Gott nytt år!
Kvällen igår var riktigt trevlig och idag tar vi det väldigt lugnt. Tittar på tv, tagit en promenad och nu ska vi sjunka ner i tvsoffan igen.
Mitt långa lov börjar verkligen lida mot sitt slut, på gott och ont. Nu blir det snart tillbaka till verkligheten och på ett sätt ska det faktiskt bli ganska skönt. Men ännu är det ett par dagar kvar som jag ska njuta av i fulla drag.
Mot mys, tv och lite mera godis.
"Jag såg döden i vitögat".
På spark.
Sparken är ett mycket underskattat fordon som är så in i helsike roligt att åka om det bara är bra sparkföre. Och det var det idag, nästan för bra! Jag vurpade två gånger och Henke gjorde en sjujäkla snygg räddning från att trilla. "Jag såg döden i vitögat" för att citera honom själv.
Ikväll ska vi grilla korv på gården, det ska bli riktigt mysigt. Vi har bjudit hit folk på vad som är en av de kallaste dagarna på länge med varningar om ca -15 grader ikväll! Men vi har laddat upp med varm oboy, glögg och korv och när vi huttrat en stund ska vi gå in och fika.
Får jag till några bra bilder så kommer de kanske imorrn (är egentligen inte bra att släpa kameran in och ut när det är så kallt ute och så varmt inne).
Det ligger och väntar bilder från Tobias också som han har photoshopat, riktigt grymma är några av dem och nu går jag med beslutsångest över vilka jag ska förstora för att sätta upp på väggen. Det är dock mitt största bekymmer nu, så jag har det rätt så jäkla bra.
Att googla sig själv.
Jag är av åsikten att många lägger ut alldeles för mycket info om sig själva utan att tänka på följderna.
Själv är jag ganska restriktiv med vad jag lägger ut och vad jag skriver var. Det kanske man inte tänker på eftersom jag skriver ganska personligt i min blogg, men jag har ganska genomtänkta restriktioner för mig själv.
Exempelvis så skriver jag inte om min blogg på min facebook av den enkla anledningen att jag inte vill att mina arbetskamrater ska kunna hitta till min blogg.
Dessutom nämner jag aldrig någonsin efternamn på någon jag skriver om (om det inte är en författare eller något sånt.) Vissa nämner aldrig hela förnamn heller men jag har valt att göra det för att göra det mer personligt, förutom när det gäller namn på barnen på jobbet, som bara benämns med en bokstav.
Mitt eget efternamn har aldrig nämnts av den enkla anledningen att jag inte vill att min chef ska kunna googla mig och hitta min blogg.
Detsamma gäller min gatuadress eller namnet på förskolan jag jobbar på, dessa har aldrig nämnts.
Vad det gäller bilder så lägger jag inte ut bilder på folk som inte givit sitt samtycke, bilderna på Elsa har exempelvis Helena godkänt.
Många tänker inte alls på sådant.
Min kusin berättade att hon googlar alla som är anställda under henne en gång i månaden. Hur pass "schysst" det är var en diskussion som inte gav något tydligt svar. Min inställning är att har man lagt ut något på nätet så får man också stå för konsekvenserna av vad det kan tänkas användas till.
Eftersom jag kom att tänka på den diskussionen idag så googlade jag mig själv. Jag vet att mitt examensarbete ofta kommer upp först när man gör det, och så var det även idag. Men idag när jag googlade så hittade jag en rolig sak.
Någon har använt mitt examensarbete som källa till sitt eget!
Det måste jag erkänna känns väldigt smickrande! Dels för att någon äntligen fått användning av något som man slet så mycket med, och dels för att denna person måste ha tyckt att mitt arbete i så fall varit bra.
Dessutom hade hon väldigt liknande rubriker som jag hade i mitt, dvs citat från barnen, och hon hade till och med citerat mig. Det som var roligt med det citatet var dock att det var ett rent felcitat. Hon hade citerat det som ”Utomhuspedagogik och estetiskt skapande med bild och form har en tydlig gemensam nämnare, nämligen att båda ämnena upplevs med sina sinnen” (s. 8). Jag tyckte dock att det inte alls lät som mitt sätt att formulera mig på och gick in på mitt arbete och tittade på sidan 8, mycket riktigt så lyste citatet med sin frånvaro. Men men, jag är glad ändå.
Så mycket mer hittade jag inte på min googling av mig själv, och det ser jag enbart som en bra sak.
Så levde de lyckliga i alla sina dagar.
Jag är en sucker för lyckliga slut.
Lite av en obotlig romatiker.
När jag läser en bok eller ser en film så måste det vara lyckliga slut, annars tycker jag inte att den har varit bra.
Helst ska det sluta "så levde de lyckliga i alla sina dagar".
Henke brukar reta mig lite för det, men jag kan inte rå för det.
Här kommer en liten saga som jag har skrivit, som min farmor har sparat på. Jag vet inte när den är skriven, men till synes är det någon gång i åldern då jag lagom lärt mig skriva och läsa.
Redan då var jag en romantiker i själen.
Hej mitt vinterland.
Fröken Stina.
Fröken Stina som tar tag i saker och har massor med projekt pågång.
Fröken Stina som planerar sina dagar ordentligt.
Fröken Stina sitter nu fortfarande i pyjamas.
Fröken Stina är glad om hon kommer upp innan 9.30 på morgnarna.
Fröken Stina orkar inte ta tag i nästan någonting.
Fröken Stina har jullov och har bytt personlighet.
Efterböljande vågor.
Men man ligger kvar och gungar på någon sorts efterböljande vågor, man har inte släppt det riktigt ännu. För ännu finns det julmat som ska ätas upp, ännu finns de några släktingar man inte har träffat, ännu finns det plats för lite mer kola, lite mer knäck, ännu kan man tänka sig att sitta och sega en dag eller två.
Ikväll blir det Västervik för traditionsenligt juldagsparty. Jag har inte alls samma känsla för det iår, det skulle kunna kvitta mig egentligen, men å andra sidan så tror jag att jag behöver komma ut lite och göra lite annat. Jag har liksom satt mig och kärvat ihop lite sen jag kom hem, orkar å vill inte hitta på något. Hoppas att det bara var något jag behövde efter intensiva arbetsveckor och att jag snart tankat upp lite så jag kan komma igång igen. Ute vräker snön ner och vi behöver inte mer snö!! Men å andra sidan ska man väl vara glad över att det inte är regn. Snöstorm eller inte så ska jag ändå ut och gå idag, annars kommer jag att få knäppryck efter att ha suttit stilla hela dagen igår.
Bjuder på ännu en av bilderna Tobias tog på mig som jag photoshopade lite idag, jag gillar känslan i den.
God Jul!
Idag började vi dagen med att äta frukost ihop hela familjen vid kl 8 och när det var färdigt gick vi in till alla paket under julgranen. De senaste åren har vi öppnat på morgonen och i år ska mamma jobba till kl 21 ikväll så då är det mysigare att ha den stunden tillsammans på morgonen i lugn och ro.
Jag blev så himla glad för mina julklappar!!!
Jag hade önskat mig en kudde med lila på, jag fick tre kuddar med lila på. Jag hade önskat mig en bok av Scott Kelby (om digital fotografering såklart) men jag fick hela serien med tre böcker! Nu är risken för jullovstristess minimerad, jag kommer att gräva ner mig i dem! Svarar jag inte telefonen vet ni varför.
Tillsist hade jag önskat mig en stor lykta, och den jag fick övergick min fantasi, helt underbart fin! Ni ska få se bilder framöver men nu hinner jag inte riktigt för nu ska jag fixa till mig och sedan gå in och hjälpa farmor med stöket.
God jul alla läsare! Hoppas att ni får en lugn, skön och mysig julafton!
I år har vi ju faktiskt en vit jul!
Dan före dopparedan.
Axlarna är helt ömma efter allt släpande på väskor de senaste dagarna, och det känns även som att det är en förkylning pågång. Men men, det är inte att göra så mycket åt, bara att gilla läget.
Sitter hemma i skogen nu, kom hem igår kväll. Gick upp vid 7 imorse trots att jag kände mig som en zoombi bara för jag ville se avsnittet av julkalendern och komma upp i skaplig tid. Nu ska jag packa upp min väska och stöka lite tills det blir ljust så jag kan gå ut och fota! Har även lovat att skala potatis, men det är det enda. Ikväll ska vi till mormor och fira lite jul så i år blir det inte riktigt som det brukar.
Det är dan före dopparedan, under granen ligger fina paket och här sitter jag i grön sidenpyjamas och smakar på mammas goda kola!
Såhär ser det ut utanför mitt fönster just nu. Förstår du varför jag älskar att komma hem?
Jag frös inte ihjäl.
Jag frös inte ihjäl.
Det var faktiskt inte alls speciellt kallt, inte så det var plågsamt. Det var bara fötterna som blev kalla framåt slutet. Men det var riktigt roligt och då glömmer man lite att det är kallt. Några av bilderna blev dessutom riktigt grymma!
Här kommer några smakprov som inte är ett dugg fixade med, hinner inte eftersom jag snart måste dra mig mot bussen. Tobias bilder gick inte att lägga in på min dator för han hade dem i RAW format, så det kommer senare.
Dagens konstaterande: Mitt blonda hår hade inte blivit i närheten av lika bra som detta blev!
Toppad form.
Alldeles lagom till dagens fotografering och till julhelgen med allt som väntar då. Håret är alldeles lagom rött nu, såhär vill jag ha det. Förhoppningsvis kan ni få se någon smakprov från dagens fotografering redan i eftermiddag, om jag inte frusit ihjäl...
Lida för konsten.
Jag kommer nog att lida som fasiken, och det är helt självvalt.
Tobias ville ha någon att fota porträtt på, och jag anmälde mig frivilligt. Sen har jag gått och klurat och kommit på ett jag vill ha en lång serie där man har samma klänning på sig, men i många olika miljöer och årstider.
Så idag ska vi ta första omgången, i snö.
För att man faktiskt ska se att jag har klänningen på mig, och inte bara en bylsig jacka, så innebär det att jag kommer att få gå runt lite i klänning och kofta. Och ute är det nu -10.7 grader.
Jag kommer att ångra ihjäl mig när vi kommer ut, det är jag helt övertygad om. Men vi ska göra allt för att göra det så smidigt som möjligt, planera och reka när jag har termobyxor och jacka på mig för att jag bara ska kunna slänga av mig jackan, ta bilden å så på med jackan igen.
Det blir nog bra, man dör inte av att frysa lite.
Och jag vill verkligen ha de här bilderna, jag tror de kan bli grymma!
Då får man väl lida lite för konsten.
Dags att bli packad igen.
Det är dags att packa.
Ibland vet jag precis vad jag ska ha med mig och kan packa ett bra tag i förväg bara för jag så gärna vill hem. Jag vill hem den här gången med, men jag har bara skjutit och skjutit på packandet och nu har jag liksom inget val längre.
Nu måste jag packa.
Det sämsta med att packa när jag är omotiverad är att jag inte tänker till på vad jag stoppar ned. Jag bara lägger ner saker och det brukar sluta i att jag har med mig alldeles för mycket saker men glömmer det som är viktigt.
Men om jag bara får med mig följande saker:
-P-piller
-Kamera och alla tillbehör till den
-Linser
-Underkläder
-Någon fin klänning
-Julklapparna
-Bankdosan (som jag var jäääääkligt nära att glömma hos Henke)
Så räcker det nog egentligen. Jag går ju ändå bara runt i mina Berribyxor hemma, så varför släpar jag alltid hem så mycket?
Förbannelsen.
Det här citatet är så jäkla klockrent. Det beskriver mig i ett nötskal.
Man kan inte riktigt låta något vara fult ifred."
En mästare på paket, men inte på inslagning...
Jag blev så imponerad av julklapparna jag fick av Henke!
Först när man öppnade var det en jättefin metallburk. Han vet hur förtjust jag är i dels gamla saker och framförallt i just plåtburkar.
I burken låg det tre paket med varsin lapp till.
En påse te "för värme och smak"
Ett hänge till mitt armband som han gjort själv! (med lite hjälp av Rebecca...)
Det var "för fägring".
Och så ett kuvert med "en upplevelse" som innehöll att han hittat en utställning om änglar, i Linköping! Den ska vi gå och se på min födelsedag har vi bestämt.
Jag är så himla glad över mina paket. Jag älskar paket där det finns en tanke bakom, där någon lagt ner sin själ på något sätt. När inslagningen av paketet dessutom var en pers så beundrade jag det krullade snöret extra mycket. Haha!
Han är för söt mitt gull.
Inte så intressant, men annars lysande.
Anledningen var en olycka som hänt tidigare på dagen som medförde att alla tåg neråt till var brutalt mycket försenade. Men den här gången orkade jag inte vara särskilt bitter. Jag hade inget tid att passa och orkade inte känna mig stressad. Var bara så nöjd med att ha lov, jag kommer väl fram när jag kommer fram. Kl 23.30 kom jag fram till Henke inatt, då var det ungefär puss och godnatt.
Idag har det varit riktigt mysigt. Vi började dagen med lyxfrukost, ciabatta med skagenröra! Såg lite på skidor och öppnade våra julklappar! Mer om julklappen jag fick kommer i ett blogginlägg för sig imorgon. Sen gick vi in till stan och tog en liten runda, nöjda med att vara klara med våra julklappar och strosade mest. När vi kom hem lagade vi riktigt god mat och eftermiddagen fortskred i soffan i minst sagt lugn takt, jag har ju faktiskt lov nu!!
Kvällen har spenderats hos min Kära Josse. Vi har druckit flera koppar te, fikat och ätit godis i alla dess former. Men det vi har gjort mest är att prata. Prata, prata och prata. Från klockan 18-00.30 satt vi på samma plats med enda avbrotten när vi var tvugna att kissa ut allt te vi druckit. Nu har jag lagom kommit hem efter en 2 minuters och 40 kronor dyr bussresa. Sängen väntar och förhoppningsvis kommer Henke hem snart och gör mig sällskap i den.
Det här är ett av mina mindre intressanta inlägg, det är jag mycket medveten om. Men dagen har varit lysande!
Då var det här.
LOV!!!
Nu är äntligen lovet här, på riktigt!
Om en och en halv timma går mitt tåg mot Växjö.
Där väntar gullet och en riktigt mysig helg. Vi ska byta julklappar och ha det bra. Inte ställa någon klocka i morgonbitti, se på skidåkning på tv. Imorgon ska Henke på fest så då passade det helt utmärkt att kära Josse var ledig för att hitta på något. Så då blir det en myskväll även med henne, det bästa av två världar.
Kan du tänka dig en mycket bättre start på lovet?
Det har jag svårt för att göra!
Växjö och lovet, here I come!!!
Häejå min lilla vän.
Nu ska han vidare till ett annat och bättre liv i en annan stad.
Jag hoppas att han ska få det bra nu, det önskar jag av hela mitt hjärta.
Fick en kram av honom och när jag sa hejdå smilade han upp sig, vinkade glatt och sa sitt egna lilla "häejå"!
Självklart kunde jag inte hejda tårarna.
Den ungen kommer jag alltid att minnas.
Lovet.
-Jodå, svarar jag, det är ju snart lov!
Jag vet att jag har tjatat, det är snart lov.
Men det är det enda jag har för ögonen nu.
Lovet.
Det har varit en kämpig höst.
I början låg jullovet långt borta, mest i periferin. Men långsamt har det närmat sig, i samma takt som jobbet har tagit en större och större del av min tillvaro.
Jobba, fota lite, flänga runt på helgerna och försöka få tiden att gå ihop.
Jullovet har kommit närmare och närmare och ju närmare det har kommit, desto mer säker har jag varit på att jag ska ta ett långt sådant.
Och nu är det här.
Lovet.
16 lediga dagar i sträck.
Bara ha det skönt, göra inget, göra sånt jag vill göra.
"Ladda batterierna" låter klyschigt, men det är precis vad man gör. Laddar om för att orka köra igång igen i januari.
Om någon kom och sa till mig imorgon att jag skulle bli tvungen att jobba kommande veckorna, att jag inte skulle få något lov, då skulle jag få härdsmälta. Sätta mig ner och bara gråta.
För det här är vad man jobbat mot.
Det som har legat som skatten vid regnbågens slut.
Lovet.
Jag hade tänkt...
Jag hade tänkt göra så mycket idag när jag kom hem:
-Stryka
-Packa
-Städa
-Diska
-Duscha
Men jag är helt slut.
Det enda jag vill är att lägga mig i soffan framför en bra film. Så nu tänker jag göra det.
Jag åker till Växjö imorgon, men jag slutar redan kl 13 och åker inte förrän kl 18.25 så jag har gott om tid att styra med allt det där imorgon eftermiddag och har då förhoppningsvis lite mer krafter till det. Så nu blir det femte filmen om Johan Falk insvept i en filt med en kopp glögg i handen.
Ps. Pratade med mamma idag, de har sk "snökaos" hemma och har en halvmeter snö!!! Det båda gott för en vit jul när jag kommer hem i nästa vecka. Gött.
