Dagen efter.
Det blev längre på festen igår än vad jag först hade tänkt. När man väl kom igång med att socialisera sig så tänkte man inte så mycket på förkylningen och näsan skötte sig bra och rann inte som en kran hela tiden. Dock blev det inte mer alkohol än två små fördrinkar, kände inte att det var läge för det.
Mycket god mat och vi körde frågesport, mitt lags resultat var väl sådär... Sen framåt kvällen lekte vi dryckesleken 21. Herregud vad vi skrattade. Jag minns inte när jag skrattade så mycket senast, och då var jag nykter.
Idag har vi bara tagit det väldigt lugnt och mitt tåg var faktiskt bara 10 minuter sent till Linköping idag. Helgen gick alldeles för fort. Har mått sådär ikväll och spenderat den mesta tiden i soffan och sett Lark Rise, Robinson och En annan del av Köping.
Henke och jag håller på att planera årets utomlandsresa, något som jag verkligen ser fram emot men som ännu är långt ifrån spikad. Men man kommer långt på att drömma.
Nu är det sängen som gäller, sömnbristen är stor och imorgon stundar en ny arbetsvecka...
Dementi.
Har lovat Henke en offentlig dementi, det var inte rättvist att skriva så om honom som jag gjorde igår. Han hade verkligen frågat om det var okej att han gick, det var bara jag som var sur på andra saker och det gick ut över honom.
Idag har vi tagit sovmorgon, gått en väldigt lång promenad, ätit Henkes goda mat och tagit en tupplur. Nu ska jag göra mig iordning för examensfest för Josse och Mira ikväll. Känner mig inte särskilt iform, är trött, hängig, snorig å har lite lätt magknip. Men jag ska åtminstone dit en liten sväng, sen får jag väl gå hem tidigt. Dags att börja rota i väskan efter kläder.
SJ blir min död.
Frågan nuförtiden är inte om utan hur mycket man kommer att bli försenad. Idag var inget undantag. Det som jag tog som ett glädjens besked att tåget bara var 4 minuter sent byttes snabbt ut i 24 minuter vilket tillslut resulterade i en halvtimma vilket innebar missat byte i Alvesta. Där fick jag då vänta i 35 minuter och kom till Växjö lagom för att se bussen mot campus åka iväg. Ställde mig då och väntade på nästa som skulle gå om 10 min. När det var 3 minuter kvar till avgång slog det om och blev plötsligt 17 minuter till nästa avgång. Då trodde jag att jag skulle börja tjuta.
Nu har jag ändå anlänt till min kära pojkväns lägenhet. Han har dock bestämt sig för att han hellre festar ikväll istället för att träffa mig så jag är ensam här. Som tur är så var söta Mira ledig för kvällen så nu ska jag dra på mig mjukisbyxorna och traska bort till henne. Jag är trött och sur som ett åskmoln men är det något som kan hjälpa mot det så är det kära vänner man inte träffat på länge.
Antikrundan är ett trevligt program.
Krypa upp i soffan med en kopp te och titta på antikrundan. Det är inte för intet man är närmare 30 år är 20...
Packa, igen och igen och igen och igen....
-Hur många dagar ska jag vara borta?
-Var ska jag?
-Vad ska jag göra där, något speciellt?
-Vad ska det bli för väder/hur kallt kommer det att bli?
-Måste jag ha med mig något speciellt?
Men trots en ypperlig strategi så hatar jag fortfarande att packa, fast jag börjar bli mycket bättre på det. Det är ju alltid en liten tröst...
Borta!
59 137 kronor.
Är du sysslolös och kvicktänkt kan du nu räkna ut exakt hur mycket min månadslön ligger på, fast det blir lite knepigt eftersom jag fick en löneökning i mitten av året och du vet inte om jag har gjort några avdrag. Oavsett vad du kommer fram till så är det dock för lite för 4 års studier. Men det var en liten parentes.
När man ser att man betalat nästan 60 000 i skatt för ett år så sätter man nästan i halsen, det är väldigt mycket pengar! Men, för mig blir grejen lite speciell eftersom jag är kommunanställ. Med andra ord så är det skatten som betalar min lön. Alltså skulle man kunna säga att jag är med och betalar min egen lön!? Märkligt.
Det man sätter ännu mer i halsen för är dock sammanfattningen av hur mycket lön jag sammanlagt har tjänat under året, det är ännu mer pengar. Och var sjutton tog alla de pengarna vägen!?
August Rush.
Istället har jag pysslat lite och kröp ner i soffan under en filt för att se en film. Fick ett par filmer av kollegan häromdagen och valde ikväll att se filmen August Rush.
Sicken film! Jag satt helt fängslad. Om du gillar filmer som nästan blir lite sliskigt lyckliga är detta en film för dig. (Ni minns väl att jag var en sucker för lyckliga slut.) Filmen får mig att önska att jag vore lite musikalisk. Men istället är jag en extremt visuell person och det är inte fy skam det heller eftersom det bidrar till 99% av mina intressen. Dock så vill jag lära mig spela gitarr. Det är något jag gått och funderat på ett tag och filmen gör det inte bättre. Det skulle vara väldigt roligt att kunna och skulle vara väldigt användbart på mitt jobb, något att fundera på.
Ett lite flummigt inlägg kanske, liksom filmen, fast på ett bra sätt...
Lätta upp stämningen?
Det där med rutiner är en konstig grej.
Ett exempel är att här på jobbet har vi två kannor, den ena med te och den andra med kaffe. Det är ett big no no att ställa dem på fel plats. För ställer man kannan med te till höger istället för till vänster så tar hälften av personalen fel eftersom att de tydligen inte kan läsa att det tydligt står TE på en lapp på den ena kannan.
Kanske man skulle göra just det för att lätta upp stämningen lite en onsdag som denna?
Ska försöka bättra mig...
Det beror inte på att jag inte har några bilder att lägga ut, för det har jag!
Bilder från vår grillkväll ute, kanonfina bilder från när mamma och jag var ute och gick häromdagen och så har jag ju lovat att fota hur hallen blev nu när den är "klar".
Jag ska försöka bättra mig, men inte idag. Nu ska jag krascha isäng, är toktrött och jag öppnar imorrn så då blir det till att gå upp tidigare än tuppen. Imorrn ska jag dessutom fylla på min allaredan sprängfyllda hårddisk med ännu fler bilder, den här gången med porträtt på Tobias är tanken (min kära Henke är nämligen värdelös som modell så att ha honom till det är inte att tänka på).
Godnatt kära läsare, imorgon är en ny dag och redan mitten på veckan!
Lämnar er med åtminstone en bild! Ännu en bild som Tobias har tagit på mig som ni inte har fått se. Den är så vacker och har sin egna lilla historia med snö i rumpan och kläder som låg alldeles felplacerade.
Busschaufförskan.
Detsamma gäller en man som sitter i en kassa, vad kallar man en sådan? Istället för kassörska borde det ju heta kassör, men det betyder något helt annat. Det var en fotnot, fast i början av inlägget.
Jag åkte buss hem från jobbet idag. När jag gör det brukar jag aldrig kolla ut vilken buss jag ska ta, de går så ofta och håller aldrig tiderna i alla fall så lättast är att bara gå ut och ställa sig och vänta på en buss. Idag hade jag tur och kom på en buss dirket när jag kom ut. Det var mycket folk på bussen och väldigt trångt och plötsligt hör man busschaufförskan prata i högtalaren:
- Du som just kom in med barnvagnen kan vänta med att betala till senare, vi kör vidare nu.
Alla tittade sig lite omkring, dels efter barnvagnen och dels lite förundrade över att chaufförskan pratade i högtalaren, det är väldigt ovanligt. Efter bara en liten liten stund så tar hon dock ton igen:
-Ja förresten, jag kanske skulle ta och hälsa på er alla. Som ni vet så är bussen väldigt försenad,jag ligger 20 minuter efter schemat. Men som ni säkert förstår så beror det på vädret, det är väldigt halt på sina ställen. Hoppas ni får en bra dag.
Det fick nästan alla i bussen att skratta till och börja le. Och den som eventuellt varit sur över att bussen var försenad hade nog väldigt svårt att fortsätta sura efter det.
Fler sådana busschaufförskor åt folket!
Bra som attan.
Sen har kvällen spenderats under en filt i soffan, ätit fruktsallad, pratat livets stora gåtor med kära kusin Marie och skrattat åt berättelser från hennes miserabla liv, haha.
Det var min måndag det.
Jag har en pojkvän som betyder massor för mig, underbara vänner, ett fast jobb jag trivs på, en lägenhet jag tycker väldigt bra om, en familj som alltid ställer upp och inga hemskheter i min närhet. Bra som attan har jag det! Ibland behöver man påminnas lite om det.
Tillbaka till verkligheten.
Vi sätter igång verkligheten på jobbet med att börja skola in två nya barn, jag slipper dock ta någon av dem som min inskolning så det är lite skönt.
Det bästa med att gå hemma och skrota i flera veckor är att man blir peppad till att komma igång igen. Framförallt med maten och med träningen. Innan jul var jag totalt omotiverad till att som hade med träning att göra, och äta var ett nödvändigt ont. Nu ska det bara bli så himla skönt att komma igång med träningen att jag längtar efter att träna. Och jag längtar efter att laga god mat som jag har planerat, inte bara äta något för jag inte pallade hitta på något annat att äta.
Maten och träningen för den kommande veckan är vackert planerad.
Vad det gäller mitt nyårslöfte att bli mer social så uppfyller jag det verkligen den här veckan. Jag ska nämligen fika med Marie imorrn, gå promenad med Sara på tisdag och träffa Tobias och fota med honom på onsdag. Sen åker jag till Växjö på fredag.
Är inte det socialt så säg!
Lördagsnöje.
Eftersom att frosta av frysen är det absolut roligaste jag vet en lördagskväll så blev jag såklart överlycklig!
Ironi.
Men jag har blivit så mycket bättre på att ta såna här saker utan att bli skitsur.
Det kunde ha varit så mycket värre. Det hade bara varit en liten glipa så det var inget som tinat så mycket att det var förstört, inget var varmare än det hade varit i ett kylskåp och det mesta var fortfarande mer eller mindre fruset. Med andra ord behövde jag inte kasta mer än några saker, resten åkte ner i en påse och ut på balkongen i de 17 minusgraderna. Sedan var det bara att stänga av frysen och bända bort lite is ur den i pauserna i Robinson.
Allt i frysen kunde varit förstört.
Det kunde varit en dag mitt i sommaren när det är svårt att göra av alla frysgrejer någonstans under tiden.
Det kunde ha inträffat när jag verkligen inte hade tid att fixa till frysen.
En liten miss, vad gör den om hundra år?
Jag fick i alla fall en mycket ren och avfrostad frys.
Nyårslöften.
Vi kom att prata om nyårslöften på jobbet i veckan. Min ena kollega frågade min andra om hon hade några nyårslöften.
Hon funderade en stund innan hon svarade "ja, att dricka mer vin kanske". Hon fortsatte sedan "jag tycker bara att man ska ge löften om roliga saker".
Det tycker jag var en otroligt bra inställning! Jag hade inga direkta nyårslöften, men med det i bakhuvudet har jag nu gett tre nyårslöften.
Satsa mer på att må bra.
Ha färska blommor hemma mycket oftare. Jag mår ju så bra av dem! Livet är för kort att leva utan färska blommor.
Gå på fler massager, hotellfrukostar och laga mer god mat.
Träna mer!
Unna mig saker som får mig att må bra!
Mer spontanitet.
Fler spontanturer till Sara.
Flera spontanöl (vin för min del) på stan en onsdagskväll.
Fler spontanfikor, turer på stan, middagar på restaurang och tvtittande tillsammans med någon.
Inte planera allt så minutiöst hela tiden utan köra lite mer på känsla. Vara mindre tråkig med ursäkten "jag är så trött efter jobbet". Rycka upp mig och bli mer social!
Fota mer.
Ta fler bilder och ta bilder oftare.
Läsa på mer om fotande i allmänhet.
Gå någon mer kurs?
Fortsätta fota tillsammans med Tobias förhoppningsvis.
Fixa fler "fotouppdrag" att träna på och sikta mot.
Helt enkelt utveckla mitt fotande för att jag ska bli ännu bättre och tycka det är ännu roligare!
Med detta ser jag fram emot 2010!
Virvelvind.
Idag ska det också bli en promenad, en sväng förbi Sara (som nuförtiden bor så mycket närmare, yey!), jag ska laga god mat, sjunka ner i soffan och påbörja bok nummer två av fotoböckerna jag fick i julklapp och så är det ju skidskytte på tv! O härliga lediga onsdag!
Porränglar.
De små söta oskuldsfulla änglarna är faktiskt små muskulösa nakna pojkvänglar med snoppen hängande alldeles fritt.
Jag har små porränglar på väggen!
Vinstlotten.
Studiedagar ser man fram emot med skräckblandad förtjusning på något sätt. Antingen kan de vara dödligt tråkiga, eller så kan de vara väldigt givande. Den här gången var det faktiskt väldigt givande och vi fick väldigt mycket tid till att sitta i grupper och diskutera saker som kändes angelägna.
Det är framförallt en sak som jag har fått väldigt klart för mig under de här dagarna.
Jag är så enormt tacksam över att jag hamnade på den förskolan som jag gjorde!!!
När jag sökte hade jag ju inte den blekaste aning om var jag skulle hamna och visste inget om förskolorna i området.
Nu kan jag dock konstatera att jag drog en vinstlott.
Ni som följer bloggen vet om att jag klagar på mina kollegor med jämna mellanrum, det gör jag absolut. Men konflikter kommer alltid att uppstå, oavsett hur bra man trivs.
Så mycket man har fått insikt i de senaste dagarna om hur vissa förskolor har det. Hur man har onödiga konflikter, skitprat, man kör över varandra, och har ingen vi-känsla. Och så har man vissa personer vars beteende skulle vara väldigt svårt för mig att jobba tillsammans med så att säga...
På min förskola har vi en väldigt bra vi-känsla.
Vi har högt i tak, man törs säga vad man tycker och så diskuterar man det på en bra nivå. Det blir en inspirerande miljö som gör att alla vill jobba framåt och att alla trivs, det ger ett lugn och en harmoni. Så enormt viktigt detta är! Det är till och med folk som har kommit fram till oss idag och sagt: "-Ja ni där på ... ni verkar ha det så himla trevligt. Ni verkar så säkra med er själva och verkar trivas så himla bra."
Ja, det gör vi faktiskt. Vi trivs. Mitt jobb är en vinstlott.
"Jag kommer hem till dig, jag är en händig kvinna!"
När jag flyttade in så prioriterade jag inte hallen för 5 öre, jag bara köpte väggblommor på Ikea för att kunna dölja alla fula hål och fettfläckar.
Men efterhand har jag tröttnat på dem och innan jul åkte de ner, och för ett par månader sedan köpte jag en "hallmöbel" att kunna sitta på.
Idag har jag flyttat spegeln till motsatt vägg och satt upp ett tyg på väggen, just för att tapeten ser vedervärdig ut. Jag hittade ett tyg med änglar i Västervik som jag var tvungen att köpa, såklart! Var lite rädd att det skulle se för "töntigt" ut men det blev himla bra. Lite neutralt men man ser det ändå. Nästa steg är att få upp fyra ramar (som va rätt så dyra...) med förstoringar av några av de bilder Tobias tog på mig. Ramarna står mot väggen och väntar på bilderna som jag beställde igår.
När allt är färdigt ska ni få se bilder. Passar på att tacka mamma och pappa för stegen jag fick när jag flyttade in, oumbärlig, och för symaskinen jag fick när jag fyllde 25, klarar mig inte utan den heller.
Jag har borrat, pluggat, skruvat, mätt, räknat ut, strukit, sytt och fixat.
Jag är totalt värdelös på historia och om möjligt ännu sämre på geografi.
Men jag är jäklar så händig när jag sätter den sidan till!
Blängande kartonger.
Jag är ingen större fan av julsaker ens från början, tomtar ska då vara väldigt charmiga för att få en plats i mitt hem, i år hade jag ingen alls. Lite julpynt ville jag ju dock ändå ha även om jag inte skulle fira jul i lägenheten, och jag tycker alltid att det är så mysigt att plocka fram min elektriska adventsljusstake.
Men såfort jag kommer tillbaka till lägenheten efter nyår så avskyr jag allt juligt! Jag tror det härstammar i att jag ofta har den där känslan av att börja om när jag kommer tillbaka efter jul, och då vill man inte ha något gammalt kvar.
Så direkt efter att jag plockat upp mina påsar så åkte julpyntet rätt ner i sina kartonger, vilket gick snabbt då jag hade så lite. Jag var påväg med det ner till förrådet med en gång, men så hängde inte förrådsnyckeln på sin plats, och sådant är aldrig bra! Eftersom jag inte hittade nyckeln efter sökande på de mest uppenbara gömställena så fick julpyntskartongerna förpassas till bänken i hallen. Där ligger de nu och liksom blänger lite på mig.
Men jag tittar inte tillbaka på kartongerna, jag slänger kärleksfulla blickar på min underbara julklappslykta och de fina lila tulpanerna jag unnade mig idag.
Ut med julen, in med nytt!
Hem kära hem.
Men det känns faktiskt helt okej, ska bli skönt att komma tillbaka lite till verkligheten igen.
Dessutom så börjar det med en riktig mjukstartsvecka, mån och tis är studiedagar, ons ledigt, tors jobbar jag till 15.30 och sedan bär det av hem till skogen igen för på fredag ska jag på begravning. Det är nog tur att det inte kör igång pang bom för jag har liksom vänt lite på dygnet under ledigheten. Man brukar kunna ställa klockan efter mig eftersom jag brukar bli trött 21.19, pip. Men nu är jag piggare på kvällarna och död på morgnarna. Då får man vara glad över att man inte har någon öppning den här veckan innan man vant tillbaka sig lite åtminstone.
Söta bror ställer upp och skjutsar mig till Linköping idag, det hade aldrig gått annars med alla saker jag har att släpa på.
Så nu ska det sista slängas ner och sedan ska vi dra oss någon gång snart framöver, vill komma upp skapligt tidigt idag så man hinner stöka lite i eftermiddag åtminstone. Har ju inte varit i min lägenhet på två veckor så det är ju ett tag.
Mot hem kära hem.