhårig är att man kallas för "rödtopp".
Sveriges mest kända rödhåriga person måste vara Pippi Långstrump.
Rödhåriga har ett rykte om sig att vara eldiga och bra i sängen...
Här är jag som liten. Då jag bara fotat av ett gammalt foto så är kvaliteten urusel, men visst kan ni se min röda hårfärg!
Så efter 25 år (kanske är det en kris?) har jag alltså blivit rödhårig igen.
Hur rödhårig då? undrar du. Lägg ut en bild!
Jag har försökt, jag har försökt att ta en bild för att visa er, men inte lyckats ta en som gör hårfärgen rättvisa. På bilderna ser jag bara mörkare blond ut med några röda inslag. Så ser jag inte ut i verkligheten, i verkligheten är jag rödhårig (kopparröd) med inslag av blonda slingor.
Reaktionerna på min hårfärg idag har varit blandade. Allt ifrån "åh va fin du är i håret, jättesnyggt!" till "jasså du har färgat håret rött, varför då?".
Men det är ju ändå jag som ska bära den, och jag är nöjd. Jag har väl inte riktigt vant mig ännu, men jag är absolut inte missnöjd även om det blev rödare än jag tänkt mig från början. Ska väl bara vänja mig vid att det inte är ett blond huvud i spegeln, utan ett rödhårigt.
Nu har jag bara ett litet huvudbry.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att det röda "skär sig snyggt" till röda, rosa och korallfärgade kläder som frisören tyckte, eller om det bara skär sig så in i helskotta fult! Det lutar åt att jag ska bestämma mig för att det skär sig snyggt, annars minskar min garderobs omfång markant...
Tre fakta om rött hår, sammanställd av mig själv på 1 minut:
Ett annat käckt uttryck för att vara rödhårig är att man kallas för "rödtopp".
Sveriges mest kända rödhåriga person måste vara Pippi Långstrump.
Rödhåriga har ett rykte om sig att vara eldiga och bra i sängen...
Här är jag som liten. Då jag bara fotat av ett gammalt foto så är kvaliteten urusel, men visst kan ni se min röda hårfärg!
Jag måste snyta naveln?
Såhär i förkylningstider har jag reflekterat över en övertydlighet som ofta används, nämligen frasen "jag måste snyta näsan". Varför tar man med ordet näsan? Finns det något annat på kroppen som man kan snyta? (som inte leder en in på obskyra tankar...)
Nördpar.
Nu är det ett faktum.
Henke och jag är ett nördpar.
Henke har nämligen fått glasögon, och jag är numera rödhårig.
Och det vet ju alla att att rödhåriga och glasögonormar är nördar.
Henke och jag är ett nördpar.
Henke har nämligen fått glasögon, och jag är numera rödhårig.
Och det vet ju alla att att rödhåriga och glasögonormar är nördar.
Planen att inte planera.
Planen för den kommande helgen är att inte ha någon plan.
Att inte planera in hundra saker jag ska göra, utan ta det som det kommer. Göra det jag känner för. Det finns en hel hög med saker som jag skulle kunna göra, men vi får se hur det blir med dem.
Den enda lilla plan jag har är denna: Fota, fota, fota, fota och fota!
Gå långa promenader med kameran i handen och fota vad som faller mig in. Skulle så gärna ta med mig pappas stativ ut och mörkerfota lite också, såg en del tokfina motiv när Sara och jag var ute och gick idag. Men då kommer vi till frågan, får/kan/bör man som tjej vandra runt i mörkret i parker med en kamerautrustning för 8000 i handen alldeles själv? Jag vet ju svaret, nej. Det gör mig förbannad dock, jag vill! Någon som vill följa med? Jag kan bjuda på en fika för besväret...
Att inte planera in hundra saker jag ska göra, utan ta det som det kommer. Göra det jag känner för. Det finns en hel hög med saker som jag skulle kunna göra, men vi får se hur det blir med dem.
Den enda lilla plan jag har är denna: Fota, fota, fota, fota och fota!
Gå långa promenader med kameran i handen och fota vad som faller mig in. Skulle så gärna ta med mig pappas stativ ut och mörkerfota lite också, såg en del tokfina motiv när Sara och jag var ute och gick idag. Men då kommer vi till frågan, får/kan/bör man som tjej vandra runt i mörkret i parker med en kamerautrustning för 8000 i handen alldeles själv? Jag vet ju svaret, nej. Det gör mig förbannad dock, jag vill! Någon som vill följa med? Jag kan bjuda på en fika för besväret...
Queen of ice.
Såhär såg jag ut i lördags. Jag fick några komplimanger för min krona.
Och jaa, gult är fult på hår, det ska åtgärdas hos frisören imorgon!
Och jaa, gult är fult på hår, det ska åtgärdas hos frisören imorgon!
Orättvisa.
Vi hade glömt att det räknades som söndag i lördags och därför kunde inte Tessan gå till systemet. Så vi fick plocka ihop en massa cider här hemma som vi skulle dela på hos Madde. Men så bjöd Madde på vin och det blev inte av att vi drack av all den där cidern. Igår fick jag alltså släpa hem den igen, först i en halvtimma från Madde till stationen, och sedan från stationen hem till mig i tjugo minuter.
Så idag har jag såna jäkla spänningar i nacken och axlarna bara för jag släpade hem den där jädra cidern, spänningar som ger mig bultande huvudvärk. Det är då fasiken orättvist att man ska få ont i huvet av spriten, även om man inte dricker upp den!!!
Så idag har jag såna jäkla spänningar i nacken och axlarna bara för jag släpade hem den där jädra cidern, spänningar som ger mig bultande huvudvärk. Det är då fasiken orättvist att man ska få ont i huvet av spriten, även om man inte dricker upp den!!!
Smack!
Att komma till jobbet idag innebar att kastas tillbaka till verkligheten igen, smack!
Efter det totala lugn vi hade i förra veckan så är vi nu tillbaka i vår vanliga värld, som till på köpet är mer kaotisk än vanligt.
En kollega var borta idag och vi räknar med att hon kommer att vara borta hela veckan. Det innebär att vi får ta poolen, och då börjar plockandet med tider och avdelningar så att allt ska gå ihop.
Barnhälsoteamet ska komma och kolla på ett barn imorrn, tiden funkar inte alls (vore liksom en fördel om barnet var där när hon kommer) och vi får inte tag i henne.
Chefen är också omöjlig att få tag i.
Det står 42 barn i kön (!!!) och chefen beordrar oss att titta över vår barngrupp som så många gånger förr.
När får vi säga att nu pallar vi inte lägga ner mer energi på ett barn, nu får han sluta?
Det är göra det bästa av situationen som gäller, men vi kan inte trolla med knäna.
Bara käre gode gud ingen blir sjuk, för då ligger vi risigt till.
Efter det totala lugn vi hade i förra veckan så är vi nu tillbaka i vår vanliga värld, som till på köpet är mer kaotisk än vanligt.
En kollega var borta idag och vi räknar med att hon kommer att vara borta hela veckan. Det innebär att vi får ta poolen, och då börjar plockandet med tider och avdelningar så att allt ska gå ihop.
Barnhälsoteamet ska komma och kolla på ett barn imorrn, tiden funkar inte alls (vore liksom en fördel om barnet var där när hon kommer) och vi får inte tag i henne.
Chefen är också omöjlig att få tag i.
Det står 42 barn i kön (!!!) och chefen beordrar oss att titta över vår barngrupp som så många gånger förr.
När får vi säga att nu pallar vi inte lägga ner mer energi på ett barn, nu får han sluta?
Det är göra det bästa av situationen som gäller, men vi kan inte trolla med knäna.
Bara käre gode gud ingen blir sjuk, för då ligger vi risigt till.
Så var det måndag igen.
Idag hade det varit skönt med en extra ledig dag, helgen tog slut alldeles för snabbt. Men det är svårt att fixa såvida man inte är sjuk, och det är jag inte, eller låtsassjuk men det har jag varken samvete eller ekonomi till.
Har i alla fall en väldigt skön morgon då jag inte börjar förrän kl 9 och jag har varit ute på en morgonpromenad och sitter här med min gröt och bloggar lite. Trots mina 4 timmars sömn igår natt så var det ganska svårt att somna igårkväll och jag har sovit sämre inatt än jag gjort på länge. Så framåt eftermiddagen förväntar jag mig att klappa ihop, men men, det är inget att göra något åt.
En ny vecka har börjat och den här veckan väntar: Promenad med Sara imorgon kväll, fotokursen (sista gången) på onsdag (och förhoppningsvis frisören), bio med Sara och Helena på torsdag och i helgen ska jag bara vara kvar i Linköping utan en enda liten plan, det är ytterst ovanligt! Känns som att det är precis vad jag behöver.
Men idag är det måndag och det är bara att pallra sig till jobbet.
Har i alla fall en väldigt skön morgon då jag inte börjar förrän kl 9 och jag har varit ute på en morgonpromenad och sitter här med min gröt och bloggar lite. Trots mina 4 timmars sömn igår natt så var det ganska svårt att somna igårkväll och jag har sovit sämre inatt än jag gjort på länge. Så framåt eftermiddagen förväntar jag mig att klappa ihop, men men, det är inget att göra något åt.
En ny vecka har börjat och den här veckan väntar: Promenad med Sara imorgon kväll, fotokursen (sista gången) på onsdag (och förhoppningsvis frisören), bio med Sara och Helena på torsdag och i helgen ska jag bara vara kvar i Linköping utan en enda liten plan, det är ytterst ovanligt! Känns som att det är precis vad jag behöver.
Men idag är det måndag och det är bara att pallra sig till jobbet.
Fotomaraton.
Ett fotomaraton går till så att vi alla fick skriva ner två beskrivande ord på lappar och sedan drog fotoläraren åtta av dem.
I och med det hade vi åtta ämnen som vi skulle fota på.
Vi fick endast ta en exponering (dvs. att man bara får trycka av en enda gång, inte 25 och välja ut den bästa, bara en gång) på varje ämne, vi var tvungna att fota dem i rätt ordning och vi hade två timmar på oss.
Det var riktigt roligt! Tobias och jag tog sikte på Stångån och det gick ganska bra... Vi fuskade bara en gång, eller kanske två, vi var inte så knussliga med att räkna och så beror det ju alldeles på hur man definerar det där med fusk, haha.
Det var väldigt knepigt faktiskt när man är van att bara knäppa på, men det var också det som var syftet, att få oss att tänka till och inte bara knäppa. Nu när vi bara fick ta en bild på varje så var det många som man hade velat ta om, och vissa var långt ifrån klockrena eftersom det ibland var svårt att hitta något bra på "mjuk" just då. Men här är iaf mina bilder i fotomaratonet, för egen tolkning.
(Bilderna är klickbara)
1. Hårt.
2. Höstlikt.
3. Blå.
4 Mjuk.
5. Vacker.
6. Kantig.
7. Lång.
8. Värmande.
Pojkvänsskadad.
Jag har blivit skadad.
Så jädra skadad som jag aldrig trodde jag skulle bli.
Efter att jag legat och sett klart eftermiddagens Johan Falk så loggar jag in på fotbollskanalen.se för att se om det var AIK som vann guldet och om DIF halkat ur allsvenskan ännu.
För ett par år sedan visste jag knappt vad allsvenskan var, mer än att det var fotbollslag som spelade en serie.
Idag vet jag att det finns en hemsida som heter fotbollskanalen.se. Idag tar jag aktivt reda på hur det går i allsvenskan. Det är helt sjukt.
Han är en listig jävel på att nässla in sina intressen i mig min kära pojkvän.
Så jädra skadad som jag aldrig trodde jag skulle bli.
Efter att jag legat och sett klart eftermiddagens Johan Falk så loggar jag in på fotbollskanalen.se för att se om det var AIK som vann guldet och om DIF halkat ur allsvenskan ännu.
För ett par år sedan visste jag knappt vad allsvenskan var, mer än att det var fotbollslag som spelade en serie.
Idag vet jag att det finns en hemsida som heter fotbollskanalen.se. Idag tar jag aktivt reda på hur det går i allsvenskan. Det är helt sjukt.
Han är en listig jävel på att nässla in sina intressen i mig min kära pojkvän.
